Kickoff gav energikick

I slutet av februari var det dags för årets första träff med Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp. Liksom de senaste åren var årets kickoff förlagd i Falkenberg. Det har inte varit några aktiviteter under senhösten och vintern och jag har längtat efter att få träffa det goa, positiva gänget igen. Tyvärr är vi få aktiva medlemmar, som bor i Halmstad, som jag lätt kan hälsa på. Därför är det trevligt att några halländska medlemmar är aktiva på Facebook, så det går att hålla kontakten, även när pelargonerna inte står i fokus.
När dagen för årets kickoff närmade sig blev jag allt mer osäker på om jag verkligen skulle orka med att åka till Falkenberg, då jag varit väldigt trött och inte mått så bra den senaste tiden och jobbat väldigt sporadiskt. Jag hade blivit lovad skjuts till Tröingeberg, av en medlem hemmahörande i Halmstad, så körningen behövde jag inte oroa mig för, men ändå tog det emot in i det sista och tröttheten kändes övermäktig. Till slut bestämde jag mig trots allt att jag skulle följa med, då jag tänkte på hur mycket bättre jag brukar må, när jag kommer iväg och träffar mina pelargontokiga vänner.
Jag körde hem till Rolf, som var den som skulle ratta bilen till Falkenberg, och det gjorde han säkert och bra. När vi kom fram till "Röda stugan" var det vitt och vackert på marken, som var täckt av gott och väl en decimeter snö. Det gjorde att det kändes mer som vinter och våren och tiden då det är dags att plantera om och klippa ner pelargonerna kändes avlägsen. Väl inne i stugan var känslan en helt annan. Jag möttes av glada miner, doft av kaffe och här och där stod pelargonsticklingar och några plantor, som växt ordentligt på höjden och hade glest mellan bladen, till följd av vinterns mörka årstid, då våra växter oftast får för lite dagsljus, om man inte sätter dem under växtbeslysning.

Plantorna skulle användas för att visa hur man tar sticklingar och klipper ner pelargonerna såhär års, vilket brukar vara kickoffens återkommande programpunkt. Det blev många små sticklingar, som Anita och Karin, föreningens två ombud i Halland, satte i små plastkrukor. Jag hjälpte till att skriva några namnskyltar till de olika sticklingarna, ett måste för att kunna hålla koll på namnen på de olika pelargonerna. Sticklingarna delades sedan ut till oss medlemmar. Några deltagare hade tagit med sig sticklingar från sina egna pelargonsamlingar och såg till att de också fick nya ägare.
Det är alltid extra roligt med vårens första sticklingar, men det gäller att ha dem under uppsikt så att de inte torkar ut i vårt varma och torra inomhusklimat såhär års, men de får heller inte stå i för våt jord, då de lätt ruttnar. Efter ett par veckor brukar de få sina första rötter och när det bildats ett ordentligt rotsystem är det dags att plantera om sticklingarna i små krukor.
Plast- eller lerkrukor är lite av en smaksak. Jag föredrar lerkrukor, då jag tycker det är finast utseendemässigt, men jorden torkar upp snabbare i en lerkruka så man får vattna lite oftare. De är dessutom tyngre, vilket gör att de står stadigare än plastkrukorna. Tyvärr är tyngden även en nackdel, speciellt när de gäller de större krukorna. Det är jobbigare när det är tid för omplantering av pelargonerna, när krukorna ska diskas och när jag ska bära in och ut dem från balkongen, mycket på grund av att min vänsterhand och dess fingrars funktion är nedsatt. Prismässigt är plastkrukor och fat mycket billigare än de i lera, men jag har köpt de flesta av mina lerkrukor på loppis.
På kickoffen är även de som inte är medlemmar välkomna, för att få en inblick i föreningens verksamhet. I år kom en tjej, som inte varit med tidigare. Extra glädjande var att hon valde att bli medlem redan innan träffen var slut, vilket absolut inte är något krav om man väljer att bara komma på besök.
I vanlig ordning serverades god fika under eftermiddagen och dagen till ära bjöd föreningen på förtäringen. Som vanligt var det full fart på diskussionerna kring borden och självklart handlade många samtal om vår älsklingsblomma pelargonen, hur årets vinterförvaringen fungerat, skötsel, ohyra, årets kommande aktiviteter, resor m.m. Det är mycket man lär sig under dessa fikastunder, då alla gärna delar med sig av sina kunskaper, men även ett och annat misslyckande kan vara nyttigt att få höra om. Det känns skönt att få veta att jag inte är ensam om att inte lyckas med varenda pelargon i min samling. Några dör under vinterförvaringen, en del får rotlöss, någon vägrar att sätta knopp, ja alla pelargoner blommar inte på kommando. Det gäller att ta väl hand om dem, pyssla om dem och prata med dem då och då.

Några medlemmar ska åka till England framöver och självklart går resan i pelargonernas tecken. men redan för några veckor sedan begav sig ett gäng upp till stockholmstrakten, där man bland annat besökte "Sune Tryggs handelsträdgård" i Tungelsta. Sune är välkänd i pelargonkretsar, då han har väldigt fina pelargonsticklingar, till bra priser och ett brett sortiment. Jag har tyvärr inte kunnat följa med på någon resa dit, p.g.a. min dialysbehandling. Därför blev jag såklart jätteglad när Karin, i vår hallandsgrupp, frågade om hon skulle köpa några sticklingar till mig, vilket hon även gjorde vid en tidigare resa till Sune. Hon hörde av sig någon vecka innan avresan och tog upp en beställning. För några veckor sedan levererade hon tolv välväxta sticklingar hem till mig. Det visade sig att i två av krukorna växte inte bara en stickling utan två. Rena julaftonen!
Jag hoppas att jag orkar följa med på årets kommande träffar och dagsresor med föreningen. Redan nu vet jag att jag kommer att köpa många fler sticklingar till min samling innan pelargonsäsongen är över för i år. Likt tidigare år lär jag säkert komma hem med många fler sticklingar, från våra träffar och utfärder, än vad jag planerat och som får plats på min balkong. Jag tror inte att jag någonsin kommer att lära mig något av tidigare års inköp. Det finns ju så många vackra pelargonsorter och de är svåra att stå emot när man älskar dessa blommor. När jag är hos en pelargonodlare och står bland alla vackra plantor och ska välja ut några nya sorter, tar habegäret över. Även om det är trångt i alla hyllor och planteringsbänkar hemma på balkongen så hittar jag säkert plats åt ytterligare en liten stickling. Annars har jag lite plats på golvet, där några pelargoner säkert kan stå. Det är vad jag intalar mig just då. Det jag inte tänker på är att sticklingarna växer och blir större, även om många av mina pelargoner är s.k. miniatyrer och dvärgar och inte växer så fort och inte blir så stora. Så småningom tar jag sticklingar på plantorna och de kräver också sin plats. Egentligen är platsbristen en värdslig sak, som Karlsson på taket brukade utbrista, men jag tror att det skulle bli ännu vackrare på min balkong om varje pelargon får mer utrymme och mer får komma till sin rätt.
Jag ska göra ett nytt försök i år att minska lite på antalet pelargoner. En och annan planta har åkt i soporna, nu när jag börjat plantera om dem, då de tyvärr visade sig ha rotlöss. De flesta pelargonerna har jag tagit sticklingar av och de tar i alla fall mindre plats ett tag framöver. Hur det än är så ger dessa blommor mig mycket glädje och en stor energikick, trots att de kräver en del jobb, främst nu på vårkanten när det är dags för omplantering och städning av balkongen, men det är det väl värt.
Har du inte odlat pelargoner förut så tycker jag att du ska prova på det. Det finns en pelargon som passar för var och en, oavsett om du gillar den lite vanligare rosa Mårbackan bäst eller om du faller för en vildvuxen pelargonart, som kan växa sig stor som en buske eller en art med knotiga grenar.
Lycka till med årets pelargonsäsong!

Anitas goda våfflor utan ägg

Jungfru Marie bebådelsedag eller Vårfrudagen, som denna söndag heter inom den kristna kyrkan, firas 9 månader innan jul och infaller söndagen 22-28 mars. Det var då Maria fick veta av ängeln Gabriel att hon var havande med Jesusbarnet. Vårfrudagen har i folkmun sedan blivit Våffeldagen, som gett upphov till seden att vi äter våfflor just denna dag.
Jag brukar göra egen våffelsmet, då jag tycker att det ger godast våfflor, men lite enklare är det att göra smeten av våffelmix från affären. Som tillbehör vill jag ha vispad grädde och helst hemkokt jordgubbssylt. Ibland serveras våfflor som förrätt med t.ex. skagenröra, löjrom med creme fraiche och hackad rödlök eller kallrökt lax och pepparrotsvisp. Ett gott tilltugg, som t.ex. kan passa väl in under den kommande påskhelgen.
Under åren har jag provat på några olika våffelrecept. Det senaste, som jag fastnat för, är Anitas våfflor. Första gången, som jag blev bjuden på våfflor, tillagade enligt Anitas recept, var på en träff med Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp. Förutom att de är goda blir de inte mjuka och tråkiga efter bara några minuter på tallriken. Som den pelargonälskare jag är har jag ätit några olika bakverk smaksatta med blad från pelargoner. Det är inte alla pelargoner, som går att använda som smaksättning i mat och bakverk, men jag kanske ska prova på att smaksätta våfflor med några av de gröna bladen, från någon ctrusdoftande pelargon framöver. Tänk på att plantan inte får vara behandlad med några giftiga bekämpningsmedel, om den ska användas som krydda.

Recept på Anitas frasvåfflor
10 laggar
100 g margarin eller smör

2,5 dl vatten

3,5 dl vetemjöl

2 dl mjölk

2 tsk bakpulver

Gör såhär:

Smält matfettet och låt svalna.

Rör samman mjöl, bakpulver, mjölk och vatten till en slät smet.

Tillsätt det avsvalnade fettet.

Grädda och lägg en och en våffla på galler för att bevara frasigheten.

Byt ut vattnet mot bubbelvatten, så blir våfflorna ännu frasigare.

Mias kycklinglasagne

När det är dags att laga middag brukar det oftast bli någon rätt som jag lagat tidigare och som jag vet blir god, men jag följer sällan något recept så ibland använder jag lite olika ingredienser, beroende på vad jag har hemma i kylskåpet. När jag är sugen på pasta gör jag ofta någon pastasås, som jag komponerar ihop lite olika från gång till gång, oftast med kött eller kyckling, olika grönsaker, kryddor och grädde såklart. Det är roligt att testa någon ny spännande maträtt emellanåt och i veckotidningar och på internet kan man hitta mycket inspiration. Ibland kommer jag på någon helt nytt, som jag vill prova på att tillaga, och det är roligt när någon idé resulterar i en riktigt god rätt, som i alla fall mina egna smaklökar gillar. Vad andra tycker vet jag inte, då det är sällan någon annan får smaka min mat.
Ett tag var jag väldigt trött på pasta bolognese, liksom lasagne med köttfärssås. Jag ville prova på att laga till någon ny variant av lasagne och istället för köttfärs valde jag att göra en lasagne med kyckling, champinjoner, paprika och purjolök. Receptet nedan innehåller ungefärliga mängder av de olika ingredienserna, då jag inte skrivit ner några exakta mängder, när jag tillagade lasagnen.

Recept kycklinglasagne:
1 grillad kyckling
½ stor purjolök
300 g champinjoner
1 stor röd paprika eller 2 mindre i olika färger
Smör att steka i
Salt och vitpeppar
Riven mozzarellaost eller annan gratängost
Bechamelsås:
12 dl mjölk, eller mjölk och grädde
75 g smör
1 dl vetemjöl
salt och vitpeppar
Parmesanost (Jag använder en mycket finriven sort, som säljs i en liten plastpåse eller burk. Den har en mildare smak än parmesanost i bit.)

Gör såhär:
1. Rensa kycklingen, ta bort skinnet och skär köttet i mindre bitar.
2. Skär purjolöken i tunna skivor, bryn i smör och smaksätt med salt och peppar. Lägg den sedan i botten på en gratängform med lite högre kanter, då såsen annars lätt kokar över när man gratinerar lasagnen i ugnen
3. Skär paprikan i tärningar.
4. Skär champinjonerna i bitar, fräs dem i smör och smaksätt med salt och peppar.
5. Såsen. Smält smöret i en kastrull på låg värme och tillsätt mjölet. Rör med en trägaffel eller visp till en slät blandning utan klumpar. Tillsätt ett par dl mjölk och rör noga tills att såsen börja tjockna och tillsätt mer mjölk efter hand. Rör hela tiden i botten på kastrullen tills att såsen börjar koka. Smaksätt med salt, peppar och parmesanost.
6. Häll sås över purjolöken och täck med ett lager lasagneplattor, därefter champinjoner, paprika och sås, ytterligare ett lager lasagneplattor och därpå kyckling och sås. Avsluta med lasagneplattor och täck med sås. Toppa med riven ost.
7. Gratinera lasagnen i mitten av ugnen på 225°C, c:a 25-30 minuter, eller tills att osten fått fin färg och lasagneplattorna är mjuka.

Servera gärna tillsammans med en sallad.
Jag brukar frysa lasagnen i bitar, lagom till lunchlådan. Det funkar bra, men lasagnen blir inte lika krämig med så mycket sås, som när den är nylagad. Ska lasagnen ätas nylagad kan man eventuellt minska mängden bechamelsås, men jag gillar när lasagnen är ordentligt krämig med sås. Mängden mjölk och mjöl till såsen är ungefärliga mått i receptet. Snåla inte på såsen.

Tacorullar - Perfekt mat för en singel och matlådan

Jag tycker att det är roligt att laga mat och baka, trots att jag bott ensam i alla år och så gott som alltid äter själv. På helgerna tycker jag att det är trevligt att göra lite festligare mat. Det är en tradition, som jag är van vid från tiden då jag var yngre och bodde tillsammans med familjen och mamma stod för matlagningen. På söndagsmiddagarna serverades oftast stek med sås, potatis och diverse goda tillbehör. Att tillaga stek tar lite längre tid än många andra rätter, men köttet behöver inte passas hela tiden och det ger en smakstark och väldigt god sås av skyn. Av en stek får jag flera portioner, som dessutom går bra att frysa in och även om jag äter ensam vägrar jag välja bort en riktigt god söndagsmiddag. Det ska märkas att det är helg, när det är dags att laga mat. Då kostar jag gärna på mig något extra och avslutar ibland med en god efterrätt. Pannacotta är en av mina favoriter, som dessutom är väldigt enkel att göra och kan smaksättas på många olika sätt. Det går utmärkt att minska recept på pannacotta och bara göra till 1 eller 2 personer. Längst ner i detta inlägg hittar du länkar till recept på pannacotta, med olika smaksättningar, som jag lagt ut tidigare på min blogg. Att köpa färdigrätter är inte min grej, men det händer att jag köper hem sushi eller någon annan asiatisk mat, då det är mat som jag inte brukar göra själv och som dessutom är godast tillagad av en infödd asiat.
När jag lagar mat gör jag oftast flera portioner av rätter, som lämpar sig att frysa in och som också passar att ha med i matlådan till jobbet. Ris, potatis och pasta lägger jag inte i frysen, då det smakar som bäst nykokt och inte tar särskilt lång tid att fixa till. Undantag finns, som pastaplattorna i lasagne, som går utmärkt att frysa och sedan värma i mikron. Förutom att det är smidigt att ha färdiglagade rätter i frysen, att ta med till luncherna på jobbet, sparar jag mycket pengar varje månad i jämförelse med de kollegor, som köper mat från olika lunchställen, i stort sätt varje arbetsdag. Dessutom tycker jag att min egen mat ser bra mycket godare ut, än en måltid där hela rätten, inklusive sås, levereras i en och samma folieform.
När jag kommer hem på kvällarna, efter att ha genomgått min dialysbehandling, är jag ofta riktigt hungrig, men även väldigt trött. Då är det skönt att kunna plocka upp något färdiglagat och gott ur frysen och slippa ställa sig vid spisen och laga mat, det första jag gör när jag kommer hem. Det räcker att fixa tillbehören, men det är inte särskilt betungande.
Köttgrytor, köttfärssås, lasagne, chili con carne, fiskgratäng, kålpudding och köttbullar med gräddsås är bara några av de rätter, som jag tillagar och fryser in och som är riktigt goda även uppvärmda. När jag lagar till fiskgratäng med kokt torsk, sås och potatismos, gör jag dem i små folieformar. Sedan sätter jag in dem i frysen utan att gratinera dem och gör det först den dagen då jag ska äta gratängen. Då smakar den lika gott, som om den vore helt nylagad. Jag använder alltid riktigt smör, när jag lagar mat och jag snålar inte med grädden i såsen, allt för en godare smak, och med mina knappa 40 kg behöver jag inte vara så rädd för några extra kalorier ibland.
















 

Tacos är en populär maträtt och det är ofta som det är erbjudande på tacokryddor, salsasås, tortillabröd och diverse tillbehör, som ingår i en tacomeny, så att man kan spara några kronor till matkontot. Det är väl inte den rätt, som man tänker skulle passa för en singel, men jag tycker att det fungerar utmärkt att fräsa färsen och krydda den och sedan frysa ner i lagom stora portioner för fredagsmys eller matlådan. Till färsen föredrar jag  mjuka tortillabröd, vilka jag också har i frysen, och olika sorters färska grönsaker, lite efter vad jag har hemma, men oftast blir det grönsallad, majs, paprika, gurka och tomat. Istället för salsasås väljer jag hellre Rydbergs vita kebabsås som tillbehör.
En annan variant med tacokryddad köttfärs, som jag brukar göra, är mina så kallade tacorullar.

Jag bryner 600-700 g färs och smaksätter, efter anvisningen på påsen med tacokryddan. Sedan lägger jag en sträng med köttfärs på 8 mjuka tortillabröd, rullar ihop varje bröd och lägger dem med lite mellanrum i en ugnsfast form. Därefter brer jag tomatpuré på rullarna och strör över rikligt med ost. Jag brukar använda mozzarellaost, men det går lika bra med valfri gratängost. Sedan får tacorullarna stå i ugnen i 225°C, tills att osten blir gyllenbrun. De rullar jag inte äter upp nylagade fryser jag såklart in en och en i folie och sedan i plastpåse. Enkelt att ta upp på morgonen ur frysen, hacka lite grönsaker och så är lunchlådan till jobbet klar. Gott och enkelt!

Nedan finner du länkar till recept på pannacotta. De två nedersta varianterna har jag hittat på själv. Det är lätt och roligt att testa sig fram till nya smakkombinationer.

Vaniljpannacotta med passionsfrukt
Pannacotta med Noblesse
Mumsig pannacotta med extra allt