6 juli 2012
Livets berg- och dalbana
Solen skiner inte alla dagar när jag vaknar. Kanske är det de mörka dagarna, som gör att jag uppskattar stunderna när jag känner stor livslust och det mesta i tillvaron känns lustfyllt. Det gäller att försöka låta bli att fastna i uppförsbackarna, trots att de ibland känns branta och vägen verkar såpad. Man tar sig upp en bit, men så fungerar inte bromsen och man backar igen. Hitta de små sakerna, som lättar upp sinnet och skingrar tankarna. Dagen idag känns inte som den bästa och det är en hel del känslor och tankar, som är tunga att bära med sig i ryggsäcken. Jag ägnade en del av förmiddagen åt att plocka bort vissna blommor bland odlingen på balkongen och plötsligt kom jag på att jag faktiskt mådde ganska bra. Att använda pensel och färg och måla om några loppisfynd lät ochså själen och tankarna vila för stunden. Det gav mig ork att sedan städa ur vaskskåpet i köket. Innan det var dags att åka till dialysen pussade jag mina katter hejdå och berättade hur mycket jag älskar dem. Kanske blir det lite mer nedförsbacke i helgen, så att jag orkar besöka en och annan loppis, utan att förvirrade tankar sätter käppar i hjulet. Hur det än blir tänker jag tanka lite mer livslust på balkongen och umgås med mina katter, som även de höjer halten av måbrahormonet oxytocin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar