Hantverk bra för själen

Idag har jag varit väldigt trött, trots att jag sovit bra inatt och hade sovmorgon. Ju längre eftermiddagen gick ju tröttare blev jag, än fast jag mest tog det lugnt. Jag blev mer och mer tveksam till om jag skulle orka gå på kursstarten för keramikkursen, som jag anmälde mig till för några månader sedan, men jag packade till slut ner lite fika och ett förkläde och åkte in till stan. Vi var fem nybörjare, som kom på kvällens kurs, och märkligt nog var alla nuvarande eller tidigare Söndrumsbor och två av dem hade jag träffat förut. När jag fick min lerklump tyckte jag bara att den var tung, jobbig och det gjorde ont i armarna när jag skulle knåda den, men det tog inte många minuter innan hjärnan blivit hypnotiserad av den gråa och skitiga lerklumpen. Jag knådade och slängde klumpen i bordet om och om igen. Sedan var det dags att kavla ut den. Nu är det fikadags, hörde jag en av de andra kursdeltagarna säga. Redan? Jaja, en liten stund då. Sedan blev en kruka klar och så nästa och sedan var det redan dags att plocka ihop och städa. Kursens första träff var över och i bilen hem planerade jag redan för nästa kurstillfälle. När jag kom hem kände jag plötsligt hur ont jag hade i fötterna och hur trött jag var, men under tiden jag höll på med min lerklump var allt tungt och jobbigt som bortblåst. Nu hoppas jag bara att mina krukor klarar både torkning och bränning, utan att spricka eller haverera på annat sätt. Jag blev faktiskt ganska nöjd med mina alster, med tanke på att det var första gången och att jag alltid har stora krav på mig själv och det jag gör.