Kaninhistoria med lyckligt slut

Igår, när min granne Mona var ute och tog sin dagliga promenad, fick hon se en svart kanin mellan bilarna på parkeringsplatsen intill vår gård. Hon försökte locka på den och fick tag i kaninen och tog med den hem. En annan granne berättade om den upphittade kaninen och jag ringde på hos Mona och fick komma in och titta på den. Mona hade lagt kaninen i en stor pappkartong på balkongen och stängt dörren så att deras katt Lisa inte skulle komma åt den. Medan Mona gick upp på vinden och hämtade ner en marsvinsbur, från deras förråd, tog jag upp den lille kaninen i mitt knä. Där verkade den tycka om att ligga och medan jag pratade lugnt och klappade den slutade den att darra. Medan Mona ordnade lite mat till kaninen gick jag ner och ringde på hos en annan granne, som har en dotter i skolåldern. Kanske visste hon vem som ägde en svart kanin? Ja, jo hon hade en klasskamrat som hade en svart kanin. Hon skulle försöka kontakta henne under dagen. Medan jag la ut efterlysningar på facebook, i hopp om att hitta kaninens ägare, ringde Mona på hos ytterligare en granne med barn. Ett av barnen känner en tjej, som bor några hus längre bort, och som har en svart kanin. På vägen dit mötte Mona den oroliga tjejen, som letade efter lille Rufus. Ett litet barn hade råkat släppa ut kaninen på morgonen och när tjejen väcktes av sin mamma fick hon veta att kaninen rymt. Nu har den 6 månader gamla Rufus fått komma hem till sin matte igen och allt slutade lyckligt.