13 dec. 2011
Lucköppning 13/12
För mig är Lucia en stämningsfull dag med ljus, värme och med vacker sång och musik. Tanken var att jag skulle sjunga en sång här på bloggen, men eftersom jag är förkyld vill inte rösten vara med. Jag blir alltid lite nostalgiskt denna dag och önskar att jag fortfarande vore barn och fick klä på mig mitt fina vita linne, som en gång var min mormors nattlinne. Det har vit spets kring halsen och knapparna är gjorda av tråd. Där knappraden slutar är det broderat mormors namn Rut och några små blommor. Linnet har för långa ärmar, så mamma har lagt några stråveck för att korta av dem. Redan när jag var 7 månader lussade jag, för första gången, med min syster. På bilden ovan är jag 1 år och 7 månander och min syster och jag lussar hos min gammelfarmor och farfar. Många luciatåg har det blivit under åren som gått och väldigt olika har de varit. Lucia med söndagsskolan som pepparkaksgubbe med bagarmössa, tärna med lingonkrans i håret med Nova Cantica musikskolans stora kör, stjärngosse med stjärna, kateterpåse och droppställning på Sahlgrenska sjukhuset. Det härligaste minnena har jag med musikskolan. Vi övade i flera månader och alla sångtexter skulle sitta i huvudet. Många framträdanden var det sedan, där jag ett år fick framföra ett solo, men höjdpunkten var vårt årliga stora luciatåg i Imanuelkyrkan. Så vackert och så stämningsfullt. Det ger mig fortfarande rysningar när jag tänker på det och jag vill vrida tillbaka klockan. Några gånger har jag varit och tittat och lyssnat på dagens Nova Cantica och deras luciatåg och det är nästan som jag var med och det var som igår. Jag var aldrig den som var poppis och blev framröstad till Lucia, men 1979 blev jag framröstad till Lucia i skridskoskolan. Då var jag fortfarande lång för min ålder, innan jag blev sjuk, och jag hade hår som nådde nästan ner till midjan. Kronan satt svajigt på mitt huvud, när jag sakta gled in på den nyspolade isen. Efter kom mitt följe av tärnor. Jag var nervös i flera veckor innan och var rädd att jag skulle ta ett felskär, ramla och få alla tärnorna över mig, men allt gick som det skulle och jag var så stolt. Jag hamnade till och med på bild i vår lokaltidning.
Några lussekatter brukar jag inte baka, men jag har mina egna goa lussekatter i Tindra och Ängla. De gör Lucias arbete bra under hela året. De sprider värme och glädje varje dag i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar