Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

21 juni 2019

Chokladdoppade jordgubbar och alternativ till matjessill och nypotatis























Midsommarhelgen är härlig dagar då man hoppas på att solen skiner från en klarblå himmel, det är sådär alldeles lagom varmt, midsommarmaten smakar extra gott, speciellt när man kan sitta utomhus och äta tillsammans med goda vänner, både barn och vuxna. För mig är närodlade jordgubbar bland det svenskaste, som man kan äta till midsommar. Tyvärr har jag dialysbehandling idag och så har det varit många midsommaraftnar. Efter dialysen är jag oftast trött, så tyvärr brukar det inte bli så mycket firande för min del. Jordgubbar och nypotatis innehåller mycket kalium och även vätska, vilket absolut inte är bra för mig som är dialyspatient. Jag måste alltid ha koll på mitt vätskeintag, då jag helt saknar egen urinproduktion, så 5 dl per dygn är den rekommenderade maxdosen. Det motsvarar ungefär en liten flaska läsk. Jag måste räkna in allt som jag dricker, men även glass, frukt och bär, soppa m.m. All mat innehåller ju mer eller mindre vatten, kalium och även fosfat, som jag ska hålla igen på. Trots allt får det inte hindra mig från att fira midsommar och äta gott, även om det bara blir jag och katterna som är tillsammans. Jag brukar köra med min handikappskoter till Söndrums hembygdsförenings midsommarfirande, som ligger bara ett par kvarter hemifrån. Det ger lite midsommarkänsla och det är alltid trevligt att träffa en och annan bekant i folkvimlet.
Jag äter sill och nypotatis, men det är ingen stor favorit och sillen är ju salt och gör mig törstig och då jag har begränsat vätskeintag väljer jag hellre att äta annan mat på midsommarafton, men 4-5 jordgubbar brukar jag i alla fall unna mig.


















Istället för sill och potatis har jag ibland valt att tillaga "Leffes ugnsgratinerade lax" eller lax tillsammans med nypotatis och flera olika sorters grönsaker i foliepaket. Två bra rätter, speciellt för den som firar midsommaren ensam. Receptet på "Leffes ugnsgratinerade lax" har jag fått av min kusin Leif, därav rättens namn. Jag brukar halvera receptet, då jag lagar maten till mig själv och då har jag att äta i två dagar. Du hittar receptet på min blogg här. Om du gör sås till laxen får den mer smak om man smular ner lite fiskbuljongtärning i grädden. Jag brukar även reda såsen med lite mjöl.


















Maträtten i foliepaket har jag inget riktigt recept på. Jag brukar välja grönsaker, fisksort och smaksättning, efter vad jag har hemma. Klicka här så kan du läsa om hur jag brukar gå tillväga när jag tillagar rätten. Maträtten är god, enkel att förbereda och det blir minimalt med disk, då all mat tillagas i ett foliepaketet i ugnen och det krävs varken stekjärn, grytor eller någon ugnsform. När det är dags att äta placerar jag foliepaketet på en mattallrik, öppnar det och äter direkt ur paketet. Riktigt mumsig mat, som är enkel att tillaga, passar speciellt bra för den som gillar fisk och blir extra god vid denna tiden på året, då det finns många färska grönsaker att välja mellan. Jag läste nyligen att det inte är bra att laga mat i folie om man bland annat använder citron. Syran gör att aluminium fälls ut i maten, vilket inte är nyttigt, speciellt om man får i sig ämnet vid upprepade tillfällen. När jag gjorde rätten senast la jag ingredienserna i en ugnsfast form och täckte den med folie. På så sätt fick citronen inte direkt kontakt med aluminiumfolien.














Svenska jordgubbar är mer eller mindre ett måste för mig till midsommar, även om jag inte kan äta så många. Jordgubbar hör liksom till midsommaren, liksom den griljerade skinkan är ett måste på julbordet. En del gör jordgubbstårta till midsommar, medan andra äter de röda gubbarna med glass. Jag tycker att det är gott att doppa dem i choklad och äta dem som de är, när chokladen har kallnat och stelnat. De är även goda till en kopp kaffe efter maten, men passar även bra som dekoration på en tårta eller efterrätt. Det går bra att använda vanlig blockchoklad, men jag brukar köpa ett par hekto små chokladdroppar, i en av stans chokladbutiker. Den är dyrare, men ger en mycket godare smakupplevelse. Smält chokladen i en skål i mikron. Pausa och rör om med 15-20 sekunders mellanrum, så att chokladen inte blir för varm och klumpar sig. Doppa jordgubbarna till hälften, stryk av dem mot kanten på skålen och lägg dem på en bricka med smörgåspapper och låt dem stelna, gärna på en sval plats. Jordgubbarna är godast rumstempererade.


















En annan, minst lika god variant, av chokladdoppad frukt och bär är chokladfondue. Jag har ingen fonduegryta, men eftersom jag så gott som alltid äter ensam har det fungerat utmärkt att smälta chokladen, med en skvätt grädde, i en liten skål i mikron. Sedan har jag stuckit fruktbitar, bär, minimarshmallows och maränger på en liten gaffel och doppat i chokladen, som höll sig hyfsat varm medan jag åt, trots avsaknaden av fonduegryta. Är man flera personer kan man värma chokladen och grädden i en gryta och hälla upp i små skålar, en till var och en. Jag använde tobleronechoklad, men vilken choklad man väljer är en smaksak. I de flesta recept rekommenderas 200 g choklad till 1-2 dl grädde. Vill man ha en mer vuxen smak kan man tillsätta 1-2 msk konjak. Chokladen smälts i grädden, som först kokats upp och sist tillsätts konjaken. Enkelt och väldigt gott, så passa på innan jordgubbssäsongen är över. Sommaren känns lång, men plötsligt är den ett minne blott. Ät och njut!

15 juni 2019

Vinsten med att vistas i naturen och påta i jorden

Många fåglar vid Trottasjö, som ligger någon kilometer
från hyreshuset där jag bor.


















Många av mina blogginlägg kretsar kring mina två katter Tindra och Ängla, som har en stor betydelse i mitt liv, men jag tycker även om att skriva om vilda djur. Mitt intresse för odling, liksom växtligheten i naturen, är även de återkommande inslag på min blogg. Anledningen är att djur och natur alltid gett mig mycket glädje och det känns som om de fått ännu större betydelse med åren, speciellt sedan jag började må väldigt dåligt psykiskt. När jag flyttade hemifrån i början av 90-talet var det viktigt för mig att lägenheten skulle ligga i en del av stan med mycket grönska tätt inpå huset. Att bo i centrala Halmstad har alltid varit helt otänkbart. Jag bor fortfarande kvar i samma lägenhet, som jag flyttade in i 1992, och den kan inte ligga på en mycket bättre plats. Tyvärr har en del närliggande åkrar och hagmarker bebyggts under åren och landsbygden har flyttats längre bort, men lövskogen ligger kvar och tar vid strax utanför husknuten.
2005, många år efter att jag flyttade in i min lägenhet, fick jag otroliga smärtor i mina ben och fötter och cirkulationen visade sig vara jättedålig, troligtvis på grund av biverkningar av den medicin, som jag fick för att sänka immunförsvaret då jag var njurtransplanterad på den tiden. Jag hade ordinerats medicinen några månader tidigare, men fick sluta med den tvärt och jag opererades akut och man satte bland annat in ett konstgjort blodkärl i benet. Flera tår blev svarta och jag var riktigt illa däran och hamnade till slut i rullstol. Även om jag så småningom kunde stå på mina ben igen och klarade av att gå så kan jag idag, efter 14 år, bara gå korta sträckor och jag har fortfarande värk i fötterna, stundtals vid varje steg jag tar. Det hindrar mig från att ge mig ut i naturen, så som jag skulle önska, och nu när sommaren är här klarar jag inte av att åka till stranden och bada. Jag har badat i havet en enda gång sedan 2005 och då fick min syster stå och hålla i mig för att jag inte skulle tappa balansen i vattnet. Det känns självklart väldigt tråkigt, speciellt när man som jag bor på västkusten några kilometer från Tylösand, en av Sveriges finaste stränder. Även om jag har väldigt svårt att ta mig ett bad hindrar det inte mig från att ta mig till havet, oavsett årstid. Jag tar min lilla bil till Grötviks hamn, vilket bara tar ett par minuter, och där kan jag sitta några meter från strandkanten och titta ut över det mäktiga havet och de otroliga naturkrafter som det besitter, lyssna på vågornas brus och någon gång ibland se solen gå ner vid horisonten.

Vackra Hallägraskogen tar vid precis utanför ytterdörren.

Jag ger mig också ut i naturen, men jag kan inte ge mig in i de djupa skogarna där jag plockade blåbär och lingon med familjen när jag var liten. Min handikappskoter är ett väldigt bra hjälpmedel och med den kan jag bland annat ta mig ut i lövskogen i närområdet, där det finns grusgångar att köra på. Ibland får min katt Ängla åka med som sällskap och ligger då i mitt knä. Om jag vill se vilda djur, växter, blommor och mycket annat, som bara finns där utan att jag behöver anstränga mig, behöver jag bara gå utanför huset. Där finns så mycket vackert som för mig och många andra är läkande för själen. Att det finns så mycket fint att titta på precis utanför huset har varit extra positivt det senaste året. Många dagar ligger jag långa stunder i soffan eller i sängen, då jag är väldigt trött och stundtals känner mig handlingsförlamad av min ångest. Ibland kan jag sitta på sängkanten en lång stund och har svårt att bara förmå mig att resa mig upp. Vissa dagar har jag inte ens gått utanför ytterdörren, men när jag väl har förmått mig att ta hissen ner till bottenvåningen och gå ett par meter utanför entrén, har jag oftast sett något nytt och spännande, som fått mig att känna mig glad inombords. Den känslan har jag knappt känt av under de sista två åren, när min depression varit som värst. Jag har inte orkat att ge mig iväg hemifrån, inte ens små korta sträckor, så att bo med så många glädjeämnen precis utanför huset är guld värt för mig. Det är så väldigt rogivande att vistas i naturen och personligen njuter jag mest av att vara utomhus under våren. Då händer det så mycket utomhus och temperaturen brukar ligga på en lagom nivå, så att jag kan njuta av att vara utomhus utan att må dåligt av värmen. Att djur och natur påverkar oss människor positivt, både fysiskt och psykiskt, har olika forskningsstudier visat på och är långt ifrån en nyhet.

Några småfåglar låter sig väl smaka vid vår restaurang för fåglar,
ekorrar och igelkottar.

Ibland funderar jag över om vi människor är lyckligare i dagens samhälle, med bland annat fina bostäder, dyra bilar och alla tekniska prylar, jämfört med hur man hade det i början av 1900-talet. Det var självklart mycket som inte fanns på den tiden, levnadsstandarden var bra mycket sämre än idag och livet var väldigt tufft för många, vilket det självklart kan vara även i dagens samhälle. Däremot vistades man utomhus mycket mer än vad vi gör idag. Man jagade, för att få mat på bordet, många var bönder och andra arbetade i skogen hela dagarna, så djur och natur var för många en självklar del av deras vardag. Jag har i hela mitt liv kämpat mot sjukdomar och ju sämre jag mått ju mindre betydelse har alla prylar fått i min tillvaro, medan mina katter, tillsammans med de vilda djuren, naturen och min odling på balkongen fått en allt större och viktigare roll.

En primula, som jag sparade från nyår för två år sedan,
blommar nu i rabatten utanför hyreshuset där jag bor.



















I dag lever många av oss ett stressigt liv, inte sällan med arbeten som upptar stora delar av dagen, med övertid och höga krav och som även gör att man vistas inomhus stora delar av sina arbetsdagar. När man väl är ledig är det mycket i privatlivet som ska hinnas med. När det är semestertider är det populärt att resa hemifrån och man vill hinna med så mycket som möjligt när man är ledig. Även om det blir härliga veckor, med många trevliga upplevelser, är man ibland tröttare när semestern är över, än när den började. När jag har haft semester har jag oftast inte planerat in något speciellt. Istället har jag sovit ut, tagit det lugnt och hittat på något roligt när jag fått lust. I sommar blir det inte någon riktig semester, men jag är ledig från jobbet ändå eftersom jag är långtidssjukskriven. Jag hoppas att jag ska orka vistas utomhus så mycket som möjligt och ta hand om alla mina pelargoner på balkongen, trots mitt mående.
Det har nog aldrig varit så populärt som idag att träna på gym, dels för att stärka sin kropp för hälsans skull, gå ner i vikt eller bygga muskler. Det gör att man är inomhus ännu mer av dagen, när man istället kunde gett sig ut i naturen, tagit en långpromenad eller jobbat hemma i trädgården, vilket också är bra träning för kroppen och samtidigt positivt för psyket. Självklart är det beroende av vilken årstid det är, men man kan alltid vistas utomhus oavsett väder och vind. Bengt "Bengan" Johansson var idrottslärare på Hallägraskolan, där jag gick i årskurs 7-9. När det var dåligt väder och vi skulle ha gymnastik utomhus var hans ständiga kommentar "Det finns inget dåligt väder. Det finns bara dåliga kläder" och han hade ju faktiskt rätt i det. 
Att ta sig tid för en stund i naturen och bara koppla av, slå sig ner vid strandkanten och njuta av solnedgången eller titta på fåglarnas framfart över himlen, är inte särskilt betungande, men det är både vackert och rogivande. Stunderna utomhus kan vara korta, men är ett väl så viktigt inslag i vår vardag och dessutom är det helt gratis att vistas i naturen. Bor man centralt i en större stad är det inte någon självklarhet att komma ut i naturen inom några minuter, så jag är glad att bo i Halmstad där avstånden inte är så stora, oavsett vart man ska ta sig.

En av årets nykomlingar vid ekorrarnas matlådan utanför huset.



En stor anledning till att jag trivs så bra där jag bor är att naturen finns direkt utanför huset, med  grönska och vilda djur. Trevliga och hjälpsamma grannar, en ljus lägenhet och en stor balkong att odla på, är bara några några anledningar till att jag trivs så bra med mitt boende.
De senaste veckorna har jag vid flera tillfällen, när vädret har tillåtit, satt mig på en sten utanför huset när jag varit trött och mått dåligt psykiskt, istället för att lägga mig i sängen och sova. Jag har känt mig piggare bara av att få andas frisk luft, trots att ögonen blivit irriterande av pollen. Varje gång, som jag varit utomhus har jag fått syn på flera små glädjeämnen. Det har bland annat varit en humla, en blomma som nyligen slagit ut, en liten fågel som vågade sitta kvar i trädet när jag vill fotografera den på nära håll. Härom kvällen fick jag se två igelkottar, som letade mat utanför vårt hyreshus, och när jag kom ut igen ett par minuter senare stod det en räv 6-7 meter utanför ytterdörren. Igelkottar kan äta kattmat, men med tanke på hur många katter som finns här i området, var det ingen bra idé att lägga ut just kattman. Istället kokade jag havregrynsgröt och la ut den i en skål tillsammans med små äppelbitar. Jag har lagt ut samma mat flera kvällar i rad och på morgonen har den varit uppäten, men jag undrar om det är igelkottarna som ätit upp allt från fatet under nätterna. Som om det inte var nog så stod ett vackert och ståtligt rådjur ungefär på samma plats som räven och åt blad från ett av träden, när jag var på väg ut vid middagstid tidigare i veckan. Dagen därpå hade en av grannarna sett det på samma plats. För någon månad sedan passerade en älg utanför vårt hus. Tyvärr fick jag inte se den, vilket jag var besviken över. Det är säkert inte alla som uppskattar dessa små och stora under, på samma sätt som jag gör. Förhoppningsvis hittar de personerna andra upplevelser i tillvaron att glädjas åt, men det gäller att ge sig tid att stanna upp och se sig omkring, trots att man har fullt upp i sin vardag, annars är det mycket som man går miste om.

Hackspetten är en av alla fåglar,
som hälsar på utanför huset och
äter av maten, som jag och grannarna bjuder den på.

























Min balkong, som är ungefär 8 kvm, har varit en mer eller mindre viktig plats för mig under många år. Den första tiden, efter att jag flyttat in, odlade jag i mindre skala och hade lite blommor och några tomatplantor. När jag hamnade i rullstol lät jag fastighetsbolaget glasa in min balkong. De satte också upp ett tak över balkongen och en vägg mot grannen, då det bara var ett staket som avdelade min och grannens gemensamma balkong och på översta våningen, där jag bor, gjordes inga tak över balkongerna när huset byggdes. Den största anledningen till att jag lät Hfab glasa in min balkong var att jag skulle kunna sitta där ute oavsett väder och då jag inte själv kunde ta mig utomhus i rullstolen, var tanken att jag i alla fall skulle klara av att rulla ut på balkongen och titta ut.
Efter några år utökade jag min odling och jag hade små träd, buskar, blommor, kryddor, jordgubbsplantor och flera olika grönsaker. Det resulterade till att min odling vann en riksomfattande balkongtävling. Utöver 10000 kr i prispengar fick jag även medlemskap i Svensk Trädgårds Riksförbund, som tillsammans med Kungliga patriotiska sällskapet. Här kan du läsa ett inlägg på min blogg om när jag tävlade. Det resulterade i att mitt odlingsintresse ökade ännu mer och så småningom gick jag även med i Svenska pelargonsällskapet. Därigenom har jag lärt känna många goa människor, men främst har det lett till att jag nu mest odlar pelargoner och har c:a 200 plantor på balkongen.

