Småttingar med variation

Några av mina minsta pelargonsticklingar får lite särbehandling och får stå på det lilla bordet på balkongen. Där har jag bättre koll på dem och där är det lätt att se när de behöver vatten, så de inte torkar ut. Miniatyrer och microminiatyrer växer saktare än övriga pelargoner och blir oftast ganska små. En del sorter kan växa och bli större om de planteras i en större kruka. Så är det även med de flesta andra pelargoner. Låter man dem stå i små krukor och toppar dem, kan man hålla nere storleken på plantorna. I takt med att pelargonen växer och krukan blir full med rötter, är det lämpligt att plantera om den i en större kruka. Det brukar räcka att man byter till en storlek större kruka. För stor kruka ger oftast mer bladtillväxt och man får en sämre knoppsättning. Ibland kan man få plantera om en pelargon flera gånger under tillväxtperioden. Det är viktigt att använda en bra jord och ge en svag dos gödning, vid varje vattning, hela sommaren. Miniatyrpelargoner finns i en mängd olika sorter och har liksom övriga pelargoner en stor variation på bladen. De förekommer med enfärgade gröna blad i olika nyanser, gyllenbladiga, blad med zon, och en del sorter med flerfärgade blad, sk bi- och tricolour. Det finns också ett fåtal pelargonsorter, som har ett mönster på bladen, som kallas nervbandsmosaik, som egentligen är ett ofarligt virus. Dock har jag hittills inte sett någon miniatyr med dessa mönstrade blad. Oftast är det utseendet på blommorna, som man ser som viktigast på en pelargon, men jag vill gärna ha sorter med olika färgkombinationer och är extra svag för de sk tricolour. De är vackra även när de inte blommar, men självklart är en pelargon full med blommor, det man helst vill uppnå. Jag var ute på balkongen ikväll och vattnade och glädjande nog blir det fler och fler plantor, som sätter knopp. Det lovar gott inför sommaren.