Årets första träff med Pelargonsällskapet Halland

Efter den mindre lyckade övervintringen av mina pelargoner, med rotlöss och plantdöd, var jag ganska less på pelargoner, när det nya året tog sin början. Källarförrådet är fullt med jordiga krukor och fat, som måste skuras väl, för att minimera rísken att föra de elaka rotlössen vidare vid nästa plantering. Bara tanken på dessa krukor får mig att tappa lusten helt för odling. När jag har pysslat om de få överlevarna, har jag kännt mig som en misslyckad pelargonodlare, men när Pelargonsällskapets tidning kom i bredlådan, med möjlighet att beställa frön till vilda pelargoner, vaknade ändå lite odlingslusta. Sedan blev det dags för årets första träff med Pelargonsällskapet Halland och då längtade jag efter att återse vännerna och prata tantblommor igen. Det visade sig dessutom att jag faktiskt inte var helt ensam om att ha fått en decimerad pelargonsamling under den gångna vintern och plötsligt var jag inte lika illa till mods längre. Trots allt har jag lärt mig något nytt av vinterns förvaring, som jag kan ta med mig till nästkommande övervintring, men innan dess har jag en helt ny pelargonsäsong att se fram emot, med nya erfarenheter och nya plantor i min ägo, som förhoppningsvis ska blomma och ge glädje många långa månader.

Lördagen den 25 februari körde vi med tre bilar, från Varberg, Falkenberg och Halmstad, för att hälsa på hos Veronica och Kjell Olsson i Glumslöv. Vi kom bara innanför dörren, i deras fina gamla hus, och där möttes vi av en veranda full med pelargoner.

Väl inne i vardagsrummet slängde vi oss över pelargonplantorna, som var till salu. Först till kvarn! Vad är detta för sort? Är det någon som vet vad denna plantan har för färg på blommorna? Denna har jag haft förut och den är jättevacker! Pelargonpratet var i full gång och det var verkligen kul att återse alla bekanta ansikten igen 

.Det var verkligen svårt att välja bland plantorna utan att köpa allihop.

 

Veronica hade dokumenterat många av sina pelargoner i pärmar, med bilder och namn, och däri hittade jag flera vackra sorter, som jag ska försöka få tag i under kommande säsong.

Pelargonpratet fortsatte under tiden som vi avnjöt jättegoda pajer, som Veronica hade tillagat. Sedan blev det kaffe med rulltårta och grädde.

Veronica har många års erfarenhet av pelargonodling och hon berättade en hel del om vilda pelargoner, när olika sorter bör sås och hur man ska sköta dem. Hon berättade även om Krukväxtuppropet, som hon är delaktig i. Det innebär bland annat att man ska tillvarata gamla pelargonsorter och dokumentera var de kommer ifrån m.m. för framtiden.

Mätta och belåtna fortsatte vi att titta runt i växthus och uterum, där pelargonerna trängdes i långa rader. Flera sticklingar hittade nya ägare även här.

  

Våren hade kommit lite längre i Glumslöv än hemma i Halmstad och jag passade på att
fånga årets första vintergäck och snödroppar på bild.

En stor säck jord och två kassar med sticklingar blev dagens skörd. När vi sagt hejdå och var på väg hemåt igen började jag redan att längta efter att få plantera om lite pelargoner.

Tack Veronica och Kjell för ett mycket trevligt och givande besök!