Det gäller verkligen att fokusera med blicken på marken och inte bara rusa framåt med näsan i vädret om man ska lyckas se många av de första små vårtecknen, om det nu inte är fåglar man vill titta på. Igår stod jag utanför huset och pratade med min granne när hon plötsligt utbrister: Hör du, det måste vara tranor! Jo, mycket riktigt, sekunderna senare kom en flock tranor flygande över hustaken och deras härliga läten när de kommunicerar med varandra hördes på långt håll. Tidigare på dagen ringde min syster från Malmö och berättade att hon precis kört förbi en slänt, som var gul av tussilago. Jaja, i Malmö som ligger 15 mil längre söderut än Halmstad, brukar grönskan vara någon vecka tidigare, men när jag körde hem från jobbet bestämde jag mig för att köra vägen om Flygstaden, där jag tidigare år sett tussilagon blomma på en kvadratmeter stor yta. Med ett lätt tryck på gasen lät jag bilen sakta rulla fram när jag närmade mig och där på håll såg jag små lysande solar i gräsmattan mellan vägen och cykelbanan. Snabbt svängde jag åt sidan och klev ur bilen med mobilen i handen och fångade ett par av de hästhovar som slagit ut i solskenet. Att termometern visade på +12°C, gjorde nog sitt till att de blommar redan i mitten av mars.
Utanför jobbet fick jag se några tidiga, små tusenskönor, som växt upp genom det torra gamla gräset för att nå solljuset. Viss är de underbara att se, bland de första utslagna blommorna på våren och det bästa av allt, de växer vilt och man behöver inte ens någon egen trädgård för att få njuta av dem.
Vårväntan av Maria Sandqvist
värmer och väcker den frusna marken till nytt liv.
Snön smälter bort och vattnet rinner i rännilar mot den porlande bäcken.
Träden iklär sig sin nya ljusgröna skrud
och i dikesrenen står tussilagon och lyser som små solar.
Det är som en vacker tavla målad med varsam hand och med största precision.
Ett av många verk i naturens galleri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar