Vårlökarna har vaknat

Nu har mina små penséer hängt i sin korg ute på balkongen i några veckor. En kväll tog jag för säkerhets skull in dem, då det varnades för en riktigt kall natt. Förra lördagen snöade det ymnigt, men penséerna såg inte ut att må dåligt för det. Vädret skiftar verkligen och härom dagen sken solen från en klarblå himmel utan ett enda moln. När jag klev ur taxin vid dialysen andades luften verkligen vår och enligt SMHI har våren redan kommit till delar av landet, då dygnsmedeltemperaturen varit över nollan sju dagar i rad. Förra helgen var jag på årets första träff med Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp och vi hade en trevlig eftermiddag i pelargonernas tecken. Det är alltid lika roligt när det är säsongspremiär med föreningen och jag vet att många utflykter och möten med pelargonister väntar framöver. Jag har själv inte tagit några sticklingar på mina pelargoner ännu, men det var det andra som gjort och som dessutom tagit med dem till vår träff. Det resulterade i att jag åkte hem med två kassar fyllda med både rotade och orotade sticklingar. Jag fick med mig några engelska pelargoner, änglapelargoner, unika och några andra intressanta sorter. Min tanke inför årets säsong har varit att minska ner på antalet pelargoner i min samling, men det började inte så lysande. Ett 25-tal pelargoner frös dock ihjäl på min inglasade balkong i vintras, när jag en kväll missade att sätta igång värmefläkten. Det var främst små plantor av engelska och unika pelargoner, som stod kvar ute, då de drabbats av vita flygare. På så vis minskade antalet plantor av sig själv och jag hade inte direkt några samvetskval över att jag åter fyllde samlingen med en hel del nya sticklingar från vår träff. En av medlemmarna sålde även en hel del litteratur om pelargoner, då hon är i färd med att flytta. Jag var snabbt framme och valde ut tre fina böcker, som jag fick köpa för en billig peng. Vår träff väckte verkligen odlingslusten inom mig och de senaste dagarna har jag så smått börjat plantera om mina pelargoner. Trots att en del plantor, främst miniatyrer, mist livet under vintern, är det många pelargoner som ska få ny jord och en hel del krukor och fat som måste diskas noga för att minimera risken att sprida någon eventuell ohyra till nya plantor. Förhoppningsvis blir jag klar med omplanteringen lagom till att det börjar bli dags att flytta ut alla plantorna på balkongen, men än så länge är vädret för osäkert och frostnätterna är säkert inte helt förbi. På min inglasade balkong står fortfarande en hel del odiskade krukor, efter de döda pelargonerna, och ger mig dåligt samvete. Julbelysningen hänger kvar där ute och lyser mornar och kvällar, men det tycker jag bara är mysigt så länge det är mörka kvällar. När solen är framme blir det riktigt skönt på balkongen och mina katter har börjat att ligga där under kortare stunder på dagarna. Att temperaturen stigit har även väckt vårlökarna, som jag planterade sent i höstas. Vissa vintrar har lökarna frusit eller ruttnat och därför sätter jag numera inte några större mängder, men tre större lerkrukor står nu i en hylla på balkongen, med några olika löksorter. Jag blev glatt överraskad härom dagen då jag fick se att små, gröna blad tittade upp ur jorden. Tulpaner, kejsarkronor och en lite udda sort av tazetter, med gula blommor med spretiga, spetsiga kronblad, är vad jag minns att jag petade ner i krukorna höstas. Kommer det upp något annat blir det lite av en överraskning. Nu hoppas jag på fler soliga vårdagar så att det även tittar upp små blad i de andra krukorna. Om orken infinner sig i veckan som kommer ska jag börja städa och göra i ordning på balkongen. Man vet inte vilken dag som solen skiner och lockar till en eftermiddagsfika där ute, med Ängla och Tindra som sällskap.

Känner Tindra av att jag mår dåligt?

När min katt Tindra flyttade in hos mig för tio år sedan var hon en liten kattunge på knappa tolv veckor. Jag minns när hon klev ur transportväskan och tog sina första osäkra steg hemma på köksgolvet. Det var en rädd liten krabat, som för första gången i sitt liv var utan sin mamma och sina fyra syskon. Första natten klättrade hon själv upp i min säng och la sig tätt intill mig. När jag ändrade läge eller la mig på sidan flyttade hon efter. Med tiden blev hon mer självsäker och lämnade sängen på nätterna för att sova ensam på olika ställen i lägenheten. Tindra fortsatte att ligga hos mig, men bara när hon själv ville. Tidigt märkte jag att hon är en kattjej med mycket egen vilja. Jag kan locka och fjäska för henne, men i slutändan är det hon som bestämmer och det är väl det katter är kända för, de gör oftast som de själva vill. När Tindra var liten ville hon gärna sova under mitt sängtäcke och tältade då under mina böjda ben. Hon kom också och la sig på min bröstkorg när jag låg i soffan och vilade, vilket var både mysigt och rofyllt. När Tindra var ungefär ett år blev även katten Ängla en del av vår familj. Tindra visade tydligt att hon inte alls uppskattade den vita, lilla pälsbollen, som nyfiket sprang runt i lägenheten och var på tok för närgången. Ängla inkräktade dessutom på hennes plats i sängen och det var inte alls populärt. Med tiden slutade Tindra att fräsa åt Ängla och hennes utfall mot mig, då hon försökte bitas och rivas, blev färre. För var dag som gick kom katterna bättre överens, men tyvärr resulterade det i att Tindra inte ligger i min säng särskilt ofta. Ibland ligger båda katterna i sängen, men det är för det mesta under dagtid, när jag är upptagen med annat. Med åren har Tindra till och med accepterat att Ängla vill ligga riktigt nära henne och sova, men att bli tvättad går hon inte med på, så istället har Ängla sina ritualer då hon tvättar mig i ansiktet och ibland även mina fingrar. Det går nästan inte en natt utan att Ängla sover i sängen hos mig. Hon har i stort sett helt tagit över platsen intill mig även om hon tar sina små promenader på nätterna och slumrar till på andra platser i lägenheten. På morgonen är hon oftast tillbaka och när hon märker att jag börjar vakna kryper hon intill mig och trycker sin nos mot min kind och vill mysa en stund. Den första tiden efter att Ängla flyttade in hos oss hade jag väldigt dåligt samvete. Självklart ville jag att den nya lilla katten skulle känna sig välkommen och få det så bra som möjligt, men samtidigt försökte jag göra allt för att Tindra skulle få mycket uppmärksamhet och inte känna sig undanskuffad. Jag har hela tiden gjort så gott jag kunnat för att få egentid med Tindra, så att vi två får möjlighet att kelas och ha det mysigt utan att Ängla kommer och stör. Tindra är utomhus mycket mer än Ängla och får på så vis mer stimulans och troligtvis är det därför som hon inte kräver lika mycket av min uppmärksamhet. När jag hämtar in Tindra efter att hon varit ute på upptäcksfärd, brukar jag sätta mig på den nedfällbara, lilla stolen strax innanför ytterdörren. Min älskling hoppar för det mesta upp i mitt knä och visar tydligt att hon vill bli klappad, kliad under hakan eller bara ta plats längs mitt ena lår, med sina fram- och bakben hängande fritt i luften. Så kan vi sitta en lång stund och ha det mysigt tillsammans och vill Tindra att jag ska fortsätta att klia henne så puttar hon med huvudet mot min hand. Liknande stunder har vi även inne i vardagsrummet framför tvn. Ibland sätter hon sina vassa klor genom mina jeans och det kan även bli ganska varmt i knät efter en stund, men jag har sällan mage att putta ner min kära livskamrat på golvet. Det existerar aldrig någon konkurrens mellan katterna, om att ligga i mitt knä, då Ängla är långt ifrån en knäkatt. På så vis blir det i alla fall lite mer rättvis fördelning mellan katterna, när det gäller egentid och mys med matte. 
Förra veckan drabbades jag av något förkylningsvirus. Jag orkade inte att gå till jobbet och hemma gjorde jag bara det mest nödvändiga. Att ha katterna hos mig är guld värt och än mer de dagar då jag mår sämre än andra. En morgon för flera år sedan låg Tindra på stolen, som står nästan intill sängens huvudända, när jag vaknade. Den dagen mådde jag inte alls bra och inte dagarna därpå. De följande dagarna låg hon också på stolen och sov på nätterna. Ängla kunde ligga på sin plats i sängen och Tindra sov ändå riktigt nära mig på stolen. Jag började såklart undra om Tindra hade ett sjätte sinne och kände av när jag var mer sjuk än vanligt. Då Ängla sover hos mig så gott som varenda natt och älskar att gosa med mig så ofta hon får, är det svårt att märka av om hon tyr sig mer till mig när jag mår extra dåligt. Kanske var det bara en slump att Tindra ville ligga nära mig just den gången. Var det så att jag väldigt gärna ville tro att Tindra verkligen hade ett sjätte sinne. Med åren har hennes omtänksamhet, kalla det vad ni vill, visat sig så många gånger när jag varit sjuk att jag inte kan tro på att det bara är en slump. Förra veckan när jag var hemma kom Tindra upp i sängen till mig flera mornar, precis när jag vaknat. Hon kröp till och med upp och la sig på min bröstkorg, vilket inte hänt på flera år. Ett par kvällar ville hon ligga under täcket hos mig. Tyvärr blev det inga långa mysstunder, för Ängla kom upp i sängen och hoppade på Tindra, när hon upptäckte att hon låg hos mig. Lek eller avundsjuka kan man ju undra. Jag är i alla fall övertygad om att min högt älskade Tindra på något sätt kan läsa av mitt tillstånd och vill vara när mig de stunder när jag mår dåligt.

