En grå liten fågel

Det föll en grå liten fågel
en gång från sitt trygga bo.
Den slog sig så svårt och illa
så ingen kan tro.
Den trodde den dog den gången
det undrar man inte på
för hur kan en fågel leva,
som slagit sig så.
Den låg med ögonen slutna
som död på den hårda mark
då kände den hur den lyftes
av någon stark.
Nu ligger den still i greppet,
ett grepp som lyfter och bär.
Och var gång som skräcken kommer
är handen där.
Det föll en grå liten fågel
Guds fadershand lyfte den då.
Den är ett människohjärta,
den lilla grå.

( Eva Norberg-Hagberg)