Det växer så det knakar

Det börjar bli en aning trångt och ont om plats på balkongen och jag har inte riktigt orkat med att hålla efter alla pelargoner och alla andra växter på ett sätt som jag önskat. Igår tog jag med mig dammsugaren, sax och kasse till balkongen och började städa. Trädgårdsorchideen förpassades hem till pappas trädgård, liksom ett par perenna växter, som jag planterade tidigt i våras. Pepinoplantan var invaderad av vita flygare och åkte hiss ner till bottenvåningen och står nu utanför huset i regnet. Den är portad från balkongen, men kanske kan den få stå kvar utomhus utan att få fötter. Stundtals satt jag på rumpan på balkonggolvet och pysslade om pelargonerna och alla små sticklingar. Däremellan torkade jag av ett par hyllor, dammsög golvet och vattnade i sällskap av Ängla, som följde mitt arbete från sin klätterställning. Trots att jag var ganska trött när jag började städa, så var jag piggare när jag var klar och dessutom hade jag kommit en bra bit på väg med iordningställandet. Jag har studerat fysik sex år i skolan och visst har jag lärt mig om energier och att energi är omvandlingsbar och kan ändra form. En del personer tror på att en del människor kan överföra sina positiva energier till andra människor. Jag är skeptisk till det, men om nu så är fallet så borde kanske pelargoner, som levande växter, också kunna överföra positiv energi. Nu blev det flummigt, men hur förklarar man annars att man blir glad och pigg av att pyssla med pelargoner. Det är i alla fall bevisat att det höjer halten av "må-bra-hormonet" oxytocin och det är väl nog så bra.