Årets julfrimärken och gratis julkort från PostNord

Julfrimärken 2020

 

 

Att skicka julkort är en gammal tradition. 1843 gjorde britten John Callcott Horsley det första julkortet, med texten "A Merry Christmas and a Happy New Year to You”. 1875 började Louis Prang, från Tyskland, att producera julkort i större skala i USA. Traditionen att skicka julhälsningar på vykort spred sig sedan från USA till Tyskland och via Danmark till Sverige. I slutet av 1800-talet blev det så småningom en allt mer populär tradition att skicka julkort i vårt land.
De senaste åren har vi skickat allt färre julkort i Sverige, i alla fall julkort som skickas med PostNord. Istället väljer många att skicka sina julhälsningar digitalt, bland annat via e-post, messenger, Facebook och sms. Skickar man många kort kostar det såklart en slant, mycket på grund av att frimärkena blivit ordentligt mycket dyrare de senaste åren. Jag har valt att fortsätta att skicka riktiga julkort, ja de som frankeras med frimärken och levereras av brevbäraren till din brevlåda eller brevinkast, för jag uppskattar mer att både få och skicka en sådan julhälsning, i alla fall till mina närmaste vänner och släktingar. Det blir trots allt en hel del hälsningar även via Facebook och sms, men jag tycker att det känns mer opersonligt. De få korten som jag får nu för tiden tycker jag är trevliga att sätta upp på anslagstavlan i köket som juldekoration.

Ett av årets 3 julkort från PostNord,
som delas ut gratis hos ditt postombud.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För några år sedan gjorde jag egna julkort. Jag klippte ut diverse julmotiv och klistrade på korten av kartongark. En del figurer ritade jag i datorn och andra köpte jag i ark i en butik som sålde diverse produkter till scrapbooking. Sedan dekorerade jag med glitter m.m. De senaste åren har jag köpt enkla kort och skrivit en jul- och nyårshälsning med rim, skrivit ut den från datorn, klippt ut och klistrat på kortet och dekorerat med glitterlim.
Varje år tänker jag att jag ska göra klart mina julkort tidigt så att jag har dem färdiga och kan lägga dem på postlådan när julen närmar sig. Tanken är god då det är så mycket annat som jag vill hinna med i december, men tyvärr har det oftast slutat med att jag ändå stressar in i det sista för att bli klar och få iväg mina kort i tid.
Sedan några år tillbaka har PostNord delat ut gratis julkort hos sina postombud. För ett par veckor sedan var jag på Ica Supermarket för att skicka iväg ett par pelargonsticklingar och fick då se ett av året gratiskort, liksom årets julfrimärken som funnits hos landets postombud sedan 12 november. Årets julkort finns i 3 olika utföranden, men det fanns tyvärr bara ett enda kort kvar i korthållaren vid kassan. Det står inget om hur många julkort man får lägga vantarna på och gratis är ju gott så det är ju klart att korten har en strykande åtgång.
2020 års julfrimärken är designade av illustratören Stina Lövkvist. De finns i häften om tio och kostar 10 kr per frimärke. Temat är ”Snart är det jul” och frimärkena föreställer en liten sagolik stad där julförberedelserna är i full gång. Med julens frimärken vill PostNord inspirera fler svenskar att skicka hälsningar till nära och kära just denna speciella jul.
Personligen hoppas jag att svenska folket ska skicka fler julhälsningar till släkt och vänner i år, nu när pandemin gör att vi inte kan träffas och fira jul så som vi brukar göra. Ett julkort har ett stort, glädjande värde, speciellt för de människor som bor ensamma, tillhör riskgrupper och kanske inte ens kan ta sig utanför dörren.
Enligt PostNords hemsida är julkortet fortfarande den populäraste julhälsningen i Sverige och sju av tio svenskar vill helst ha sina julhälsningar i postlådan. Majoriteten som skickar julkort gör det för att visa omtanke och göra mottagaren glad och det kan göra stor skillnad för någon man håller kär.
Den 16 december är sista dagen att skicka julkort inom Sverige frankerade med julfrimärken, om de ska komma fram innan julafton, så vänta inte med att posta dem utan gör det gärna i god tid.
Om man är sent ute med sina julkort kan man ju alltid frankera med 11 kr frimärken. Då går det fortare för korten att komma fram. Det har även släppts ett frimärke med vintermotiv, i form av en ljuslykta, för inrikes brev upp till 50 gram. Tänk på att många postlådor har ändrade tömningstider.
Julfrimärken från tidigare år, som är valörslösa, kan användas till att frankera även årets julkort, under den så kallade julperioden som räknas från 12 november fram till 31 december. De kan även användas övrig tid på året och gäller då som porto 10 kr och man får då köpa till porto till ett värde av 1 kr för att nå upp till inrikes porto 11 kr. Använder du vanliga inrikes frimärken är den 21 december sista dagen att posta korten, om de ska hinna fram innan jul..
Tänk på att även vara ute i god tid när du ska skicka paket. Det sista datumet för att skicka inrikes paket är den 21 december. Om du skickar paket till barn, tänk på att de behöver ha en legitimation för att kunna hämta ut det. Adressera till en förälder om du är osäker.
Utrikes brev och försändelser inom EU skickas senast 11 december för att hinna komma fram innan jul.
Utrikes brev och försändelser utanför EU skickas senast 6 december för att hinna fram innan jul.
Har du frågor kan du kontakta PostNord via mejl, telefon eller Facebook messenger från 27 november till 21 december. Se vilka tider du kan ringa, mejladress och övrig information på PostNords hemsida www.postnord.se.

Hoppas att du får riktigt många trevliga julhälsningar under december i år!
Tänk på att hålla avstånd när du ska skicka och hämta ut paket, köpa frimärken m.m. och välj tider under veckan då det inte är så många besökare hos postombunden, allt för att minska smittspridningen.

Julkort från 1940-talet, som jag köpt på loppis.
Dessa kort är bara häften så stora som dagens julkort.

Tips och idéer inför julen i tidningar, bloggar, Facebook m.m.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har alltid tyckt om färg och form och det har tagit sig uttryck på en mängd olika sätt. Som liten älskade jag att rita, klippa och klistra, som det kallades på den tiden. Jag provade tidigt på att måla porslin tillsammans med min farmor, som gick en kurs hemma hos Per Gessles mamma Elisabeth, som på den tiden hade en porslinsaffär i Halmstad. Jag har även i vuxen ålder målat porslin, bland annat ett flertal jultomtar, som jag ställer fram varje jul. Under åren har jag gått och lärt mig att göra blomsterarrangemang med både snittblommor och krukväxter, kunskaper som jag har god nytta av främst till advent och jul då jag gör allt från bordsarrangemang till dörrdekorationer. Jag har gått och lärt mig att göra chokladpraliner, keramik, kalligrafitextning och gått på målarskola. Med åren har mitt intresse för fotografering ökat, men tyvärr har jag inte orkat att gå någon fotokurs, men genom att testa mig fram med kamerainställningar och ljussättning har jag ändå lärt mig en del. Inredning, laga mat och baka är intressen som också ger utlopp för min kreativa ådra nu när advent och jul närmar sig. Mat ska ju inte bara vara god, den ska ju även se vacker ut på tallriken. När jag blev transplanterad för tredje gången då jag var 28 år, med en njure som kroppen äntligen accepterade även om den bara höll i 6,5 år, skulle jag äntligen gå en utbildning. Att jag valde en utbildning där jag fick utlopp för mitt kreativa intresse var ganska givet. Jag valde att lära mig att göra hemsidor, redigera bilder och rita i datorn, men har sedan jobbat som grafisk designer. Det har jag nytta av även i jultider då jag ibland ritar bilder till julkort och adresslappar till julklappar. Drömmen som jag haft om att få arbeta som florist är och lär förbli en dröm, men såhär års får mina gröna fingrar jobba, om än på hemmaplan.
Tiden kring advent och jul är då många är som mest kreativa under hela året. Jag föredrar att i stort sett plocka fram mitt gamla pynt varje år, men visst kan det tillkomma någon gammal tomte, som jag hittat på loppis men nya blomsterarrangemang, amaryllislökar och hyacinter är ett måste varje år. Sedan händer det såklart att jag gör något nytt, ibland då jag ser något fint i en butik som jag blir inspirerad av och så gör jag något liknande själv. För några veckor sedan limmade jag på en ljuskopp på locket till en gurkburk, som jag fick av grannen. Sedan målade jag locket och ljuskoppen i vit, matt färg. När den var klar satte jag ett kort ljus i hållaren och fyllde glasburken med godis. En billig och kul grej att ge bort till jul. Jag tänkte även göra en variant med konstsnö, ett par tomtar och lite annat pynt i botten på burken. Förra julen såg jag en girlang gjord av vita, utstansade stjärnor i vitt papper, med en tunn tråd mellan varje stjärna, när jag besökte en inredningsbutik. Tyvärr fanns bara visningsexemplaret kvar och att köpa en girlang på nätet tyckte jag var för dyrt. Nu har jag köpt ett stort pappersark av kraftig kvalité, som jag ska klippa ut stjärnor av, sätta en vit tråd mellan varje och hänga upp i taket. Jag återkommer med bilder och mer detaljer om detta pyssel, men spara gärna några tomma glasburkar om det första tipset låter som en kul idé.
Inför julen ges det ut ett flertal månadsmagasin med tips och idéer för bl.a. inredning, pynt, julklappar, kläder, jul, -mat, -bak och -godis. Ett flertal har redan funnits i butikernas tidningshyllor under flera veckor. Jag brukar nöja mig med att köpa en enda jultidning och det är Allers Julmagasin. Den har färre sidor än flera andra jultidningar, men är istället billigare och innehåller färre annonser.
Jag brukar tipsa om att göra ett besök på biblioteket före jul och koppla av någon timma och bläddra några jul- och trädgårdsmagasin i jakt efter lite inspiration. Böckerna, som de har i hyllorna har tyvärr oftast rätt så många år på nacken, men de kan ju ändå ge ett och annat tips.
På internet kan man hitta och dela med sig av all möjlig inspiration. Det finns svenska och utländska grupper på Facebook med jultema där man kan hitta inspiration. Bloggar, Youtube, diverse tidningar och nätbutiker, främst de som säljer pyssel, som Panduro och Slöjd-Detaljer, kan också bidra med tips och idéer.
Tycker du om att läsa tidningar kan det lätt bli dyrt i längden, om man köper flera tidningar och dessutom gör det ofta. Sedan 2012 finns Readly, ett företag som möjliggör att man via deras app får tillgång till över 5000 magasin och dagstidningar, svenska och utländska tidningar på ytterligare 16 olika språk. Det går även att ladda ner tidningar och läsa när man inte är uppkopplad. Med ett och samma abonnemang kan 5 personer läsa varsin specifik tidning samtidigt. Jag har själv haft ett abonnemang under några månader, men just då blev det inte av att jag läste så många tidningar och därför sa jag upp abonnemanget, men nu inför julen ska jag åter passa på att titta i tidningar under någon månads tid. Det är inte lika lätt och underhållande som när man kan bläddra i en papperstidning, liggande hemma i soffan, men det är helt klart värt 99 kr/månad utan bindningstid. Just nu är första månaden gratis. Jag tycker att man bör ha en hyfsat stor skärm för att underlätta läsningen. Själv tittade jag bland annat i  i kattidningar, inredningsmagasin, veckotidningar, fotomagasin och i en hel del andra tidningar, samtidigt som min syster och mina två systerdöttrar kunde utnyttja mitt abonnemang samtidigt.
Det finns presentkort att ge bort, som gäller för 3, 6, eller 12 månader. Priset per månad blir något lägre ju längre abonnemang som man beställer. Kanske kan några månaders prenumeration bli en uppskattad julklapp till någon bekant. I denna tid då vi har covid-19 som flåsar oss i nacken är det ju en fördel att både kunna köpa och skicka julklappar digitalt. Om man vill kan presentkortet skrivas ut och skickas i ett litet paket eller kuvert med posten.
Härom dagen skickade jag två olika teer, julte och glöggte, och en tekula i form av en gran i metall till min syster. Dagen innan fick jag en adventskalender med tepåsar och en strut med choklad, smaksatt med apelsin och ingefära, som min syster skickat till mig. En trevlig överraskning till advent. Tyvärr tror jag inte att vi kommer att kunna träffas och fira jul tillsammans under rådande pandemi, speciellt som jag tillhör en riskgrupp och jag vågar inte riskera att bli smittad. Oavsett blir det jul ändå och jag kommer att göra julfint hemma hos mig för min egen skull, så att jag kan njuta av den mysiga stämningen som blir av ljus, ljusslingor, doften av julblommor och gamla och nya tomtar i lagom mängd. Det lär bli en del julpyssel, lite julgodis och en hemgriljerad skinka, allt efter hur mycket jag orkar och hinner, det är en sak som är säker. Hemma hos  mig och katterna är det i alla fall covid-19-säkert och när jag åker sjuktaxi till dialysen och besöker någon butik är det munskydd på.
Håll avstånd och träffa inte fler människor än absolut nödvändigt. I mitt liv, som omgärdats av sjukdomar sedan jag föddes, har inneburit missade kalas, födelsedagar på sjukhus, jul och nyår mest liggande i sängen, dialys på jul, nyår och midsommar m.m. men livet går vidare, var så säker.

Alla helgons dag - En dag att minnas våra nära och kära som gått bort

Dekorerat mosshjärta, som jag gjort till
min älskade mammas grav.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under helgen firas Alla helgons dag och Alla själars dag inom den svenska kyrkan. Alla helgons dag infaller på lördagen mellan den 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en helgdag. Denna dag firas till martyrers och helgons ära. Den efterföljande söndagen är det Alla själars dag, en högtid då vi minns våra nära och kära, som inte längre finns i livet. I många kyrkor, runt om i landet, har man som tradition att läsa upp namnen på de församlingsmedlemmar som dött under året och man tänder ett ljus för var och en av de bortgångna. Tyvärr har pandemin även påverkat kyrkans möjlighet att bland annat ha minnesgudstjänster i vanlig ordning. I församlingen som jag bor i har man valt att utöka antalet gudstjänster för att minska trängseln, men jag hörde på tv att man till och med uppmanades att undvika att besöka kyrkogårdar och att hålla avstånd. När jag var på Söndrums kyrkogård vid 18-tiden igår regnade det, men varken regn eller pandemin hindrade folk från att komma dit. Jag tyckte snarare att det var fler besökare än vanligt och näst intill kaos att komma till och från parkeringen.
Det är många som besöker sina anhörigas gravar just denna helg och gör fint och sätter blommor. Under de senare åren har det även blivit allt vanligare att man även tänder ljus på gravarna.
Min mamma gick bort redan 1988 efter en längre tids sjukdom. Det var alldeles för tidigt och hon var då bara 47 år och jag själv hade precis hunnit fylla 18. Mamma tyckte inte om att man tände ljus på gravarna. Det var en tradition som främst tillhörde den katolska kyrkan under hennes livstid och det var ganska ovanligt med ljuständning på de kyrkogårdar, som tillhörde den svenska, kristna kyrkan. Nu lyser ljus på var och varannan grav och idag brinner ett ljus även för min mamma, efter att jag för något år sedan bestämde mig för att köpa en lykta och ljus inför Allhelgonahelgen. Igår lyste det ovanligt många ljus i den mörka och regniga höstkvällen och det var väldigt vackert och stämningsfullt. Om min mamma hade levt idag tror jag att även hon hade uppskattat traditionen med att tända ljus på gravarna.

Ljusbäraren i Söndrums kyrka.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är tyvärr inte särskilt ofta som jag besöker min mammas grav. För mig finns hon inte just där på kyrkogården. Hon känns mer närvarande var helst jag befinner mig i min vardag och hon finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar, oavsett tid på dygnet. Sorgen över att hon inte finns kvar i livet kommer aldrig att försvinna, men den är inte längre lika tung att bära som den en gång var. Min älskade mamma var väldigt stöttande, hjälpsam och hade ett stort hjärta. Hon var med mig på alla läkarbesök, provtagningar, inför och efter operationer och stöttade mig i min skolgång, då jag var borta en hel del från undervisningen, då jag hade dialysbehandling 4 ggr/vecka på sjukhuset redan på den tiden. Att mista sin mamma i så tidig ålder var såklart väldigt jobbigt och ännu tyngre blev det då hon var den enda personen i min närhet som hade kunskap om allt som rörde mina sjukdomar, på många olika sätt. För några veckor sedan blev det stopp i ett av blodkärlen i min arm. Den så kallade AV-fisteln är min livlina, då det var i fisteln som jag stack de två, tjocka nålarna för att kunna rena mitt blod under dialysen. Då kände jag mig så otroligt ensam och liten och saknade min mammas stöttning, tröst, kunskap, omtanke m.m. och någon som kunde föra min talan när jag inte orkade, då jag till viss del tappade fattningen på grund av rädsla, chock, ledsamhet och ovisshet. Jag längtade verkligen efter hennes varma famn där jag kunde gråta ut och få tröst och hennes ena hand att hålla i.
Innan helgen var jag och tittade efter ett dekorerat mosshjärta, som jag skulle lägga på min mammas gravplats. Tyvärr hittade jag inget som jag tyckte riktigt mycket om. Istället köpte jag ett odekorerat hjärta, en vit nejlika, en kvist av sälg och vit ljung. Jag körde hem till min pappa och klippte några gröna kvistar i hans trädgård. Då jag gått några korta kvällskurser och lärt mig lite om hur man gör små blomsterarrangemang och för många år sedan önskade att bli florist, har jag limpistol och lite småplock hemma, som är bra att ha till blomsterarrangemang. Nu var det längesedan som jag gjorde just ett arrangemang, även om jag älskar att pyssla om mina över 200 samlarpelargoner och andra blommor inom- och utomhus. Att dekorera ett mosshjärta tar inte särskilt lång tid i anspråk och kräver inte så mycket av min ork, vilken sällan är på topp. Nu skulle dessutom den lilla kreationen vara till min mamma eller i alla fall till hennes grav och då kändes det extra roligt att få göra något eget, som inte fanns på någon annans gravplats. När jag la ner hjärtat, intill ljuset som jag tänt i lyktan, tänkte jag på mamma och hur gärna jag önskade att hon hade kunnat se hjärtat som jag gjort speciellt till henne. Jag hoppas såklart att hon på något sätt kan se mig här på jorden.
Älskade mamma du fattas mig.

Nedanstående text är hämtad från Svenska kyrkans hemsida.
Ljusbärare för hopp i världen
Under allhelgonahelgen tänds tusentals ljus i ljusbärare i kyrkorna. De är ibland formade som glober och symboliserar hopp för världen. Idén med ljusbärare kom till vid ett möte i Uppsala 1968, där Martin Luther King skulle ha deltagit.

Ljusbärarna är nu vanliga i hela Sverige
Ljusbärare där enskilda personer kan tända ljus ansågs tidigare vara en katolsk tradition som inte riktigt passade i Svenska kyrkan. Ljusbäraren blev dock en succé och företeelsen spred sig över landet.
Bara i landets 13 domkyrkor tänds idag ca 600 000 ljus per år. Och då har Svenska kyrkan ytterligare över 3000 kyrkor över hela landet.

Har du inte möjlighet att ta dig till kyrkogården, men ändå vill tända ett ljus, besök Svenska Kyrkans hemsida här och tänd ett digitalt ljus.

Söndrums kyrka vid Allhelgonatid.

 

 

 

 

 

 

 

Låten "Håll mitt hjärta" har under de senaste veckorna fastnat i mitt huvud, sedan jag hörde den på radio, trots att den långt ifrån är nyskriven. Musik av Peter Hallström och den svenska texten av Björn Skifs. Jag tycker att både text och musik är väldigt vacker och tänkvärd och passande denna helg.

Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
Och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ

Gör enkelt en minipumpa av en clementin

När jag var liten firades inte Halloween i Sverige. Det var först i slutet av 90-talet, som firandet tog fart i  Sverige, med att klä ut sig i spöklika dräkter och gå runt och knacka på hos grannarna och fråga dem om bus eller godis. Nu har det blivit ett stort jippo främst för köpmännen. Traditionen kom till Sverige från USA, där firandet av Halloween drog igång på allvar på 50-talet, men Halloween har sitt ursprung främst i Irland och till viss del i Skottland. I år lär det förhoppningsvis inte bli så många barn som går runt och knackar dörr i rådande pandemi. Hemma hos mig har det bara varit grannens barn som knackat på något år. Nu är de tonåringar och vi har fått portlås i hyreshuset, så jag lär få äta mitt godis själv.
Jag har själv aldrig firat och klätt ut mig den 31 oktober, det datum som sägs vara dagen då Halloween ska firas, men jag dekorerar gärna med prydnadspumpor inomhus och något år köpte jag en ljuslykta i form av en pumpa, som bidrog med ett mysigt sken i höstmörkret. Jag ska sätta en liten lila, glittrig häxhatt med svart flor i håret när jag går ut i helgen. Någon klassisk stor halloweenpumpa har jag aldrig gjort, mest för att jag inte har något bra ställe att placera den på, då jag bor i lägenhet. En söt liten "pumpa" med ögon, näsa och mun gör man enkelt av en clementin, genom att rita ansiktet med en vattenfast penna. En enkel och kul dekoration att till exempel placera vid varje kuvert på halloweenfesten. lägga i en skål på bordet eller ett nyttigare alternativ till halloweengodis. Jag använde en overheadpenna när jag ritade ansiktet, men det går lika bra med någon annan typ av penna, som fäster på t.ex. plast och glas. Välj en penna med tunn spets. Det gör det lättare att rita små detaljer, på det lite ojämna clementinskalet. Jag har inte skalat clementinen och kollat om färgen går igenom skalet, så om det är lämpligt att äta clementinen vågar jag inte svara på. Kolla i så fall att pennan är giftfri. Att måla ansikte på orange ballonger är ett annat kul och enkelt pyssel till halloweenfesten, som passar att göra för både barn och vuxna.

Cloettas julnyheter Årets JuleSkum 2020, JuleSkum Granar och lite historia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagar blir till veckor och veckor blir till månader. I mitt tycke känns det som om tiden går allt fortare ju äldre jag blir. Det känns som om hösten precis börjat, men idag är det två månader till julafton och inatt drar vi tillbaka klockan en timma till vintertid. Blir stressad bara av tanken på att jag inte sålt mina sista pelargonsticklingar, inte påbörjat höststädningen av balkongen eller beställt några amaryllislökar. De bör planteras nu om de ska hinna växa så att jag får njuta av deras vackra blommor till jul och nyår.
Jag tycker verkligen om tiden kring advent och jul, främst för den stämningsfulla miljön som det blir i min lägenhet av adventsljusstakar, ljusslingor, levande ljus, vackra blommor och pynt. Tyvärr tycker jag dessvärre att december lätt blir en stressig månad, då det är mycket som jag gärna vill hinna med att göra, men orken och tiden räcker inte till. Även om jag är sjukskriven på heltid går över 20 timmar/vecka åt till att få dialysbehandling på sjukhuset och vissa dagar tillbringar jag många timmar i  sängen då jag inte mår bra av olika anledningar eller är för trött för att göra det jag vill. Med åren har jag dragit ner lite på pyntandet, t.ex. har jag ingen gran och annat pynt på balkongen. Det beror absolut inte på brist på ork utan brist på plats. Pelargonerna är på tok för många, men ljusslingorna är ett måste och ska upp innan advent även om det tar både ork och tid. Att nå upp är ytterligare ett problem för lilla mig på 150 cm och dessutom har jag problem med både ben, fötter och händer. Skam den som ger sig. Liten är jag. men som oxe är jag jäkligt envis och har jag bestämt mig för att genomföra något så ska det mycket till för att jag ska ge upp. I år blir det kanske operation innan jul, av kärlen i armen för ny AV-fistel för dialysen. Då lär jag nog få be om hjälp med ett och annat, men jag vill ju helst vara som alla andra och slippa be om hjälp.
Jag vill göra det extra fint hemma, skicka julkort som jag själv har gjort, köpa julklappar, griljera en skinka och göra lite julgodis. Sedan vill jag gärna se kulturskolans luciatåg, besöka Fritz blommors ljuskväll och hinna med att gå på någon julmarknad. Nu lär det väl knappast bli en advent och jul, som vi är vana vid, med tanke på den rådande pandemin. Frågan är om det blir något firande på julafton över huvud taget, speciellt som smittan ökar och jag tillhör en riskgrupp och behöver vara extra försiktig.
Oavsett hur julen blir så finns det ett och annat som är mer eller mindre ett måste till jul. Ljusslingor, blommor, griljerad skinka, pepparkakor och julgodis vill jag absolut inte vara utan under advent och jul oavsett pandemi eller inte. Godis äter jag hela året. men jag tycker verkligen om att koka knäck, chokladkola och göra fina praliner till jul. Det är ett hantverk och att skapa har alltid legat mig varmt om hjärtat. För något år sedan gick jag en chokladkurs på Triple Chocolate och då insåg jag vilket arbete det ligger bakom alla handgjorda praliner, gräddbollar, fudge och allt annat gott. En pralin ska smälta i munnen så att man känner alla smakerna. Det räcker med en pralin till kaffet eller teet. Har du inte ork och tid att göra egna godsaker till jul kan jag verkligen rekommendera ett besök i butiken. Lite dyrare än en billig chokladkaka, men vilken chokladsmak det är i jämförelse. Flera med smak av riktig sprit är mina favoriter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns ju mycket godis att köpa i butiker, men sedan många år finns några klassiker i godishyllorna, som för flertalet svenskar är näst till ett måste till jul. En av dem är Cloettas rosa och vita tomtar, som säljs under namnet JuleSkum. Jag har letat i flera veckors tid efter att årstomtarna skulle dyka upp i någon affär, då jag var nyfiken på vad årets nya smak skulle bli för en spännande överraskning. Redan för flera veckor sedan avslöjade en patient på dialysen för mig att tomtarna i år är ljust blå och vita och har smak av blåbär. Hon hade besökt det gigantiska shoppingcentrat i Ullared och där brukar man hitta JuleSkum väldigt tidigt på säsongen. Jag brukar besöka Ge-Kås flera gånger om året för en trevlig shoppingupplevelse. Från Halmstad till Ullared tar det inte ens en timmas biltur, men på grund av rådande pandemi vågar jag inte åka dit även om det är väldigt lockande, speciellt nu när julsortimentet tagit plats i varuhuset.
I år har Cloetta ytterligare en nyhet i sortimentet nämligen JuleSkum Granar. Julgranarna består av vitt vaniljskum i kombination med grön fruktgelé. För den som är sugen på en extra stor tomte av JuleSkum finns Julenissen, som funnits under ett flertal år vid jul.
I sortimentet till jul har Cloetta även doppat JuleSkum i påse eller burk, vilka innehåller fluffiga vaniljhjärtan doppade i mjölkchoklad.

Jag är ju långt ifrån ensam om att gilla godis och att äta extra mycket godsaker just till jul. Det är ingen annan tid på året då vi äter så mycket mat, bakverk och godis, som kring advent och jul.
I genomsnitt äter varje svensk hela 15 kg godis per person och år och av alla länder i världen är Sverige det land där befolkningen äter mest godis. Cloettas JuleSkum, i form av ljust rosa tomtar med vitt skägg och med smak av jordgubbar, säljs endast under en begränsad tid kring jul i Sverige och i våra grannländer Danmark och Norge. Den traditionen hoppas jag verkligen att Cloetta håller fast vid, för att göra smakupplevelsen till något extra just i juletid. Cloetta tillverkade skumtomtar redan på 30-talet, men det var först på 60-talet, som det rosa JuleSkummet lanserades. 2011 var året då de marknadsförde första påsarna med årgångstomtar, som har en ny smak varje jul.
Sommaren 2012 marknadsförde Cloetta för första gången Juliskum, med smak av päronglass och kola. 2018 producerades 300 miljoner Juleskum-tomtar! Antalet tillverkade tomtar verkar öka varje år. Jag har testat att lägga en skumtomte i mikron ett par sekunder och det blev en annorlunda smakupplevelse med en uppblåst, varm JuleSkum. På Cloettas hemsida här, hittar du några recept, som innehåller skumtomtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Smaker på Cloettas årgångstomtar:
2020 Blåbär
2019 Polkagris
2018 Kola
2017 Lingon
2016 Tomtegröt & kanel
2015 Clementin
2014 Pepparkaka
2013 Knäck
2012 Vinteräpple
2011 Polka

Dekorera inom- och utomhus med pumpor och annat vackert från trädgården och naturen

Plötsligt var sommaren över och september, den första höstmånaden, tog sin början. Nu har även den passerat och det är redan oktober. Dagarna blir allt kortare, men i Halmstad har vi haft flera, riktigt sköna dagar under de senaste veckorna, med sol och nästan 20°C varmt. Nu verkar tyvärr höstvädret ha tagit över med regn och lägre temperatur, även om solen visar sig emellanåt och gör att jag blir på bättre humör. Jag är född på våren och det är också min favoritårstid. Hösten tycker jag är jobbig när dygnets ljusa timmar blir allt färre och jag oftast sitter ensam hemma på kvällarna tillsammans med mina katter.

 

 

 

 

 

 

 

Under den ljusa tiden på året vistas jag ofta utanför hyreshuset, som jag bor i. Jag matar fåglarna och ekorrarna, pysslar lite med blommorna i rabatten och kör en sväng med min handikappskoter och hälsar på grannhusens katter. Då och då möter jag någon granne, som jag pratar bort en stund med, och ibland stannar någon helt främmande person till och kommenterar eller frågar något om mina katter. Under årets mörka tid ser man mest grannarna när de passerar ut eller in genom ytterdörren eller när de är i tvättstugan.
Såhär års börjar pysslet minska med alla mina pelargoner på balkongen och de nytillkomna palettbladen inomhus, även om jag borde rensa bort en del vissna blad och blommor. Jag har fortfarande en del sticklingar, som ligger ute till försäljning på Tradera, och en och annan pelargon ska få större kruka och andra ska för säkerhets skull kontrolleras så att de inte har fått rotlöss. För att se om pelargonen har fått rotlöss krävs det att man lyfter upp hela plantan ur krukan, då de syns som vita prickar eller avlagringar i jorden och på krukans insida. Sedan ska jag plocka fram värmefläkten och sätta ut den på min inglasade balkong. Fläkten håller temperaturen på en lagom nivå för alla de över 200 pelargonerna som övervintrar ute på balkongen.



Eftersom växterna inte kräver så mycket omvårdnad nu har jag lite mer tid över att pyssla inomhus, när orken och lusten finns. Jag tycker om inredning och gillar att göra fint bland annat på soffbordet, med ljus, blommor eller några andra dekorationer. Nu på hösten finns det mycket vackert att plocka in från naturen och trädgården. Jag gillar prydnadspumpor, som finns i ett flertal olika färger, mönster, strukturer och storlekar. Pumpor förknippas ofta med halloween, men jag tycker att de är fina att dekorera med hela hösten, utöver de stora orange som man skär ut hemska ögon, näsa och mun på. De hör hemma bland spöken, häxor, fladdermöss, bus och godis. Ett par år odlade jag pumpor i min pappas trädgård, men den tiden är förbi och nu får jag köpa dem istället. De brukar vara lätta att få tag på i blomsterbutiker, på torghandeln och numera hittar man dem även hos allt fler matvarubutiker.

 

 

 

 

 

 

 

Det har blivit populärt att måla pumpor i olika färger och mönster och dekorera dem med glitter och pärlor m.m. ett roligt pyssel för både barn och vuxna. Bilden på de målade pumporna har jag tagit i Blomsterlandets butik, på Hallarna i Halmstad. Personligen tycker jag att pumpor är vackrast som de är helt naturella. Man behöver absolut inte göra något invecklat arrangemang för att få ett vackert blickfång på soffbordet. Det räcker med några pumpor i en skål, för att göra det höstfint. Välj gärna pumpor med varierande utseende för att få en mer spännande dekoration. Jag är inte så förtjust i gula och orange färgtoner och väljer därför benvita pumpor och de i olika gröna nyanser, enfärgade, randiga, marmorerade, släta och knottriga.

 

 

 

 

 

 

Jag gillar inte konstgjorda blommor, frukter och bär, men ibland kan de trots allt vara ett bra alternativ om man hittar de som är hyfsat naturtrogna. Den söta hemtrevnaden, som växer som en tuva med mängder av små, små gröna blad, är fin att dekorera efter årets olika årstider, helger m.m. Det man får tänka på är att dekoren ska vara väldigt lätt så att den inte trycker ner plantan och att man flyttar runt pyntet efter hand. Allra bäst är om man kan fästa dekorationen på en pinne, som sticks ner i plantan. Jag köpte två olika gröna organzaband, som är tunna, halvt genomskinliga med lite skimmer. Med en nål, med ett större huvud i glittrande grönt, fäste jag banden i tuvan och placerade två konstgjorda pumpor intill. Band, nål och pumporna har jag köpt i en blomsterbutik, men brukar även finnas hos t.ex Panduro.
Utöver trädgården bjuder naturen på mycket vackert på hösten. Man kan plocka nypon, ekollon, japanska lyktor, rönnbär, äpplen av olika sorter och storlekar, kastanjer med eller utan skal, kottar, fröställningar och grenar. Ja, det är bara att ge sig ut och se vad man hittar.
Jag brukar skölja av frukter, bär m.m. och låta allt torka på en handduk innan jag sätter igång och arrangerar och pyntar, dels för att de ska bli rena men även för att få bort eventuella små spindlar och kryp.
Jag har två små glasflaskor med ljushållare. De brukar jag dekorera på lite olika sätt. På bilden nedan har jag fyllt flaskorna med rönnbär och hällt på en s.k.1-2-3-lag med vatten, ättika och socker, som bland annat används till inläggning av gurkor. På så vis torkar inte rönnbären eller riskerar att mögla, vilket kan hända om man häller på vanligt kranvatten.

 

 

 

 

 

 

 

Att göra en fin höstplantering att t.ex. ha på trappan utanför ytterdörren är populärt. I planteringen på bilden längre upp i inlägget har jag utöver växterna även använt mig av grön mossa, en gren som jag hittade utanför huset, rödlök och en kronärtskocka. Det finns fler grönsaker och även frukter, som blir vackra i en plantering, som purjolök, äpplen, granatäpplen m.m. Risken finns i och för sig att fåglar tar sig en smakbit om det är något som lockar.
Utöver att lägga frukter, bär och annat vackert i en skål är det bara fantasin som sätter gränsen för vad man kan dekorera. Vid en middagsbjudning är det fint att lägga en pumpa vid varje kuvert och sätta fast ett litet placeringskort med en nål i varje pumpa. En silverbricka med ett blockljus blir enkelt höstfint med bland annat rönnbär runt omkring. Det går enkelt att göra en dörrkrans om man köper en färdig krans av torkad, grön mossa, som man sedan snabbt dekorerar genom att fästa pyntet med en limpistol. Limmet i en limpistol är väldigt varmt, men kallnar och stelnar snabbt så att dekoren snabbt sitter på plats. Löv i höstens färger kan man pressa och torka i en gammal bok och sedan lägga på bordsduken, skriva vackra ord på dem eller gästernas namn och använda löven som placeringskort.
Passa på att ta en promenad i naturen när höstsolen skiner. Alltid hittar du något vackert att plocka med, som sedan kan ge lite extra höstfeeling inomhus.

Kanelbullens dag

 

Den 4:e oktober är det en riktigt klassiskt svensk fikadag, för vad är mer svenskt att äta till fikat än en kanelbulle. Jag undrar hur många kanelbullar som säljs runt om i vårt avlånga land under kanelbullens dag. Om jag ska välja den godaste bullen som jag ätit så måste det bli de kalljästa bullarna med smör, vaniljsocker, och mandelspån, som min mormor brukade baka. Det är väldigt längesedan nu och min mormor är inte längre i livet. Jag bakar sällan kanelbullar, men när jag gör det använder jag ett recept från min systers gamla hemkunskapsbok från 80-talet. Så skyll inte på att du inte kan baka, då boken är skriven för en högstadieelev. Gör en sats, njut av den härliga doften som sprider sig i köket och bjud hem några vänner på en eftermiddagsfika, eller varför inte ta med en påse bullar och överraska någon med nybakade kanelbullar.

Grundrecept vetebröd

20 snurror eller 16 släta bullar till semlor
Kanelbullar

50 g smör

3 dl mjölk
50 g jäst
3/4 dl socker
½ tsk salt
8-9 dl vetemjöl

Fyllning

25 g smör
2 msk socker

1 tsk kanel

Till pensling

1 ägg

pärlsocker

(20 st pappersformar)

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 225°C.
Smält smöret i en kastrull eller i mikron.
Tillsätt mjölken och värm den till 37°C.

Smula ner jästen. Rör så att den smälter.

Tillsätt socker, salt och 7 dl vetemjöl. Arbeta in det väl.
Tillsätt, om det behövs, mera vetemjöl lite i taget och arbeta degen tills den är blank och släpper bunken.
Mjöla bakbordet och häll upp degen. Arbeta den smidig.

Kavla ut degen till en rektangel. Bred på smör och strö över kanel och socker. Rulla ihop degen. Dela rullen i 20 delar. Nyp ihop bullarna och lägg dem i pappersformar. Låt bullarna jäsa övertäckta med bakduk till dubbel storlek, i en halvtimma eller längre. De ska kännas lätta och porösa när man trycker på dem och gropen efter fingret ska gå tillbaka.

Pensla dem med det uppvispade ägget och strö över pärlsocker. Grädda dem vackert bruna c:a 8 minuter.
Låt bullarna kallna under bakduk.

Från skrivkramp till egen blogg och tankar om en bok om mitt liv inom sjukhusets väggar

Några av mina egna tänkvärda rader.

I slutet av 90-talet var datorn ett nytt verktyg på min arbetsplats och det var även då som jag köpte min  första egna dator, en stationär sådan att ha hemma. Facebook och Instagram och liknande sajter fanns inte då, så det var inte lika enkelt att sprida tankar, åsikter, bilder och ha kontakt med vänner och bekanta, som det är idag. Jag kan inte minnas att begreppet blogga heller förekom. Då fick man göra en egen hemsida, vilket inte var särskilt enkelt.
På den tiden arbetade jag på Söndrum-Vapnö församlingshem och ansvarade bland annat för en del informationsmateriel. Det lilla månadsbladet skrev jag ut på ett A4-papper, med endast svart färg, kopierade och vek det på mitten. Fanns det tom plats över på baksidan fyllde jag ut med egenhändigt tecknade små bilder, som jag klippte ut och klistrade på pappersarket, innan bladet kopierades i en liten upplaga. Ibland hände det att jag även fyllde ut med en egen dikt. Att skriva dikter eller snarare tänkvärda ord var nytt för mig då. Ja, det var faktiskt då jag för första gången skrev något som jag upplevde som lustfyllt. De första försöken till att skriva dikter gjorde jag i och för sig oftast när jag inte mådde så bra psykiskt, men det kändes oftast bättre inombords när jag skrivit klart.
Under min uppväxt var jag en liten, tyst person, som inte tog plats när jag var i skolan. Jag tyckte absolut inte om att prata inför mina klasskamrater. Under skoltiden hade jag inga vänner i min klass och jag kände mig oftast utanför. Att jag blev njursjuk redan i tioårsåldern gjorde inte tillvaron lättare. De ämnen som jag tyckte bäst om och även hade bäst betyg i var matematik och bild. Språklektionerna tyckte jag däremot inte alls om och engelskan var ibland en riktig pina, speciellt när det gällde att läsa högt inför klassen och att skriva uppsats. Under engelskalektionerna brukade jag nästan alltid gå toaletten, då det närmade sig min tur att läsa högt ur läroboken. Det visade sig i betyget när jag slutade 9:an, då mina enda 3:or, utöver bara 4:or och 5:or, var i just svenska och engelska.
Under åren som jag gick i mellan- och högstadiet och gymnasiet tog jag lektioner i sång och violin och sjöng även i musikskolans två körer. När jag skulle sjunga solo inför publik var jag helt klart nervös, men det var ändå något som jag verkligen tyckte om att göra. När jag gick upp på scenen kände jag mig som en annan person. Jag var inte heller den lika tysta tjejen när vi träffades i kören. Där var jag en i gänget och gemenskapen.
När jag var 29 år blev jag njurtransplanterad för tredje gången. De två tidigare njurarna, som jag fick redan 1982 och 1986, accepterade inte mitt immunförsvar trots starka mediciner, så de organen fick opereras ut igen och jag fick återgå till dialys. När mina njurvärden hade stabiliserats, efter att jag fått den tredje njuren och jag mådde bättre, började jag en datautbildning på Lernia. Där gick jag under några månader och lärde mig grunderna i hur man gör en hemsida, bildbehandling m.m.
När starten för min utbildning närmade sig funderade jag över mitt sätt att bete mig i olika sociala situationer, vilket inte sällan gjorde att jag kände mig obekväm, orolig och nervös i min vardag. Det kändes lite som nu eller aldrig. Jag skulle träffa personer som jag aldrig tidigare mött och som inte visste något om mig. Att undvika att ta kontakt med människor och att inte prata med personer utanför min närmaste umgängeskrets och dra mig undan var ingen hållbar strategi. Jag mådde bara dåligt av mitt beteende. Med åren har jag kommit till den insikten att då jag inte tycker om alla personer i min närhet kan jag inte förvänta mig att alla jag möter ska ha en positiv inställning till mig som person, mina åsikter m.m. Jag bestämde mig för att försöka ta den första kontakten, sträcka på mig och våga titta folk i ögonen, när jag skulle börja på Lernia. Många år hade passerat sedan grundskolan och jag hade blivit äldre och utvecklats på vissa plan, men jag var fortfarande osäker i flera situationer. Under åren som jag arbetade på församlingshemmet hade jag flera fina kollegor och kände att jag tillhörde gemenskapen i arbetslaget. Några av arbetskamraterna träffade jag även utanför jobbet. Jag mötte en hel del personer i arbetet, som besökte församlingshemmet av olika anledningar, och jag tvingades också vänja mig vid många telefonkontakter då jag bokade in dop, bröllop och begravningar m.m.
Självklart förändrades inget i mitt beteende över en natt, men jag tog små steg i rätt riktning och sakta kände jag mig lite starkare psykiskt. Jag tänkte allt mindre på om människor betraktade mig på stan, vad de tyckte om mig och jag kunde ta negativa kommentarer på ett bättre sätt än tidigare, som när jag fick höra att jag bara var 1,50 m i strumplästen.

 

 

På Lernia hamnade jag i en ny värld där jag inte kände en enda person. Jag lyckades utmana mig själv i de sociala sammanhangen, så som jag tänkte och hoppades på skulle ske. Under en del av utbildningen fick jag ofta hjälpa flera av de övriga eleverna, som kört fast med olika uppgifter. De var oftast få lärare på plats och då hänvisade lärarna till mig och tyckte att jag kunde hjälpa till. Det var stimulerande samtidigt som det stärkte min självkänsla.
Idag, nästan 20 år senare, pratar jag mer än gärna både med kända och okända människor och kan nog uppfattas som en riktig pratkvarn ibland. Mitt gamla sätt att agera socialt känns verkligen långt borta, men när jag tänker tillbaka kan jag fortfarande känna hur jobbigt jag tyckte att det var då. Det var ibland så illa att jag till och med tyckte att det var jobbigt att gå ut ur min egen lägenhet, med risk för att råka på någon granne i trapphuset som jag inte ville hälsa på. Att gå förbi torget inne i centrum, där folk stod och väntade på bussarna, undvek jag oftast för att ingen skulle stirra på mig. Det var i alla fall vad jag trodde att de gjorde.
Mitt intresse för blommor och odling har alltid varit stort. 2011 deltog jag i en rikstäckande balkongtävling, anordnad av Riksförbundet Svensk Trädgård och Kungliga Patriotiska Sällskapet. Min balkong, som då bland annat var fylld med mängder av blommor, ett och annat litet träd, tomat-, gurk-, melon- och jordgubbsplantor, tog hem vinsten på hela 10000 kr. När jag mottog mitt pris av Hallands landshövding, på Halmstads slott, fick jag frågan av en journalist vad jag skulle göra med vinstsumman. Jag svarade att jag skulle köpa min första laptop, som jag skulle använda och fördriva tiden med under mina dialysbehandlingar, där jag tillbringar nästan 20 timmar/vecka för att få mina livsuppehållande behandlingar. Min tanke var att jag skulle börja blogga och så blev det ganska snart därefter. Mitt intresse för fotografering tog samtidigt fart och jag köpte min första systemkamera.
Att jag skulle tycka om att skriva och dessutom göra det i hopp om att helt okända människor skulle vilja läsa mina blogginlägg fanns inte i min vildaste fantasi 20 år tidigare. Det jag skriver här på min blogg är kanske inte helt grammatiskt riktigt, men jag tycker i alla fall att det är väldigt roligt att blogga och när jag får positiv respons för texter och bilder är det självklart ett plus, som gör mig både glad och lite stolt. Samtidigt är det ett givande tidsfördriv och beroende på vad jag skriver om inhämtar jag ibland information kring ämnet på internet och på så vis lär jag mig något nytt samtidigt.
Ibland har jag funderat över hur det kan komma sig att mitt intresse för att skriva och uttrycka mig i text väcktes till liv, från att det under skoltiden var något som jag verkligen försökte undvika. Jag ser ett klart samband mellan min rädsla för att uttrycka mig i tal inför andra människor och mitt ogillande att uttrycka mig genom att skriva.

 

Om jag hade haft mer ork skulle jag vilja skriva mer, men mitt mående pendlar väldigt upp och ner så det är främst en stund under dialysen som jag får till några nya textrader på min blogg. Jag funderar då och då på att skriva en bok om mitt liv och allt som jag tvingats att gå igenom under de hittills 50 år, som jag funnits till här på jorden. Min dialysläkare sa till mig häromdagen att jag borde skriva en bok, utan att jag nämnt mina tankar om en eventuellt bok för honom tidigare. Han menade på att jag varit med så länge inom dialysvården och har så mycket kunskap, som borde sättas på pränt.
Jag genomgick min första operation när jag bara hunnit leva 8 månader. Då började mitt liv i sjukhusvärlden och jag fick en shunt inopererad i huvudet. Året var 1970 och då var det ingen självklarhet att små barn fick ha sina föräldrar hos sig på sjukhuset. Min mamma och pappa fick vara hos mig under dagarna, främst under besökstiden och lite därtill. När jag var i tioårsåldern upptäcktes att jag var njursjuk, då alla fjärdeklassare lämnade urinprov och kollade synen hos skolsköterskan på den tiden. Provet visade att mina njurar läckte glukos och proteiner. Utöver att barnläkaren på barnkliniken följde upp mina blodprover och mitt mående var han även intresserad av min kroppsliga utveckling. Då fick jag bland annat uppleva att barnläkaren drog ner mina trosor vid några läkarbesök och gjorde sig lustig över den begynnande hårväxten, som han skrattande kallade för urskog. Han kände också efter begynnande bröst. Att han kröp efter mig på golvet, la sig över mina ben, för att i nästa sekund sätta en spruta i min fot, var ytterligare en i raden av alla jobbiga upplevelser som jag utsattes för innanför sjukhusens väggar. Några år senare skulle samma läkare ta ett benmärgsprov i min höft. Jag var rädd för sprutan och tänkte om jag sätter mina fötter mot hans bröstkorg så kommer han inte komma åt att sätta bedövningssprutan. Saken var den att han troligtvis backade något. Min plan misslyckades på sätt och vis, men istället fick han mina fötter i skrevet och vek sig med en suck. En stund senare satte han bedövningen och knappt innan den hann verka tog han benmärgsprovet. Min mamma som var med ifrågasatte hans tillvägagångssätt och varför han inte inväntade så att bedövningen hade full effekt. Hade jag väntat hade det nog aldrig blivit gjort, blev hans svar. Sköterskan som var med under provtagningen sa efteråt att jag var den första patienten som fått läkaren på fall. Det var tur att jag hade munskydd på mig, sa hon, så det inte syntes att jag inte kunde hålla mig för skratt.
Jag har vaga minnen av när jag i femårsåldern blev fasthållen av personalen då de skulle ta blodprov i min arm. En person höll i varsin arm, en i varsitt ben och en i huvudet och en tog provet. När man får panik och är rädd har kroppen otroliga krafter att tillgå, det är något jag märkt i utsatta situationer. När jag i tolvårsåldern skulle göra en undersökning skulle en kateter sättas till urinblåsan. Normalt sett sattes den när jag var sövd, men just den gången var jag vaken. De bad mig att sära på benen. Ordvalen för mig som tolvåring kändes nästan som om det var ett övergrepp. Som vårdpersonal är det otroligt viktigt att väga sina ord när man pratar med patienter och anhöriga. Härom dagen fick jag av en läkare höra att han inte orkade läsa min journal längre tillbaka än 2014. Vad ger det för intryck när det hänt mig något riktigt allvarligt?
Min mamma dog när jag precis hade hunnit fylla 18 år. Det var ytterligare en händelse som satte djupa spår utöver dialysen, njurtransplantationer, bröstcancer, över 30-talet operationer, depression, tid i rullstol, för att nämna en del livshändelser som jag skulle skriva om. Självklart skulle det bli en tragisk bok om jag inte skulle skriva den med inslag av glädjeämnen och en del ironi. Trots allt har mitt liv innehållit  glädjeämnen, kanske på en skala olik många andras. Jag uppskattar de små sakerna i vardagen som vårens första vitsippa, en stund i solskenet tillsammans med mina två älskade katter och ett besök av min storasyster.



















 

Kanske hittar jag orken och inspirationen någon dag att börja skriva på en bok. Jag tror att det skulle bli lite av en psykisk terapi, som i och för sig skulle vara jobbig, men främst skulle jag vilja berätta om vad som kan utspela sig inom sjukhusets väggar, både för ett barn och för en vuxen person, som inte bara är 700430-xxxx, utan faktisk en människa av kött och blod med känslor och tankar.
Sista veckan har varit otroligt jobbig, då min AV-fistel slutade att fungera. En AV-fistel är enkelt beskrivet en ven och en artär, som opererats ihop på ett litet ställe och på så vis passerar artärblod direkt över i venen, som med tiden växer till av det höga trycket av blodet från artären. Den stora venen krävs för att jag ska kunna sätta två dialysnålar och få ett tillräckligt högt blodflöde så att jag ska kunna få min livsuppehållande dialys. Min kärlstatus är långt ifrån den bästa efter så många år som njursjuk och jag är opererad ett flertal gånger i mina armar. Om det går att få till en ny "fistel" är osäkert och det tar tid för kärlet att växa till. Nu har jag en CDK, central dialys kateter, som går in i ett stort kärl strax ovanför nyckelbenet och ner mot vänstra förmaket. Det är en infektionsrisk och det har hittills inte varit problemfritt att få dialysen att fungera. Tankarna kretsar kring dialysen från och till under min vakna tid. Utan dialys dör jag inom kanske max en vecka. Då njurarna inte fungerar bildas ingen urin och all vätska jag får i mig samlas i kroppen och till slut i lungorna. Uringifterna, som njurarna normalt filtrerar ut med urinen, förblir i kroppen. Dialysen är som mina njurar och sköter om både rening och tar bort överskottsvätska från blodbanan.
När man är sjuk dyker tankar om döden upp ibland och så gör det ju även för friska personer under livets gång. Livet är ju tyvärr inte bara en dans på rosor. För ett par år sedan drabbades jag av en depression och jag låg inne på PIVA, Psykiatriska intensivvårds avdelningen, vid ett flertal tillfällen. Jag mådde så dåligt att jag inte ville leva längre. Jag låg inne ett par enstaka dagar vid varje tillfälle, fick någon ny medicin eller ytterligare någon tablett och så skickades jag hem och vårdcentralen tog sedan över uppföljningen, som i stort sett var obefintlig. Vid ett tillfälle skickades jag bara hem från PIVA utan någon hjälp och läkaren uttryckte att det nog var bättre om jag åkte hem och började arbeta. Efter den natten och följande dagar ar det nästan ett under att jag är vid liv. Trots diverse piller mår jag fortfarande inte bra psykiskt och någon diagnos ställdes aldrig. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har jag en ny läkare på vårdcentralen, som jag är jättenöjd med. Han har ändrat medicineringen så att jag i alla fall mår lite bättre psykiskt och han har skickat mig till TILMA, en mottagning för läkemedelsberoende, där jag får hjälp att trappa ut Tramadoltabletterna, som jag tagit i 15 år. Tramadol är starkt beroendeframkallande värktabletter, som dessutom bl.a. påverkar det psykiska måendet och ett flertal signalsubstanser i kroppen. Tyvärr är det allt fler ungdomar som idag drogar sig med detta läkemedel, som går att köpa på internet eller ute på stan. Det är ett helvete att trappa ut tabletterna efter så lång tid, men jag kämpar på. Förhoppningen är att jag ska må bättre när jag väl är av med dem och kroppen själv börjat producera signalsubstanserna för bl.a. kroppens egen förmåga till smärtlindring, som nu är satt ur spel. Nedtrappningen har redan gett vissa positiva effekter som att jag fått tillbaka min mens och jag sitter inte längre och somnar i sängen varje morgon när jag ska stiga upp.
Det är märkligt att tänka på att jag är rädd för döden, samtidigt som tankarna slår mig att jag för ett par år sedan bara såg döden som den enda utvägen, då jag mådde så dåligt att jag inte ville leva. Ibland när det pratas om självmord anses det som ett fegt beslut gentemot omvärlden, men har man inte mått så dåligt psykiskt att man inte ser någon annan utväg än att avsluta livet, då har man ingen aning om vad man pratar om. Tyvärr har psykvården, enligt min erfarenhet, långt kvar till en optimal vård.
Imorgon är det veckans sista dialys och självklart hoppas jag att det ska bli en problemfri behandling och att jag kan åka hem från sjukhuset med ett lugn i kroppen. Hemma väntar mina två älskade katter Ängla och Tindra. Båda två är mina lyckopiller och speciellt Tindra märker av när jag mår dåligt och är då mer nära mig än vanligt. Kanske finns orken och lusten att pyssla om några av mina över 200 pelargoner och de nytillkomna palettbladen, som blivit på tok för många de också. Livet går vidare oavsett hur det ser ut och kampen går vidare.
Tack, du som orkat läsa mitt inlägg till slutet. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig när jag började skriva, men så är det även med livet, man vet aldrig vad som väntar under morgondagen. Att hösten är på väg det är i alla fall säkert och kanske får vi njuta att ett härligt soligt väder och något gott från höstens skörd av frukt och grönsaker. Jag har några svenska äpplen liggande i kylskåpet och tanken är att jag ska baka muffins med äppelklyftor vända i kanel och socker. Den sista muffinsen, som jag bakat med rabarber för några veckor sedan, åt jag upp i förmiddags.
Jag avslutar med mitt måtto "Se det stora i det lilla" och en av mina dikter, som jag skrev för många år sedan.

Nattens mörker är nära
ännu en dag är slut
Var dagen idag en pärla
eller ännu en dag som dött ut
Så fortsätter livet att gå
som ett ljus med en fladdrande låga
Det brinner sakta och säkert
och vill lysa för dig och för mig,
men det kommer en vindil från norr
lågan flämtar och livet står stilla
Då plötsligt går solen upp bortom bergen,
det ljusnar och mörkret dör

Nyhet i godishyllan PLOPP JuleSkum

PLOPP är en gammal omtyckt klassiker, som lanserades som en minibit choklad med tofféfyllning redan 1949 av Choklad AB Thule. Företaget köptes senare upp av Cloetta 1969, som är nordens äldsta chokladföretag. Cloetta grundades redan 1862 och deras sortiment säljs idag i 50 länder.
Under senare år har det blivit allt mer populärt med smaksatt choklad. Ibland är det tillfälliga nyheter, som är säsongsbetonade och bara finns på marknaden under en kort period eller så kommer de för att stanna.
Även Plopp har kommit ut med ett flertal nya fyllningar under 2000-talet. På hösten 2018 lanserade Cloetta fyra olika chokladkakor utan tofféfyllning, men ändå under varunamnet Plopp. En variant var ren mjölkchoklad. I de övriga tre kakorna var mjölkchokladen blandad med små bitar av Kexchoklad, Djungelvrål samt Gott & Blandat. Förra hösten kom ytterligare två varianter med smakerna Kanderade mandlar samt Bridge. Flera sorters Plopp, med olika smaksatta tofféfyllningar, finns också på marknaden. 
Förra lördagen, den 22 augusti, kom ytterligare en ny Plopp med tofféfyllning ut på marknaden. Den nya varianten heter Plopp JuleSkum och först ut med att ha den i sitt sortiment är Hemmakväll. Lite väl tidigt på året med JuleSkum tycker jag, men det gäller att vara först med julnyheterna bland konkurrenterna.
Tofféfyllningen i den nya Ploppen är ceriserosa till färgen, med smak av JuleSkum original, en annan av Cloettas stora favoriter. Den rosavita skumtomten är en säsongsprodukt och säljs bara under en begränsad tid kring jul. Vad jag tycker om årets nyhet Plopp JuleSkum behåller jag för mig själv. Jag kan avslöja så mycket som att jag tycker att originalsmaken av Plopp är godare, men oavsett godis, film eller vad det rör sig om, brukar oftast originalet få bäst betyg.
När jag fick mail från Hemmakväll om att de var först ut med att sälja Plopp JuleSkum tänkte jag först en chokladkaka med bitar av skumtomtar, men blev ordentligt besviken när jag insåg att så inte var fallet.
Nu får jag hålla mig till tåls tills att Cloetta avslöjar smaken på 2020 års JuleSkumstomte, så att jag kan köpa en påse och provsmaka en och annan liten tomte och se vad den har för färg.
Plopp finns även som glasstrut och marknadsförs i Sverige av Sia Glass. Det bakade rånet är fyllt med chokladgräddglass med tofféfyllning. Det låter som en god kombo, som kan vara värd att testa innan de sommarvarma dagarna helt är över
Nedan följer en lista över de olika Plopp, som kommit ut på marknaden under åren, med tofféfyllning alternativt som chokladkaka med bitar av olika godsaker.

2004 Plopp Currant
2004 Plopp Caramel
2006 Plopp Caffe Latte
2008 Plopp Tutti Frutti
2009 Plopp Saltlakrits
2012 Plopp Kärlek Geléhallon och Hallontryffel
2014 Plopp Kaktus
2014 Plopp Päron
2017 Plopp Polka
2017 Plopp Salty Caramel
2018 Plopp mjölkchokladkaka
2018 Plopp mjölkchokladkaka med bitar av Kexchoklad
2018 Plopp mjölkchokladkaka med bitar av Gott & Blandat
2018 Plopp mjölkchokladkaka med bitar av Djungelvrål
2019 Plopp mjölkchokladkaka med bitar av Parrots Kanderade mandlar
2019 Plopp mjölkchokladkaka med bitar av Bridge
2019 Plopp Popcorn
2020 Plopp mjölkchokladkaka med bitar av Ahlgrens Bilar
2020 Plopp JuleSkum