Alliumlöken, som jag grävde ner i rabatten utanför hyreshuset för flera
år sedan, blommar även i år.



















När jag pysslar med min odling, planterar om, vattnar och plockar bort vissna blad försvinner oftast mina negativa tankar och även om jag blir fysiskt trött så känner jag mig piggare efteråt. Härom veckan såg jag en intervju med artisten Karl Martindahl på tv. Han hade gått in i den så omtalade väggen under sin pågående karriär. Då hade han och hans familjen nyligen flyttat in i ett nytt hus och han berättade att en dag när han gick ut i trädgården fick han se ett par pallkragar, som den tidigare ägaren lämnat kvar. Martin undrade vad man kunde odla i dem och åkte iväg och köpte några få grönsaksplantor och jord. När han kom hem fyllde han pallkragarna med jord och satte ner sin första plantor. Kort därefter märkte han vilken vinst han fått av att påta i trädgården. Han fick bland annat ett inre lugn när han vistades i trädgården och Martin berättade även om glädjen, som han kände i kroppen och som klart bättrade på hans psykiska hälsa. Det var härligt att höra honom berätta om sitt nyfunna intresse för odling och hur det hjälpt honom under sin depression. Hans leende på läpparna och uttrycken i hela ansiktet visade tydligt på att han mådde mycket bättre och jag hade lätt att känna igen mig när han berättade om sina tankar och känslor under depressionen.
I Skåne, mellan Lund och Malmö, ligger Alnarps Rehabiliteringsträdgård. Forskningen där kombinerar teorier från miljöpsykologi, landskapsarkitektur och trädgård med medicin, sjukgymnastik, arbetsterapi och psykoterapi genom samverkan med andra universitet, landsting och myndigheter. Härom dagen satt jag och bläddrade bland tvkanalerna och fastnade för ett program där två kvinnor höll föredrag och berättade om nya rehabiliteringsprogram som de startat. Det innebär att patienter med psykisk ohälsa får vistas på en gård med speciella krav. De får delta i det dagliga arbetet på olika sätt. Varje dag har de även samtal med personer med olika professionella utbildningar, som ska hjälpa patienterna att bland annat utvecklas som personer, få ökad självkänsla och må bättre både fysiskt och psykiskt. Jag hoppas att politikerna vill öka anslagen till denna typ av behandling för patienter med psykisk ohälsa, så att man förhoppningsvis kan minska ner på användandet av bland annat lugnande och ångestdämpande mediciner, som kan hjälpa mot depression, men tyvärr är starkt beroendeframkallande. Mediciner i all ära, men när man mår dåligt psykiskt är inte bara piller en lösning på problemen. Jag hoppas på att politiker framöver satsar mer pengar bland annat på samtalsterapi, KBT m.m. och påtalar vikten av att vistas i naturen och att man gärna sysselsätter sig med att odla, om man har tillgång till en trädgård eller balkong.

Den fina humlan satt i rhododendronbusken
precis utanför ytterdörren.



















Bilderna i detta inlägg, liksom så gott som alla andra på min blogg, har jag själv tagit. Oftast fotograferar jag med min lilla mobiltelefon, då jag brukar ha med mig den i jackfickan, men jag föredrar att använda min systemkamera, som jag tycker tar bättre bilder.
På det översta fotot ser man Trottasjö, som anlagts av kommunen speciellt för fåglar. Den ligger bara ett par kilometer från där jag bor. När jag tog bilden, för några veckor sedan, var där väldigt många fiskmåsar och småfåglar runt sjön och just då önskade jag att jag ägt en bra kikare, så att jag kunde se fåglarna bättre på avstånd och även andra vilda djur såklart.
Övriga foton har jag knäppt utanför hyreshuset, som jag bor i. Man behöver inte gå långt för att hitta glädjeämnen. Jag avslutar med mitt motto: Se det stora i det lilla.

Tusensköna eller Bellis perennis, växer i gräsmattan utanför ytterdörren.