Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

25 jan. 2015

Kalla tassar i snön


















Det är inte många minuter som Ängla varit utomhus de senaste månaderna. Man kan ju tycka att hon som just nu har en riktigt tjock vinterpäls inte skulle frysa, men hon står mest i dörrhålet och man ser hennes lilla, rosa nos som rör sig upp och ner och ganska snabbt bestämmer hon sig för dra sig tillbaka och stanna inomhus i värmen. Tindra, som är korthårig, är däremot ute bra mycket mer, men även hon har varit ute ovanligt lite denna vintern. Jag trodde först att hon var trött och slö av att hon drabbats av mask och att det var därför hon valde att ligga inne, men efter avmaskningen och en piggare katt har hon ändå valt att vara inomhus mer än tidigare vintrar. Kan det kanske vara för att matte varit hemma mer än normalt, då jag hade lång julledighet och dessutom varit hemma och varit sjuk vid ett flertal tillfällen? Jag väljer ju självklart att tro på att de vill vara inne hos den snälla människan, som bjuder på god mat, lite godis ibland och leker och gosar så att det ibland till och med blir för bra. Tyvärr lär de ju aldrig kunna tala om för mig, så att jag förstår, varför de väljer att ligga inne i den mjuka, varma sängen, istället för att jaga möss ute i en blåsig, blöt och kall skog. Idag har det varit en underbar vinterdag med klar himmel och sol och sådana dagar har vi tyvärr inte varit bortskämda med i Halmstad den senaste tiden. Jag passade på att öppna balkongdörren och vädra och det kändes härligt friskt inomhus. Dessvärre avslöjade solen mycket mer damm och katthår på golv och bänkar än vad jag ville se. Termometern på min inglasade balkong visade +20° och hade jag sluppit dialysen på eftermiddagen hade en fika "utomhus" suttit perfekt. Istället gick jag ut på förmiddagen och försökte samtidigt få med mig båda katterna. Efter en viss tvekan följde faktiskt Ängla med mig och Tindra ut. Att sätta tassarna i det tunna, kalla snötäcket verkade först lite otäckt och Ängla skakade på varje tass, så fort den nådde snön, men efter en stund gick hon över gångbanan och in bland träden. Jag passade på att fylla på fågelhuset med mat, hängde upp nya talgbollar och la ut bröd. Plötsligt kom ekorren nerför ett av träden och självklart hade jag med nötter. Den verkade tycka att jag var lite väl närgången och försvann tjattrande uppför stammen igen. Tyvärr hade jag inte tid att vara ute någon längre stund. Jag visslade på Ängla, men hon hade hittat ett par grässtrå, som hon satt och tuggade på och verkade inte alls intresserad av att följa med mig in. Tindra hade försvunnit iväg bort bland träden, så jag fick ta hissen upp till fjärde våningen själv, men det tog inte många minuter innan Ängla kom in i lägenheten och påtalade sin ankomst genom att jama högt och inte långt därefter var hela familjen samlad igen. När jag åkte till dialysen låg mina två älsklingar och sov på sängen, där solen sken in genom fönstret.

22 jan. 2015

Ljus i vintermörkret


















Mörkt, grått och ruggigt, ja inte piggade västkustvädret upp i Halmstad idag, såhär i januari månad. Det har varit väldigt sparsamt med snö här i stan än så länge. I morse var i och för sig bilen frusen och marken hade färgats vit, men dagarna med frost är lätt räknade. Jag vill helst slippa snön helt och hållet i vinter, men jag måste samtidigt hålla med om att den gör att det blir ljusare ute och med den brukar följa lite kallare dagar, som ofta bjuda på en klarare himmel och en härlig vintersol. Årets första månad är inte ens över, men jag har redan vårlängtan, trots att jag innerst inne vet att det säkert blir både mer snö och fler frostnätter innan våren är här. Ett litet ljus i gråvädret, som piggade upp mig en smula härom dagen, var när jag gick en runda i pappas trädgård och fick se att snödropparna redan blommande intill staketet vid altanen. Mitt i trädgårdslandet hade några fler snödroppar slagit ut. De köpte jag förra våren i en liten kruka och hade på soffbordet. När de hade blommat ut skickade jag hem dem till pappa, som fick gräva ner dem i sin trädgård. Då var tanken att jag skulle gräva upp dem till våren och njuta av dem ännu en gång hemma i lägenheten. Nu nändes jag inte gräva upp dem utan lät dem stå kvar, för att ge hopp om våren. Här och där i rabatterna hade små blad börjat titta upp och på framsidan hittade jag några små vivor, som även de vaknat till liv väldigt tidigt och slagit ut sina söta blommor. Det gäller att njuta och ta till vara på de små tecknen som visar att vi går mot ljusare tider, när det är som mest grått och trist. I blomsterbutikerna finns redan mängder av fröpåsar på plats och för den som är riktigt odlingssugen finns det flera sorters frön, som man redan kan så inomhus, med de rätta förutsättningarna. En del behöver stå kallt flera veckor för att kunna gro, andra frön måste sås väldigt tidigt, då de tar lång tid på sig att gro. Att bara bläddra i frökataloger och planera inför kommande vår och sommar är också uppiggande såhär års, när längtan efter ljuset och våren är som störst.


18 jan. 2015

De Engelska pelargonerna är redan här


















Som den pelargonälskare jag är blev jag både glad och positivt överraskad, när jag besökte Blomsterlandet i helgen. De hade redan fått hem en hel ställning med Engelska pelargoner, med blommor i olika färger. Oj, vad tidigt var min första tanke, men som med så många andra växter drivs de fram allt tidigare under året. Snart har väl gränserna för när vi kan köpa säsongsväxter, som vi har inomhus, suddats ut. Kanske kan vi framöver köpa julstjärnor mitt i sommaren dekorerade med midsommarstänger eller penséer i jularrangemangen. Jag kunde självklart inte låta bli att köpa en planta med laxrosa blommor. Den kostade ju bara 30 kr. Odlaren som betalat dyrt för att värma upp växthuset och dessutom haft belysningen tänt över plantorna i många timmar, för att få fram dessa tidiga pelargoner, lär inte ha fått många kronor betalt per planta. Av erfarenhet vet jag att dessa tidiga pelargoner oftast får ett kort liv. Trots att jag brukar plantera om dem i ny jord och sköta dem efter konstens alla regler får de fort gula blad och blomningen bli kortvarig. Flera vänner i min bekantskapskrets har frågat mig om vad de gör för fel när de försöka sköta om sin först så fina pelargon. Jag är ingen trädgårdsexpert, men jag brukar trösta dem med att det är svårt att få dessa hårt drivna plantor att överleva någon längre tid. Engelska pelargoner behöver en sval period för att sätta knopp. Lyckas du få din planta att överleva sommaren, kan du ha tur att få se den blomma igen på senhösten, när den fått stå svalt en tid. Jag förväntar mig inte att min nyinköpta Engelska pelargon ska klara sig någon längre tid utan ser den mer som en snittblomma, men jag tänker ta en stickling och hoppas på att den ska rota sig. Lyckas jag med det är det ett stort bonus. Just nu njuter jag av att se de vackra blommorna på soffbordet.

7 jan. 2015

Tidiga vårblommor

Jul och nyår är över för denna gången och många har redan slängt ut granen och även plockat bort tomtar och juldukar. Jag vill suga lite längre på karamellen och låter det lilla pynt jag har stå framme ett tag till. Adventsljusstaken sprider ett behagligt ljus i lägenheten under denna mörka årstid och ger dessutom lite extra mysfaktor och mina blomsterarrangemang, som jag gjorde innan jul, står fortfarande lika fina och jag nänns inte att slänga ut dem redan. Kanske ändrar jag på dem lite så de får en mer vårlig touch, för knappt har nyåret hunnit passera innan vi börjar längta efter våren. Till arrangemanget nedan, som jag gjorde för något år sedan, tog jag tillvara ett par växter från en julplantering och satte dem ihop med en vit pärlhyacint och dekorerade med lite detaljer som förde tankarna till våren. Jag saknar ljuset och grönskan, men för de odlingsglada har en hel del frökataloger redan kommit ut och vem kan motstå en fröbeställning, problemet är väl oftast att man blir så sugen på att odla såhär års, vilket gör att man beställer på tok för många frösorter för att de ska få plats i trädgården.

 
















Även om man är trångbodd, tycker sig sakna gröna fingrar eller helt enkelt inte orkar hålla på med odling, men ändå längtar till våren, finns redan en hel del vårblommor ute i handeln. En härligt gul Primula, i en kruka på bordet, lyser upp och ger en försmak på vad som komma skall. Redan före nyår hittade jag flera olika sorters vårlökar, planterade och redan på väg att visa sina första knoppar. Jag köpte en kruka med pärlhyacinter, som är en av mina favoriter på våren. När jag dagen därpå tittade till mina vårlökar, som jag satte i stora lerkrukor på balkongen i höstas, fick jag se att just pärlhyacinterna kommit bra mycket längre där än de som jag köpte i affären. Bland snittblommorna är tulpanen ett självklart val såhär års. Den är en mycket omtyckt blomma speciellt i Sverige och det är väl inte konstigt då det finns många sorter med olika form på kronbladen med en mängd vackra färger. I Sverige odlas hela 150 miljoner tulpaner varje år. Den 15 januari är det Tulpanens Dag, som i år firas för 25:e gången. Glöm inte bort att köpa en bukett tulpaner till någon som du tycker om eller till dig själv och få en försmak av våren.




6 jan. 2015

Trötta tjejer


















Nu är julledigheten över och imorgon ska jag tillbaka till jobbet och så är man snart åter inne i vardagslunken. Katterna verkar ha uppskattat att jag varit hemma hos dem extra mycket och vi har haft många, långa mysstunder tillsammans under mina semesterdagar. Jag har sovit väldigt mycket under ledigheten och mina snälla katter väcker mig aldrig när jag vill sova länge, varken på dagar eller nätter. Att jama och skrika för att jag ska vakna vande jag dem av med redan när de var små. Tindra har sovit ovanligt mycket hos Ängla och mig i sängen och varit väldigt kelig. På dagarna har de legat tillsammans och det värmer mitt hjärta. Det har tog många år innan Tindra accepterade att ha Ängla liggande nära intill sig, men nu ligger de intill varandra allt oftare, till Änglas stora glädje. Tyvärr upptäckte jag idag att Tindra har mask, vilket inte är särskilt ovanligt för en utekatt som äter en och annan mus och fågel. Eftersom det är helgdag hade veterinären stängt, men imorgon måste avmaskningsmedel införskaffas. Såhär med facit i hand har hon kanske varit lite tröttare de senaste veckorna och jag som trodde att det var kyla och raketer som gjort att hon ville vara utomhus allt kortare stunder. Jaja, äckliga djur som mask brukar vara ganska lätta att råda bot på med spot-onlösning, som jag köper hos veterinären. Att själv medicinera Tindra med tabletter har aldrig varit lätt, att ge medicinen som droppar i nacken är helt klart enklare och Tindra och jag slipper bråka och bli osams. Ängla vill gärna tvätta matte på morgon och kväll, när vi ligger i sängen. Dessutom gör hon allt för att komma upp i mitt ansikte när jag övar sång hemma i lägenheten. Idag sjöng jag för full hals och ju högre toner ju mer orolig blev hon. Passade på att ta en selfie när hon tvättade min kind. Kommer att sakna min älsklingar nu när jag måste lämna dem hemma längre stunder på dagarna, men de har bra passning av mina snälla grannar som tittar till dem och släpper ut och in dem, de dagar som jag inte är hemma. Ett nytt härligt kattår har tagit sin början.


Många timmar för eftertanke

Det nya året har precis tagit sin början och det är nog fler än jag som just då reflekterar över tiden som gått och kanske till och med blir lite sentimental. Under alla mina timmar som jag tillbringar på dialysen för att få mitt blod renat, då inte mina egna njurar fungerar, har jag möjlighet att fundera både över det ena och andra och så skedde även idag och en del tankar hamnade på pränt i datorn.
Så var det trevliga gänget på 7:an samlat för veckans första dialys. Robert, Peter och damen i sängen vid fönstret verkar ha slumrat till. Tiden går fortare då. På eftermiddagarna är här väldigt lugnt, nästan som på en söndag. Det som hörs är dialysmaskinernas surrande och en och annan blodpump, som går lite högt. På den blå skärmen räknar maskinens stora klocka ner tiden på behandlingen. 2:01 står den på just nu. Skönt att jag bara är kopplad till maskinen 3 timmar på måndagarna, istället för 4, som de andra tre dagarna i veckan. Dialysen har varit och är en stor del av mitt liv, vardag som helgdag, sommar som vinter, arbetsdag som semesterdag. Snart går jag in på mitt 26:e år med dialys. Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar längre fram i livet, för inte trodde jag att det skulle bli så många år i dialys. Jag skulle ju få en ny njure och slippa denna livsuppehållande behandling. Riktigt så blev det inte. Jo, jag blev transplanterad, inte en gång utan tre. Den första njuren som jag fick av min pappa i tolvårsåldern ville mitt immunförsvar inte acceptera, liksom den andra som jag fick fyra år senare och som kom från någon okänd, avliden person. Den tredje njuren fick jag 1998 och den tickade på i 6½ år, sedan fungerade den allt sämre och jag hamnade åter i dialys. Ett hårt bakslag, som jag månaderna innan bestämt mig för att absolut inte gå igenom. Jag tänkte inte gå tillbaka till ett liv beroende av en dialysmaskin, då ville jag hellre dö, men livsviljan hos oss människor är otroligt stark och vi klarar ofta långt fler motgångar än vad vi någonsin skulle kunna tro. Några veckor efter att jag börjat med dialys igen var jag inne i samma gamla invanda mönster och tanken på att inte leva var borta. Tänk vad livet kan vända snabbt. Ett halvår senare låg jag på sjukhuset, så dålig att man inte visste om jag skulle klara mig. Märkligt nog fanns det ändå en stark vilja i min kropp, som gjorde att jag klarade mig. Jag hamnade i rullstol och även om jag kan gå idag, så är det begränsat och med smärtor i ben och fötter varje dag, men det är lite av en parentes i livet, som jag försökt lämna bakom mig. Jag var stolt och glad att jag kunde ställa till stor fest 5 år senare när jag fyllde 40 år, om än med en del hjälp av pappa och min syster. När jag hamnade i rullstol sa jag skämtsamt att nu är det väl snart bara cancer som jag inte drabbats av och nästan som i en dålig film drabbades jag av bröstcancer och opererade bort hela mitt lilla högerbröst för gott och väl ett år sedan. Tur i oturen slapp jag cellgiftsbehandling, men ska äta medicin i fem år framåt. I oktober förra året var det årskontroll och jag försöker att tänka allt mindre på det där ordet, som helst ingen vill ta i sin mun. Jag behöver krafterna till något bättre än att fundera över eventuella återfall och liknande tråkigheter.
Livet med dialys går vidare, liksom alla andras. Det är många patienter och personal, som kommit och gått under åren, Om man ska se något positivt med min njursjukdom så är det alla de människor som jag träffat och lärt känna under åren, inte bara i Halmstad utan över hela landet. En av sköterskorna har jag känt i 30 år och det var en märklig känsla när hon gick i pension förra året. Som tur är kommer hon fortfarande in och jobbar då och då. På dialysen är personalen mer än bara personal. Några av dem träffar jag ibland även privat och under alla timmar som vi ligger på dialysen hinner vi prata om allt möjligt, så vid det här laget känner jag "gamlingarna" bland sköterskorna ganska väl. Ovanligt mycket personal har slutat på avdelningen den senaste tiden och det är nu bara några få sköterskor, som är kvar från den tiden då maskinerna sköttes mer manuellt och saknade datoriserade skärmar. Då var det en helt annan match att köra dialys, än vad det är nu. Det hade sin charm det också, men dialysen fungerade inte alls lika bra och var inte heller lika effektiv i början på 80-talet som nu och därför mådde jag också därefter. Varje gång kräktes jag, fick blodtrycksfall och ibland även kramp i benen, så allt var verkligen inte bättre förr. Nu är jag både piggare under och mellan behandlingarna. Det är tur att sjukvården utvecklas och går framåt och jag är glad att jag bor i Sverige där jag får bra dialysvård, genom att betala skatt och slipper betala mina behandlingar själv. Då hade jag inte levt idag.
Nu serveras eftermiddagsfikat till mina "sängkompisar" och värken i benet och axlarna gör sig påmind i vanlig ordning. Det är inte avkopplande att ligga i sjukhussängen och ha dialys och långt ifrån som att ligga hemma i sin egen säng och snarka. Nu kör vi på den sista 1½ timman som är kvar innan det är tid för avslutning. Dags att förströ tiden med lite snack med grannarna.

När jag ibland skriver av mig om mina upplevelser inom sjukvården och mina sjukdomar är det absolut inte för att få höra att jag är tapper eller duktig som kämpar på. Dialys eller inte dialys? Ja, som du förstår är valet enkelt om man vill uppleva morgondagen och det vill jag ju trots allt. Även om jag ofta är väldigt trött och långt ifrån orkar med allt som jag vill, så finns det alltid något att glädjas åt. Jag orkar deltidsarbeta som grafisk designer, pyssla med alla mina blommor, sjunga ibland, fixa och dona i min lägenhet och umgås med mina älskade katter. Som sagt det finns alltid något, litet som stort, att glädjas över. Tänk på det när du upplever att det är uppförsbacke nästa gång.

2 jan. 2015

Pastasås med Kvibille gräddädelost

Härom kvällen gjorde jag en pastasås på en del av det som jag hade hemma i kylen och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med resultatet. Dessutom gick såsen fort att laga till. Som så ofta när jag lagar mat har jag inga mått och mängder av de olika ingredienserna, men det brukar fungera bra att smaka sig fram.

Ingredienser till pastasåsen:
Fläskschnitzel i skivor
Champinjoner
Broccoli
Kvibille gräddädelost
Grädde
Smör till stekning
Salt och peppar
Valfri pasta att servera till

Gör såhär:
Skär köttet i strimlor och dela svampen i bitar. Bryn i en stekpanna.
Häll över grädde och smula ner en bit gräddädelost.
Låt koka på svag värme tills att köttet är klart och inte segt.
Späd eventuellt med lite vatten om såsen blir för tjock.
Dela under tiden broccolin i små buketter och lägg i pannan några minuter innan pastasåsen är klar.
Smaka av och krydda eventuellt med salt och peppar.
Servera med nykokt pasta.