Längre blir natten och mörkret regerar
över dagen och solens värme och ljus
Livet rinner ur både blad och blommor
en sista ridå och de faller och dör
Under mattan av löv vilar lökar och rötter
från gnistrande kyla och vinande vind
Medan vintern drar fram väntar växterna tåligt
på våren som troget dem väcker till liv
Så misströsta inte över det som är visset
det kommer en tid när det grönskar igen
En dikt som jag skrev för ett par år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar