Jag slutar aldrig att förvånas över Tindras otroliga kropp. Hur en katt kan vara så smidig, stark och ha rörelser med en så exakt precision. Dessutom har hon ju en väldigt snabb reaktionsförmåga, inte bara när hon jagar utomhus, utan även när hon vill säga till mig att nu är det nog matte, jag vill inte gosa mer. Dessbättre är det sällan hon sätter klorna eller tänderna i min hand. Hon brukar bara markera med att nafsa lite lätt, förutom när hon anser att hennes klor är färdigklippta och hon absolut inte vill släppa till tassarna mer om än med godismuta. Då gäller det att agera snabbt som ögat, om man ska lyckas undvika hennes tass med vässade klor. Om jag jämför mig med Tindra känner jag mig otroligt stel och klumpig och oavsett om jag så tränat och varit elitgymnast hade jag aldrig fått en så atletisk kropp, som hon har. Jag kan på min höjd mäta mig med henne sovandes i sängen, för där tillbringar hon gärna en stund varje dag. De senaste veckorna när jag mått dåligt och varit hemma mer på dagarna, har hon varit en än mer trogen besökare i sängen, gärna liggande på den största prydnadskudden, som självaste prinsessan på ärten. Lägger jag mig intill sträcker hon ofta på sitt huvud och lutar det mot min kind. Det värmer både själ och hjärta, även om jag förövrigt mår mindre bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar