Det vita täcket la sig över staden

Efter nyår har termometern visat på minusgrader nästan varje dag. Inte så många, men tillräckligt för att kylan tillsammans med blåsten gjort att det känts riktigt kallt. När jag var ute och handlade i veckan hörde jag flera personer som ojade sig och klagade över hur kallt det var utomhus. Nästan lite skrattretande när jag senare i bilradion hörde personer intervjuas om kylan i norra delarna av landet, där man hade under -30°C. För mig som inte gillar snö och kyla är det ofattbart att man frivilligt åker upp till fjällen och ger sig ut med skidor på fötterna när det är närmare -20°C, men visst är det tur att vi alla har olika tycke och smak. Igår föll snön även över Halmstad och jag måste erkänna att det var vackert att titta ut från balkongen och se det snötäckta landskapet. Jag hade inga ärenden att uträtta och ingen anledning att ge mig ut, så jag förblev inomhus i värmen. Katterna gick ut, men efter att Ängla försiktigt satt ner tassarna i snön och gått någon meter stannade hon, tittade och verkade undra vad det var för konstigt vitt som låg på marken. Sedan vände hon om och gick in igen tillsammans med mig. Tindra däremot har alltid gillat snön och försvann snabbt iväg bort mot skogen och kom först in ett par timmar senare och verkade som vanligt nöjd med sin utevistelse. Barnen i grannhusen var tidigt ute på morgonen och lekte i snön och såg lyckliga ut över att de äntligen kunde åka pulka nerför den lilla kullen på lekplatsen. Jag minns hur roligt jag själv tyckte att det var på vintrarna när jag var barn. Vi byggde snöhyddor, gjorde snölyktor och lekte i de stora snöhögarna, som plogbilen kört ihop. Tyvärr gjorde sandbilen det ofta surt för oss genom att sanda även på alla smågator. När vi äntligen byltat på oss alla kläder och snört på oss pjäxorna hörde man ljudet av plogbilen och strax efter dök sandbilen upp, med sina orange blinkande lyktor, och förstörde våra tilltänkta skidspår på gatan utanför huset. Eftersom vi inte hade datorer eller mängder med tvprogram som lockade inomhus, var vi ofta ute i snön och lekte tills föräldrarna gjorde oss uppmärksamma på att det var dags att komma in för kvällen. Då var fötter och händer kalla och det stack i tårna när jag tog av mig mina pjäxor och raggsockar och värmde mig vid elementet. Kommunen brukade ordna små skridskobanor, genom att spola vatten på ett par grönområden, i närheten av där jag bodde. När jag kom hem från skolan tog jag mina skridskor och gick dit med någon kompis och hoppades på att isen var skottad och fri från snö. Isen var inte alltid fin och slät, men roligt hade vi. Såhär många år senare har jag bara minnen av att det var snö varje vinter när jag var barn, men kanske har jag glömt bort att det vissa år saknades snö på marken när vi hade jullov.   
Idag är det åter plusgrader och mycket av snön är redan borta. Kvar är lite isiga fläckar på gångbanan utanför huset och barnens snöbollar blir allt mindre. Jag undrar hur det gått för de små, lila vivorna, som började blomma i pappas trädgård redan ett par veckor innan jul. Förhoppningsvis har de klarat sig, trots det tillfälliga snötäcket. Det har utlovats både mer snö och kallare dagar framöver, men trots att jag oftast har barnasinnet i behåll önskar jag inget hellre än plusgrader och barnmark tills att våren är här. Kommer det mer snö kan jag möjligen tänka mig att ta på mig ordentligt med kläder för att leka med Tindra utanför huset och vem vet, kanske blir det en och annan snöängel i det vita täcket.