Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

31 mars 2015

Glöm inte påskhälsningen


Ett sms eller ett mail i all ära, men en hälsning per post är ändå något speciellt att få till påsk och det känns som om givaren engagerat sig lite extra och tänkt till. Skickar man ett kort imorgon onsdag, med normalt porto, ska posten leverera det på skärtorsdagen. Lite äggstra kul är att skicka "påskägg" per post. De senaste åren har posten delat ut små lådor med olika söta påskmotiv gratis och sedan står man själv för portot och innehållet. Lådan är 11,5x18,5x3 cm och kan på så vis skickas som brev. Vill du inte skicka godis, så finns det mycket annat som får plats i lådan t.ex. biobiljett, presentkort på någon aktivitet, hårklämmor, smink, te m.m. Skynda dig om du vill att posten ska hinna fram med ditt paket i tid.

30 mars 2015

Årets pelargon 2015


















Varje år utser Blomsterfrämjandets styrelse en jury, som sedan ska vara med och utse "Årets pelargon". De vill sätta pelargonen i fokus och visa på vilken otrolig mångfald det finns inom pelargonsläktet. Även i år presenterades vinnaren på mässan " Nordiska Trädgårdar", som gick av stapeln på Stockholmsmässan i helgen. I år var det 'Violino', med det korrekta namnet Pelargonium x hortorum Moonlight-serien 'Violino', som kammade hem titeln. Den har ett mörkgrönt bladverk och blommorna har en lite ovanlig ljust violett färg. Sorten är är lättskött, vädertålig och sköter man den och plockar bort vissna blommor så har man en vackert blommande planta långt in på höstkanten. För övrigt vill årets vinnare ha samma förhållande som de flesta andra pelargoner. Bra jord, ljus placering, svag näringstillförsel vid varje vattning, men det är viktigt att pelargoner torkar upp mellan varje vattningstillfälle, då rötterna annars ruttnar lätt.
Juryns motivering lyder som följer

Med stor inspiration från den moderna palettens inredningsfärger och modevärldens divergens där personlig stil är ledord finner vi en färg på pelargon som uppfyller många önskemål. Med en ´Violino´ i din sommarplantering har du utgångspunkt för att skapa ett uttrycksfullt blickfång. Med den säregna, mustiga lavendelfärgen och det purpurskimrande bladverket kan du t.ex. traditionellt matcha med vita blommor och variegerade blad. För den djärve finns oändliga möjligheter att skapa fantasifulla och personliga färgkombinationer.
De senaste årens pelargoner, som vunnit priset, har inte fallit mig personligen som samlare i smaken, men vill man ha en vacker plantering med blomvilliga och tåliga pelargoner, då tror jag att  "Årets pelargon" är ett bra val.

25 mars 2015

Bästa våffelreceptet utan ägg


















För mig blev det ingen våffla idag, men det finns ju 364 andra dagar på året, då de smakar minst lika bra. Jag föredrar att äta dem med hemkokt sylt och grädde, men det beror mest på att jag aldrig ätit våfflor med några andra tillbehör. Visst kan man köpa våffelmix i affären och blanda ihop, men det är långt ifrån lika gott som att vispa ihop sin egen våffelsmet och med receptet nedan är det nästan lika enkelt. Anitas våfflor är numera mina favoriter och förutom att de är goda blir de inte mjuka och tråkiga efter bara några minuter på tallriken. Dessutom kan jag förknippa dem med flera trevliga minnen, då vi serverats våfflor efter detta recept på Pelargonsällskapet Hallands årliga nybörjarträff. På tal om pelargoner kanske jag skulle prova på att smaksätta våfflorna med några blad från någon apelsindoftande pelargon till sommaren.

Recept på Anitas frasvåfflor
10 laggar
100 g margarin eller smör
2,5 dl vatten
3,5 dl vetemjöl
2 dl mjölk
2 tsk bakpulver
Smält matfettet och låt svalna.
Rör samman mjöl, bakpulver, mjölk och vatten  till en slät smet.
Tillsätt det avsvalnade fettet.
Grädda och lägg en och en på galler för att bevara frasigheten.
Byt ut vattnet mot mineralvatten, så blir de ännu frasigare.

Färgglatt ris utan fågelfjädrar
























Visst är det vackert med ris som dekorerats med fjädrar i alla regnbågens färger, speciellt när man ser dem säljas på torget stående i stora buntar. Jag har under alla år sedan jag var barn haft björkris på köksbordet till påsk och pyntat det med fjädrar, ägg och påskgummor, men under de senaste åren har jag funderat över var dessa fjädrar kommer ifrån. Efter att jag blev sambo med mina katter, har jag reagerat allt starkare över djurens situation i både Sverige och utomlands. Jag är långt ifrån en djurrättsaktivist, men jag försöker undvika att till exempel köpa utländskt kött. Innerst inne hade jag önskat att jag kunde avstå helt från att äta kött, när man hör hur djuruppfödningen går till i även i vårt land. Jag skulle aldrig få för mig att köpa ett nytt duntäcke eller kudde sedan jag fick veta att många fåglar plockas levande. Förra året dök frågan upp i mitt huvud huruvida de färgglada fjädrarna, som säljs i mängder  till påsk och som oftast åker med riset i soporna när påsken är över, också plockas på levande fåglar. Fjädrarna är inte konstgjorda utan kommer från fåglar, döda eller levande. Kunde man garantera att fjädrarna kom från döda fåglar, som levt ett bra liv och som slaktats för att sedan bli mat på bordet, hade jag kunnat tänka mig att ha fjädrar i mitt påskris, men enligt Djurens rätt har ingen leverantör kunnat garantera att fjädrarna inte är plockade på levande fåglar och det gör ont i mitt djurälskande hjärta att tänka på. Ska fåglar behöva lida för att vi ska kunna dekorera våra påskris? Avstå från fjädrar och sätt färg på riset med till exempel presentsnören, som jag gjorde förra året. På så vis kan jag fira påsk med något bättre samvete.

24 mars 2015

Smålandsresa i pelargonernas tecken

















I lördags förmiddag var det åter dags att träffa några av mina trevliga pelargonintresserade vänner. Vi hade planerat för en tur till Smålands djupa skogar. Meteorologerna hade spått snö, vilket gjorde att en viss oro infann sig för hur väglaget skulle bli. Jag som varit optimistisk och börjat att sätta ut en del omplanterade pelargoner på min inglasade balkong ville verkligen inte ha något bakslag nu när vårkänslorna vaknat på riktigt. Tack och lov hade det inte kommit någon snö, när vi lämnade Halmstad. Vi var fyra damer i bilen och Rolf vid ratten. Det kändes tryggt. Efter lite pelargonprat lutade jag mig bakåt och kopplade av med musik i öronen för att spara på krafterna, som säkert skulle behövas senare under dagen. Resan gick fort och plötsligt hörde jag att mina medresenärer pratade om Vislanda. Va, är vi redan framme utbrast jag, när vi precis rullade fram utanför Karin Lund Hansens hus, som också var vårt första utflyktsmål.


















Det blåste kallt och med vinden kom också en del små snöflingor. Det var inget trevligt väder som Vislanda bjöd på, men snart tittade Karin ut ur ett av sina växthus och hälsade glatt. Vi hade kommit dit för att titta på hennes pelargonodling och snart trängdes vi inne i Karins två växthus, där det var varmt och skönt.
Karin har en egen webbutik Karins Växtverk, där hon säljer ett flertal olika pelargonsticklingar och det speciella är att hon även säljer pelargoner som hon själv har korsat fram och gett namnet Elnarydspelargoner. Numera säljer hon sina pelargoner både inom Sverige och utomlands.


















Karin hade många fina plantor och jag fyllde snabbt den första kassen med miniatyrpelargoner, både av Karins egna sorter men även en del andra. När jag väl hade bestämt mig för vilka pelargoner som jag helst ville ha, hade jag fyllt två kassar. Jag hade plockat ihop hela 13 plantor, trots att jag försökte att hålla nere antalet. Jag gick ut i trädgården igen och lämnade kvar mina kassar inne i värmen och gick för att hälsa på Karins två hundar Elvis och Presley, som sprang runt i en inhägnad i trädgården. De skällde och gjorde allt för att få uppmärksamhet från oss besökare och självklart lät jag dem inte vänta.


































Efter att alla tittat klart i växthusen var det dags för en behövlig fika, som Karins man dukat fram åt oss i uterummet. Förutom vi fem från Halland hade Karin bjudit in ytterligare några pelargonfantaster. Innan jag åkte från Halmstad hade jag hämtat upp en kasse med pelargonsticklingar hos en kvinna, som sålt sticklingar i en grupp på facebook. Nu kunde jag lämna över sticklingarna till en dam i gruppen och mitt uppdrag var slutfört och sticklingarna kom väl fram till sin nya ägare utan att färdas i paket med posten.


















Förutom att vara sambo med sin man bor Karin även tillsammans med inte mindre än sju husdjur. Två hundar, tre katter och så de stora arapapegojorna Kalle och Affe. Jag som älskar djur hade redan innan varit i kontakt med Karin för att försäkra mig om att jag skulle få träffa och hälsa på Affe, som är den papegojan som har bott längst hos dem i Vislanda. När jag slängt i mig fikat för att hinna ta en titt på de stora, präktiga fåglarna inne i huset, höll jag på att krocka med Karin, som var på väg ut med Kalle sittande på sin axel.


















Vilken skönhet! Jag minns att man hade ett par arapapegojor i djuraffären i stan, när jag var liten, men där satt dom väl instängda i sin bur. Nu fick jag möjlighet att få komma riktigt nära och efter att jag pratat med Affe en stund verkade han förstå att jag nog inte var så farlig. Jag fick klappa honom på huvudet och längs de långa vingpennorna. Han nafsade lite på min hand med sin stora näbb, men han bet inte hårt. När jag började vissla, på samma melodi som jag visslar på mina katter, började Affe "dansa". Han var nästan på väg att klättra över på min axel när det var dags att förena honom med sin kompis Kalle, i deras eget inredda rum intill köket. Det var svårt att slita sig från dessa otroliga djur, men det var dags att åka vidare. Lite besviken var jag dock över att ingen av katterna hade vågat visa sig.


















Det var inte långt till nästa anhalt, som var Odensjö Handelsträdgård 2 mil söder om Växjö, där Monica Birgersson driver upp mängder av pelargoner i sitt stora växthus. Även Monica har korsat fram ett flertal egna pelargonsorter, som hon gett namnet Odensjöpelargoner. Förra året var jag där på besök, men då var Monica på Huseby Bruk, där hon säljer sina pelargoner under sommarhalvåret. Det var roligt att komma dit igen, speciellt nu när jag fick träffa Monica. Dessutom ville jag få tag på en ny planta av Odensjö Felicia, då min tyvärr inte klarade vintern. Denna lilla miniatyr-, zonal- och äggskalspelargon är verkligen söt med sina mörkt gröna blad med svag zon och vita dubbla blommor med ceriseröda fläckar. Att min ena systerdotter heter Felicia är ytterligare en anledning till att jag ville få tillbaka denna lilla skönhet i min samling.



















Som pelargonsamlare njuter man verkligen av att få komma in i ett växthus med så många fina plantor av mer eller mindre ovanliga sorter och jag var inte ensam om att plocka till mig mängder av krukor i min korg.


















Längst in i växthuset hade Monica alla sina egna framodlade sorter och det är alltid lite extra kul att köpa pelargoner, när man vet vem förädlaren är. Självklart hittade jag fler miniatyrer bland Monicas Odensjöpelargoner, utöver lilla Felicia.


















Jag hade gärna stannat en stund till i växthuset, men de flesta började bli klara och hade gått ut, så jag fick snällt ställa mig i kö så att Monica kunde packa ner min pelargoner i kassar. Jodå, det blev tre kassar med ytterligare 13 pelargoner. Tokigt kan nog många tycka, men har man ett intresse så har man och jag vill ju att min lilla balkong ska behålla sitt fina rykte. Dessutom lägger jag inte pengar på resor, jag festar inte, men jag njuter verkligen av mina älskade pelargoner.


Vi fick precis plats med alla kassarna i bagaget, innan vi tackade för oss, hoppade in i bilen och begav oss mot Halmstad igen. Nu kurrade det i magen och jag längtade efter att få äta av min medhavda kycklingsallad. Problemet var att hitta en rastplats med lä mot vinden. Vi hade bara ett par mil kvar till Halmstad när vi väl stannade till och gick av bilen. Att sitta ute och äta i blåsten var ingen större njutning, även om solen stundtals tittade fram. Jag fick i alla fall glädjen att mata ett gräsandpar, som kom spatserade och gärna ville tigga lite fika. Åter i bilen var vi snart åter på känd mark och tillbaka till min bil, där jag blivit upphämtad på Vallås. Ännu en härlig utflykt med pelargonsällskapet var över och jag tror alla var nöjda med dagen.
Nu står 26 nya pelargoner på mitt köksbord och väntar på att bli omplanterade i lerkrukor, men jag tror jag väntar lite med det, tills att vårvärmen kommer åter.
Stort tack till Karin och Monica för att vi fick komma och till Anita, som arrangerad resan.


22 mars 2015

Energigivande växthusbesök

 
















I veckan som gick besökte jag Tönnersjö handelsträdgård, som ligger någon mil utanför Halmstad. De senaste åren har det blivit lite av en tradition att åka dit. Härom dagen skulle min pappa köra dit och jag var inte sen att hänga på, även om jag inte var ute efter några speciella plantor. Redan innan jag klev in i det första stora växthuset infann sig någon slags förväntan och pirr i kroppen. Kanske är det för att jag verkligen njuter av att bara få strosa runt fram och tillbaka i det ena växthuset efter det andra. Det luktar gott, det är tyst då där inte är en strid ström av kunder och såklart finns där plantor i långa rader, som ger mig en märklig känsla av lugn och tillfredsställelse och samtidigt någon slags positiv energi. Som så ofta väcks även min längtan åter om att få omge mig av och pyssla med växter och blommor mer än bara på hobbynivå, även om jag vet att det även innebär en hel del mindre roliga arbetsuppgifter. Blommor ska snittas, trådas, vattnet ska bytas och vaser ska diskas och växterna ska vattnas, vissna blad och blommor ska städas bort för att i slutändan få nöjda kunder.


















När jag kom in i det andra i raden av växthus möttes jag av penséer och  ännu fler penséer. Hela det jättestora växthuset var fyllt med denna blomma, som så ofta förknippad med våren. En del plantor hade små blommor medan andra hade väldigt stora.. Några sorter hade enfärgade kronblad och andra flerfärgade. Ett stort hav av blommor i vackra färger, en syn som är svår att återge på bild. Det var inte lätt att välja ut vilken sort som vi skulle köpa att sätta vid mammas grav på kyrkogården. Jag fastnade till slut för en småblommig variant med kronblad i flera olika blålila nyanser. Plantorna var kraftiga och fina, långt mycket bättre än de som jag köpte för någon månad sedan, men då var jag så sugen på att plantera vårblommor att jag inte kunde vänta.
Engelska pelargoner trängdes även de med varandra, men jag har dålig erfarenhet av denna ofta hårt drivna blomma som sällan håller särskilt länge inomhus, så de imponerade inte lika starkt på mig.



















I nästa växthus odlade man zonalpelargoner, de mer vanliga sorterna som vi framöver hittar både hos blomsterbutiker och varuhus. Plantorna var långt ifrån så stora som jag hade hoppats på. Jag trodde nämligen att det hunnit bli så stora att jag skulle få med mig ett fint exemplar av pelargonen Magnus, en sort som får mörkt, sammetsröda blommor. Jaja, det innebär att jag har en anledning att besöka växthusen ännu en gång lite längre fram på säsongen och då även få möjlighet att njuta av alla sommarblommor, som då förhoppningsvis är klara till försäljning, liksom kryddor och grönsaksplantor. Nu fanns där en hel del vårblommande plantor att välja på, som tål att temperaturen går ner mot noll, bland annat tusensköna, förgätmigej och primula med dubbla blommor i ett flertal olika färger. Vilka primulaplantor! De var verkligen välväxta och hade mängder med knoppar. Jag kunde inte motstå dem utan köpte en planta med lila blommor, med vit kronbladskant. Den är nu planterad i en större lerkruka och står ute på min balkong. Där håller den sig fin bra mycket längre än om den får stå inomhus i värmen och när det blir för varmt för den på balkongen, får pappa gräva ner den i sin trädgård.
Jag är glad att jag nästan har ett eget litet drivhus i min inglasade balkong, som kommer att ge mig många sköna, energigivande stunder hela våren, sommaren och en bra bit in på hösten. Glöm inte bort att ozytocinhalten, kroppens må-bra-hormon, ökar i kroppen när du pysslar med växter och blommor eller vistas i naturen. Kanske är det förklaring till varför jag mår så bra när jag strosar runt i de stora växthusen i Tönnersjö.


19 mars 2015

Fritillaria - små klockor ringer in våren


















Sent på hösten rear blomsterbutikerna ut kvarvarande blomsterlökar och då brukar jag passa på att fynda lite lökar, som annars är ganska dyra i inköp. Jag planterar bara sorter som blommar tidigt på våren, som är låga och passar att odla i kruka på balkongen. Senare på våren intar mina pelargoner min balkong och då finns inte plats för så många andra växter. Dessutom är det vårens första blommande lökväxter, som jag gläds åt allra mest. Vissa år har jag inte lyckats så bra med min odling. Bladen har kommit upp tidigt, men knopparna har slagit ut innan de knappt tittat upp ovanför jordytan. Något år var jorden troligtvis för blöt eller så var det för kallt så lökarna frös och ruttnade. Jag vill inte påstå att jag misslyckades, nej jag lyckades mindre bra och jag lärde mig hur jag inte skulle göra.
De senaste åren har jag förälskat mig i kungsängsliljan, Fritillaria meleagris, som är en lökväxt och troligtvis den mest välkända Fritillarian, som tillhör klockliljesläktet. Bladen är smala och ganska oansenliga, men de smårutiga, klockformade blommorna talar för sig själv. När dessa små lökar ruttnade vid mitt första försök att odla dem i kruka på balkong valde jag istället att köpa dem färdiguppdrivna på våren och hade dem inomhus i en kruka i lägenheten. Tyvärr höll de inte särskilt länge inomhus i värmen. Jag har sett att de finns att köpa nu i flera blomsterbutiker, så planterade du inga i höstan kan du köpa ett par krukor och plantera ut i rabatten eller sätta dem i en kruka och ställ på balkongen. I höstas var jag på bomässa i Halmstad där jag träffade Christin Marcelius, som är trädgårdsmästare och inspiratör och driver Trädgårdslyftet. Hon lovade mig att de skulle gå alldeles utmärkt att odla Fritillaria i kruka, så jag köpte några olika sorter av henne i hopp om bättre tur med lökodlingen kommande säsong. Några dagar senare när jag googlade om dessa blommor läste jag att de inte lämpade sig för odling i kruka, men alla Fritillaria har långt ifrån samma krav för att trivas som bäst. Den stora frågan var om jag skulle lyckas med min odling. Den senaste vintern har varit förhållandevis mild här i södra Sverige, så jag brydde mig aldrig om att bädda in krukorna i skydd mot frosten. För några veckor sedan började bladen titta upp ur jorden, men som tidigare år såg jag att någon blomma började slå ut nere vid jordytan. Troligtvis hade jorden torkat ut helt och hållet när vårsolen värmt upp balkongen till sommartemperatur. Jag vattnade och har sedan hållit jorden lätt fuktig och nu har flera av mina Fritillaria vuxit upp ordentligt. Häromdagen fick jag se Fritillaria davisii, blomma för första gången, med en söt liten klocka i rödbrunt med gul kjol. Fler andra sorter har kommit upp och knopparna blir allt större. Jag är glad att jag på nytt försökte mig på odling av vårlökar på min balkong. Skam den som ger sig. Nu väntar jag även på att låga, små tulpaner och några olika sorters narcisser ska blomma.

18 mars 2015

Små solar i gräset


















Det gäller verkligen att fokusera med blicken på marken och inte bara rusa framåt med näsan i vädret om man ska lyckas se många av de första små vårtecknen, om det nu inte är fåglar man vill titta på. Igår stod jag utanför huset och pratade med min granne när hon plötsligt utbrister: Hör du, det måste vara tranor! Jo, mycket riktigt, sekunderna senare kom en flock tranor flygande över hustaken och deras härliga läten när de kommunicerar med varandra hördes på långt håll. Tidigare på dagen ringde min syster från Malmö och berättade att hon precis kört förbi en slänt, som var gul av tussilago. Jaja, i Malmö som ligger 15 mil längre söderut än Halmstad, brukar grönskan vara någon vecka tidigare, men när jag körde hem från jobbet bestämde jag mig för att köra vägen om Flygstaden, där jag tidigare år sett tussilagon blomma på en kvadratmeter stor yta. Med ett lätt tryck på gasen lät jag bilen sakta rulla fram när jag närmade mig och där på håll såg jag små lysande solar i gräsmattan mellan vägen och cykelbanan. Snabbt svängde jag åt sidan och klev ur bilen med mobilen i handen och fångade ett par av de hästhovar som slagit ut i solskenet. Att termometern visade på +12°C, gjorde nog sitt till att de blommar redan i mitten av mars.
Utanför jobbet fick jag se några tidiga, små tusenskönor, som växt upp genom det torra gamla gräset för att nå solljuset. Viss är de underbara att se, bland de första utslagna blommorna på våren och det bästa av allt, de växer vilt och man behöver inte ens någon egen trädgård för att få njuta av dem.


Vårväntan av Maria Sandqvist
Mot en klarblå himmel stiger vårsolen upp bakom hustaken,
värmer och väcker den frusna marken till nytt liv.
Snön smälter bort och vattnet rinner i rännilar mot den porlande bäcken.
Träden iklär sig sin nya ljusgröna skrud
och i dikesrenen står tussilagon och lyser som små solar.
Det är som en vacker tavla målad med varsam hand och med största precision.
Ett av många verk i naturens galleri.



16 mars 2015

Det som göms...


















I ärlighetens namn tycker jag att de så kallade november-, påsk- och julkaktusar är ganska fula när de inte blommar, men när de väl får knoppar som slår ut är de rätt oemotståndliga. För längre sedan hade jag en novemberkaktus, som var närmare 70-80 cm i diameter och som blommade troget två gånger om året. Tyvärr blev det allt färre blommor på den ju äldre den blev och till slut tröttnade jag på att ha den bladlösa jätten stående på pedestalen i vardagsrummet. Den åkte ut i soporna. De senaste åren har jag haft några små taniga exemplar, som stått gömda bakom gardinen. Jag har gett dem ordentligt med vatten emellanåt och sedan har de oftast torkat ut innan jag åter förbarmat mig över dem med en skvätt vatten. Igår, när jag av en slump tittade bakom gardinen, fick jag se att en av kaktusarna fått mängder av grönvita knoppar. Nu har jag flyttat fram den på det lilla bordet, som står ljust framför fönstret. Jag var noga med att inte vrida på krukan, så att knopparna hamnade ut mot ljuset, så som de stod i fönsterkarmen. Roterar man krukan och knopparna sedan vrider sig mot ljuset är de risk att de trillar av. Nu tar det nog inte så många dagar tills att den första knoppen slår ut och ger mig lite extra blomsterglädje hemma i vardagsrummet. När kaktusen blommat över lär krukan troligtvis förpassas bakom gardinen igen, men först ska kaktusen få en behövlig omplantering. Kanske får den plats på balkongen i sommar och får trängas med alla mina pelargoner, som så smått börjat flytta ut dit igen. Jag har aldrig tidigare haft mina bladkaktusar på balkongen, men vad jag läst och hört ska de må bra av utevistelse sommartid, men då inte i direkt solljus. Sedan behöver plantan en svalare period för vila innan den sätter knopp igen. Mina plantor har stått i fönsterkarmen över elementet mer eller mindre varmt hela tiden, så det är kanske rena turen att den ena plantan nu glädjer mig med att sätta nya knoppar. Vill du se riktigt vackra bladkaktusar ska du gå in och titta på Svante Lundqvists sida Epigrow.com. Han har många olika sorter med otroligt vackra blommor. På hans sida kan du beställa bladkaktushybrider m.m. och då medföljer skötselråd.

13 mars 2015

Vårtecken


















Det ena vårtecknet efter det andra gör sig synligt. Jag njuter av fågelsången som tilltar alltmer utanför vårt hyreshus och det är hög tid att se till att permobilen är laddad för vårens premiärtur i Hallägraskogen, där jag och min katt Ängla brukar ta oss en tur och njuta av naturen. Förhoppningsvis dyker de första vitsipporna upp där snart intill gångstigen. Grannen hade besök av en humla på sin balkong häromdagen och jag måste medge att jag blev smått avundsjuk. Själv har jag sett nattfjärilar sitta på ytterdörren, men jag längtar efter att få se vårens första citronfjäril flyga på sina tunna små vingar genom luften. Det är ett riktigt halleluja moment för mig och konstigt nog blir jag lika exalterad varenda år av att få se den första fjärilen, humlan, tussilagon, ja listan kan göras lång. Det är inte med någon större glädje som jag kliver in genom sjukhusentrén fyra gånger i veckan och än mindre nu när solen skiner och jag vet att jag har fem timmar att vänta inomhus i dialyssängen. Nu gör de första vårblommorna, som tittat upp precis utanför dörren, att jag faktiskt känner mig lite upprymd när dörren går igen bakom mig. I onsdags var jag bara tvungen att kliva in bland buskarna, i rabatten intill husväggen, för att efter bästa förmåga ta en bild med mobilkameran på de första blommande scillan, som jag sett i Halmstad i år. Vackert!

12 mars 2015

Vårstädningen påbörjad


















Idag har det verkligen varit ett härligt vårväder. På min balkong kändes det nästan som sommar. Solen sken och termometern visade på +30°C. Trots att jag var trött infann sig lusten att börja vårstäda. När jag dammsugit upp mängder av gamla granbarr, som min lilla, lilla julgran lämnat efter sig på balkonggolvet och slängt bort lite annat gammalt skräp tog jag in zinkbaljan till fontänpumpen, skurade den och stenarna och förpassade den ut på balkongen igen. Till helgen ska jag fylla baljan med vatten och sätta ut min solcellsdrivna fontänpump som jag haft i flera år. Sedan hoppas jag på många dagar med solsken framöver så att jag får njuta av det porlande vattnet. Varm och svettig bar jag till slut ut några små krukor med pelargoner, som jag fick med mig hem från årets första träff med Pelargonsällskapet Hallands, som vi hade för ett par helger sedan. Dessutom började jag lite försiktigt med omplanteringen av pelargonerna som övervintrat i trapphuset. Det lär nog ta sin tid att plantera om alla, men jag är glad att de flesta är miniatyrer och står i små krukor. Inte så tunga att bära och dessutom lättare att hantera. När det är gjort är det bara att gå vidare med de lite större, som stått i källaren hela vintern. Det är mycket jobb såhär i början av säsongen, men det är en väldigt härlig tid som väntar framöver med spirande grönska och färgglada blommor. Många pelargoner har jag sett blomma tidigare, en hel del nya sorter tillkommer under säsongen, men det är alltid lika spännande att se de första knopparna visa sig och glädjen är stor när blommorna till slut slår ut.

Företaget Solsmart, där jag köpte min pump, har lagt ner. Solcellsdrivna pumpar finns nu att köpa hos Svea Redskap AB.


En motivering kring Fritillaria meleagris























Så var det dags att klura och skriva något om en speciellt uppskattad vårblomma. Uppgiften tillhör en tävling jag deltagit i senaste veckan.

Kungsängsliljan har blivit en favorit först på senare år
jag planterade lökar i höstas som ska blomma denna vår
Bladen är oansenliga, gröna och smala,
här är det blommorna som låter sig tala.
Klockorna är så otroligt vackra och speciella
naturens skapelser är verkligen originella.
Väntan från lök till utslagen knopp
ger en speciell känsla i min kropp
Lyft på hatten för denna vårens kung
vintern rasat, kläm i och sjung

10 mars 2015

Så nära man kan komma


















Det går inte att komma den man älskar tillräckligt nära. Tindra har de senaste veckorna kommit och lagt sig hos mig i sängen på mornarna och velat bli kelad med. Ett härligt uppvaknande då jag oftast är sjukligt trött när jag slår upp ögonen. I eftermiddag var hon ute när jag kom hem. Mina snälla grannar hade i vanlig ordning släppt ut Tindra och när jag visslade kom hon springande med svansen i vädret och mötte mig. Väl inne intog hon sängen, där jag la mig intill henne och kort där efter kom även Ängla och la sig intill oss. Att jag sedan somnade och sov på tok för många timmar var inte riktigt meningen.


8 mars 2015

Blommande forsythiagrenar

Det lär nog dröja ett tag innan blommor och blad slår ut på träden, även om det finns undantag som till exempel Kejsarolvonet, som har blommat sedan i december, på för övrigt kala grenar. Utanför vårt hus och däromkring har man sågat ner ett och annat träd och en hel del grenar, som jag funderade på att klippa av och ta in och sätta i vatten. Pappa hann före och överraskade mig förra veckan med en bunt med grenar från forsythiabusken i hans trädgård. Nu är grenarna fulla med utslagna blommor och sprider vårkänsla i köket. Visste du att forsythiasläktet är ett växtsläkte i familjen syrenväxter? Forsythians blommor påminner till viss del om syrenens, vilket jag aldrig tänkt på förut. Har man ingen egen trädgård eller något grönområde där man kan få tag i grenar, finns de oftast att köpa på torghandeln eller i blomsterbutiker, där jag sett grenar av bland annat kastanj, körsbär och magnolia. Varför vänta på det vackra i naturen, när man kan plocka in grenar och tjuvstarta våren inomhus.
Den sylinderformade vasen, som jag köpte på trädgårdsmässan i Malmö förra året, har en vacker text.
"Garden - It is a beautiful place, where there are flowers, grass, and trees, where We can play and rest and enjoy the sunshine".

5 mars 2015

Klängliljan i jorden























För många år sedan hittade jag en meterhög, klängande, växt med iögonfallande och annorlunda blommor i gult och eldrött, som jag aldrig hade sett förut. Det visade sig vara en Klänglilja, Gloriosa superba 'Rothschildiana'. En planta blev födelsedagspresent till min moster och en hamnade hemma i mitt vardagsrum. Jag minns att det inte var någon billig växt och tyvärr blev jag besviken då jag inte lyckades få den att  blomma speciellt länge inne hemma i mitt vardagsrum, men en gång är ingen gång. På senare år har jag vid ett flertal tillfällen köpt ett par avlånga rotknölar av Klänglilja, när jag besökt olika trädgårdsmässor. Jag har planterat dem i kruka, som sedan stått ute på min inglasade balkong, men det har aldrig blivit någon väldig planta och jag har bara fått ett fåtal blommor. Då jag nu läst mig till att växten tar lång tid på sig att växa till och oftast blommar först på sensommaren, planterade jag knölarna redan för någon vecka sedan och satte krukan på köksbordet. Nu hoppas jag att de första bladen ska titta upp redan innan det är dags att flytta ut krukan på balkongen, men jag får vänta tills att temperaturen blir över 10° . De smala, avlånga knölarna, cirka 15-20 cm långa, ska planteras vågrät, några centimeter under jordytan. Klängliljan vill växa i väldrenerad och näringsrik jord. Då den vilt växer i tropikerna trivs den i full sol, men krukan bör skyddas från direkt sol. De långa rankorna kan bli upp till 2,5 meter och behöver stöd av spaljé. Under sommaren och så länge plantan blommar ska man ge plantan näringstillskott och jorden bör hållas lätt fuktig hela tiden. Det går att odla Klängliljan både inomhus i fönsterkarmen, men då med skydd mot starkaste södersolen, men även i skyddat söderläge utomhus och på inglasad terrass. Bladverket vill gärna ha hög luftfuktighet och mår bra av att duschas då och då. När bladen börjar gulna framåt hösten upphör man med vattningen och låter plantan vissna ner. Sedan kan man ställa undan krukan för att framåt våren åter ta fram den och plantera om knölarna i ny jord.
Nu håller jag tummarna och hoppas att min planta vaknar till liv tidigt i år och att jag får njuta av en jättelik planta översållad med läckra, rödgula blommor framåt sommaren.
OBS! Klängliljan är giftig och är olämplig att odla när man har småbarn eller husdjur som gillar att smaka på växterna inomhus.

4 mars 2015

Solgult i vasen


















Många vårlökar har börjat titta upp i trädgårdarna runtomkring där jag bor. Vintergäck och krokus blommar redan, men det lär dröja ett tag till innan påskliljorna slår ut, även om bladen kommit upp en bra bit i rabatterna. Om jag ska välja några favoritfärger så hamnar gult inte särskilt högt upp på listan, men det finns undantag och det gäller alla vackra, gula blommor. Tussilago, mimosa, tulpaner, vintergäck, påskliljor, maskrosor m.fl. Gula blommor påminner mig om vårsolen och glädjande nog såg jag förra veckan att de redan sålde påskliljor i bunt på ICA Maxi, Flygstaden. Tyvärr håller de sig inte fina så många dagar inomhus, men det går alltid att ställa dem svalt under nätterna, så att de håller sig någon dag extra. En liten bunt påskliljor kostade 12.90 kr och när de inte kostar mer än så är de svårt att motstå att köpa hem dessa härligt, gula blommor och njuta av dem, om än bara för en kort period.