När jag ändå var i stan och körde med permobilen åkte jag förbi parken och tittade till andungarna. Oj, vad de växer! De hade blivit riktigt tuffa och var först upp ur dammen för att få sig en bit av min smörgås och hoppade upp på min permobil och tog en och annan smula, som jag tappade. En fiskmåsunge höll sig också framme för att få sin del av kakan. Man får tycka vad man vill om fiskmåsar och deras skrikande, men denna unge gjorde mig trots allt värm i hjärtat En och annan vuxen gräsand vågade sig fram och tog en brödbit ur min hand, men det gällde att passa fingrarna för de nöp ordentligt hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar