Morris

Det finns inget i världen, som jag tycker så mycket om, som mina egna katter Ängla och Tindra, men det finna plats i mitt hjärta även för andra katter. En av dem är min kollegas katt Morris, som är en 1-årig ragdollhane. I helgen som gick fick jag äran att passa honom, då hans matte inte var hemma. Jag har träffat Morris vid två tidigare tillfällen, men när jag öppnade ytterdörren till lägenheten i fredags kväll, satt han innanför dörren och kom direkt fram och hälsade, nästan som om han kände igen mig. Troligtvis väntade han att det skulle vara hans matte, som satte nyckeln i låset, men han verkade faktiskt ganska glad över mitt sällskap.

Han strök sig runt mina ben och la sig på ryggen framför mina fötter, så att jag knappt kunde gå. Efter att jag städat kattlådan skulle vattenfontänen fyllas på och sedan var det dags för mat. För att vinna ytterligare lite av hans tillit satte jag mig i soffan, med lite torrfoder i en skål. Det tog inte lång stund innan han hoppade upp till mig och åt en och annan matbit. Sedan fick han apportera några bitar, som jag kastade på golvet, för att han skulle röra på  sig och inte bara ligga och softa på golvet. Efter lite visslande kom han åter upp i soffan och vi fick nosa på varandra i ansiktet och kela en liten stund. Morris härliga blå ögon, får mig verkligen att falla direkt. Sedan påminner han mycket om Ängla, till sättet. Ängla är till hälften ragdollkatt och de har båda gemensamt att de är väldigt pratsamma katter. Morris förföljde mig vart jag än gick i lägenheten, när jag besökte honom, och så gör även min lilla älskling hemma. Båda katterna gillar också att ligga och rulla sig på ryggen, för att väcka lite uppmärksamhet. När jag lekt och fotograferat honom, vid mitt fjärde besök, var det dags att säga hejdå och lämna över honom till matte igen. Liksom vid de tidigare besöken satt det lilla (stora) charmtrollet innanför dörren och tittade på mig med sina fina blå ögon, när jag skulle gå. Det kändes tungt att låsa dörren och lämna honom, men Morris och min kollega bor bara några hundra meter från oss, så det lär nog inte dröja länge innan jag hälsar på honom igen. Då kanske även Ängla följer med. Sist hon var med var Morris bara en liten kattungen, men nu har han växt förbi, min flera år äldre Ängla.