Små, små fågelungar...

Under flera veckors tid har herr och fru Koltrast turats om att ligga och ruva på äggen i min faster och farbrors trädgård. De har byggt bo högst upp under taket, på den lilla utbyggnaden, vid garaget. När jag var där första gången, för någon vecka sedan, lyckades jag inte ta några bilder med mobilkameran. Några dagar därefter trodde min faster att de lämnat boet för gott, men idag fick jag veta att så inte var fallet. Nu har två ungar kommit till världen och mor och far har fullt upp med att mata dem. Idag åkte jag dit och tog med mig systemkamera. Jag smög fram och där uppe under taket fick jag se två näbbar, som gapade uppe i boet.

För att se bättre fick jag lov att ta till en stol, men väl uppe på den skrämde jag de små och jag såg bara ryggen på dem. Jag väntade och väntade och så vågade de plötsligt visa sig igen. Jag såg att någon av föräldrarna återkom och satt på avstånd och verkade signalera till sina ungar. Plötsligt tittade de upp igen och en av dem började röra på sig. De var ingen jätteliten fågelunge jag fick se. Den tvättade sina fjädrar och reste sig upp i boet. För att inte störa dem för mycket lämnade jag dem ifred, glad över att fått se de små. Kort därefter flög far in till boet med en mask i näbben. Det är inte många gånger i livet. som jag har fått se fågelungar i sitt bo och jag har aldrig lyckats fånga dem på bild. Hoppas nu de klarar första tiden utanför boet och växer upp och får egna små fågelbarn till nästa år.

Små, små fågelungar sova i sitt bo.
Lilla fågelmamma får då litet ro.
Hon brukar flyga hit och dit
och söka något gott,
ty barnen ha så stor aptit
och aldrig nog de fått.

 

Små, små fågelungar inte flyga kan.
De kan bara gapa säga pip ibland.
"Om ni gör som mamma gör,
så kan ni flyga snart,
nu vingen upp och ner vi rör,
nu flyger vi med fart."