Årets första pelargonköp

När de första engelska pelargonerna dök upp i butikerna redan i början av januari, beslöt jag mig för att inte köpa någon planta trots att suget efter de vackra blommorna var stort. Dels är de första pelargonerna dyrare och jag vet av erfarenhet att de ofta är hårt drivna och ganska fort brukar chansera, få gula blad och blommorna vissnar. Härom veckan hade en av stans trädgårdsbutiker erbjudande på just engelska pelargoner för 30 kronor. Då kunde jag inte längre motstå att köpa en pelargon, som är en av mina älsklingsblommor. Jag valde ut en vitblommande sort med cerise inslag på kronbladen. Väl hemma lyfte jag upp plantan ur plastkrukan, tog bort det mesta av jorden och planterade om plantan i en lerkruka med ny jord, innehållande små lecakulor. Årets första pelargon var inköpt och jag vet redan nu att det lär bli många fler små plantor, som kommer att få flytta hem till mig under den kommande odlingssäsongen. Kanske utökas min samling med ytterligare någon pelargon redan i eftermiddag. Då är det dags för årets första medlemsträff, med Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp. Gillar du att odla pelargoner är du varmt välkommen att komma med på någon av våra sammankomster. Självklart hoppas vi att du kommer att uppskatta vår gemenskap och vill dela den kunskap, som finns i gruppen, om våra älskade pelargoner. Alla är lika välkomna oavsett ålder, erfarenhet, om du har någon enstaka pelargon hemma på fönsterbrädan eller du samlat på dig mängder med vanliga eller mer udda sorter, som fyller ett stort växthus. Däremot vill jag höja ett varningens finger. Risken är stor att du blir smittad av det beryktade pelargonviruset om du väljer att umgås med oss pelargonister, men tack och lov kan jag lugna dig med att denna åkomma endast ger mycket godartade symtom, som berikar livet på flera sätt. Läs gärna om genomförda och kommande aktiviteter på föreningens hemsida www.pelargonsallskapet.com. Efter att jag legat hemma med förkylning i nästan en hel vecka ser jag fram emot att få återse flera av mina pelargonvänner senare idag. De brukar hjälpa till att ladda mina batterier med positiv energi. Troligtvis kommer de även inspirera mig till att börja plantera om alla mina pelargoner. Jordsäcken och krukorna står redan på bänken i köket och väntar. Nu ska bara förkylningen släppa taget helt och hållet så att jag orkar ge alla mina pelargoner och mig själv en energirik start på våren.

Rosor i regnbågens färger

Jag verkligen älskar blommor och växter, allt från den lilla styvmorsviolen till en stor björk om våren, när den börjar skifta i skir grönska. Det finns så otroligt många olika arter i vår natur, som har de mest otroliga former och utseenden på både blad och blommor, som skiftar i hela färgpalettens olika nyanser. Det som dessutom får mig att tycka så mycket om växter är att de är levande och ständigt förändras. Därför skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha konstgjorda växter i mitt hem.
Det har blivit allt vanligare att man färgar blommor och växter, vilket oftast får en väldigt onaturlig färgton. En del växter sprayar man med färg, en del med glitter och genom att färga vattnet, som snittblommor står i, kan man få kronbladen att byta färg. Härom dagen fick jag se rosor, som skiftade i alla regnbågens färger, när jag besökte Fritz blommors butik En kul grej kan tyckas, men varför inte låta rosor ha sitt naturliga utseende. De är ju vackra som de är. Rosen är vår allra mest älskade snittblomma efter tulpanen och behöver knappast manipuleras för att sälja bra. Rosor har odlats i tusentals år och bara till Alla hjärtans dag säljs över 4 miljoner rosor i Sverige. Jag var ändå nyfiken över hur man lyckas färga in rosornas kronblad med så skiftande nyanser. Floristen i butiken hade tyvärr inget klart svar att ge mig. Att man tillsatt färgpigment i rosenvattnet förstod jag, men rosorna hade ju flera olika kulörer. På internet kan man få svar på de flesta frågorna och där hittade jag svaret. Man utgår från vita rosor och med en skarp skalpell skär man försiktigt stjälken i flera delar. Varje del placeras sedan i vatten med olika vattenlösliga färgpigment. Då varje kronblad har sin egen vattenledning får de olika färger och efter ett par dagar har rosen blivit regnbågsfärgad. Det är roligt att veta hur det går till att färga in blommor, men själv väljer jag i första hand naturens egenhändigt färgade blommor, Vad är vackrare än en enda långskaftad, mörkt röd ros eller en stor klängros i trädgården.

Kärlekens dag

Finns det någon härligare känsla än besvarad kärlek? Den kan ta sig uttryck på många olika sätt, men i grund och botten är den densamma. Passionerad kärlek mellan två älskande människor, moders- och faderskärlek, vänskaplig kärlek och kärleken till våra husdjur. Det finns inga avstånd i världen, som kan hindra denna underbara känsla av att älska och att vara älskad. Varje levande varelse är värd att få uppleva kärlek alla årets dagar. Ett stort hjärta vill jag ge till var och en på denna kärlekens dag - Alla hjärtans dag.

Jag älskar dig för alla småsaker:
blåklockor på mitt skrivbord,
en klapp på axeln efter ett uselt anförande,
en kopp kaffe när jag i panik försöker bli klar före deadline,
och för att du är den ende som säger att jag faktiskt ser ut
som en hösäck i den gröna dräkten.
Och för alla stora saker:
att du ger mig allt det bästa du har,
delar mina glädjeämnen,
är vänlig mot mig trots fel och brister.
Att du ger mig mod.
Helen Thomson (f.1943)
Närhelst jag behövt någon att dela min glädje med
eller någon som håller mig hårt när min värld
faller sönder, då finns du där. Och jag vet att du
kommer att finnas där - imorgon, alltid.
Maya V. Patel (f.1943)

Själva ordet är inte långt,
men det rymmer allt:
kroppen, själen, livet, hela varelsen.
Vi känner det i blodets hetta,
drar in det med varje andetag,
vi bär det gömt inom oss
liksom våra tankar.
Inget annat existerar för oss.
Men det är inte ett ord;
det är ett obeskrivbart tillstånd
angivet i sex bokstäver...
Guy de Maupassant (1850-1893)

Kärle­ken är tålmo­dig och god.
Kärle­ken är in­te strids­lys­ten,
in­te skryt­sam och in­te upp­blåst.
Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk,
den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont.
Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en.
Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.
1 Kor 13

Choklad till den du tycker om

Imorgon är det Alla hjärtans dag, en dag som köpmännen verkligen ser till att utnyttja för att få extra klirr i kassan, vilket det gör vid ett flertal speciella dagar och högtider under året. Jag tycker det är minst lika roligt att överraska en vän eller någon i familjen med t.ex. en blomma eller en god kaka helt oplanerat, på en vanlig dag under året. Det brukar vara än mer uppskattat. Självklart tar jag även tillfället i akt att ge bort något litet, till några av de som står mig nära, på denna kärlekens dag den 14:e februari. Små, trevliga överraskningar kan man inte få för många av i vardagen, så det gäller att passa på när tillfällen ges. Jag som inte har någon pojkvän passar på att vara lite extra kärleksfull mot andra i min närhet. Enligt min mening är "Alla hjärtans dag" till för all kärlek, oavsett om den är mellan ett förälskat par, inom familjen, mellan vänner, ja oavsett vem man tycker om. Jag kommer att ge mina katter en liten present och extra god mat på söndag, för att visa min kärlek till dem lite extra. Mina favoriter till denna speciella dag i februari är blommor och choklad och då gärna "finchoklad". Jag ger hellre bort några få, riktigt goda praliner, än en stor låda med choklad av sämre kvalitet. När jag är sugen på några riktigt goda chokladpraliner gör jag ett besök hos Triple Chocolate. given. Mitt i centrala Halmstad har Chakib sin chokladbutik, där han även gör sina handgjorda och lyxiga chokladbitar. Det finns ett stort utbud av praliner med olika utseende, form och smak, gjorda i vit, ljus och mörk choklad av hög kvalitet. I sortimentet finns även egentillverkade, smaksatta gräddbullar och chokladkakor, fudge .m.m. Vill du prova på att göra egna praliner och gräddbullar erbjuder butiken trevliga chokladkvällar, där du får lära dig om allt från kakaoodling till hur praliner blir till. Dessutom får du en ask med dig hem, fylld med dina egentillverkade chokladbitar. Du kan läsa om min upplevelse, då jag deltog i en av butikens chokladkvällar här. För den som vill göra praliner på egen hand, hemma i köket, finns påsar med små "chokladdroppar" att köpa i affären. Jag har bakat biscotti med denna choklad och det kan varmt rekommenderas. En pralin förgyller en kopp te eller kaffe eller varför inte avsluta en måltid med en lyxig chokladbit. Jag kan lova att några praliner lär bli uppskattade på Alla hjärtans dag till helgen.
Recept på biscotti med choklad hittar du på min blogg här. Istället för hackad blockchoklad använde jag 1½-2 dl "chokladdroppar" från Triple Chocolate.

Snödropparna blommar i Halmstad

Nu dyker de upp, ena vårtecknet efter det andra. Jag har sett inlägg på Facebook om att både snödroppar och vintergäck blommat, sedan ett par veckor tillbaka, i södra Skåne. Trots att det bara är 15 mil mellan Malmö och Halmstad brukar det skilja ett par veckor på hur långt naturen har kommit. När jag hälsar på min syster i Malmö om våren kan man oftast se skillnaderna på träd och buskars utveckling längs färden. Nu blommar snödropparna även i Halmstad och i början på veckan tog jag en runda i min pappas trädgård för att fotografera den lilla tuvan, som lyste upp i rabatten intill staketet, under den regntunga, grå himlen. Snödroppen, som tillhör amaryllissläktet, heter Nivalis på latin och betyder "Växer vid snö" och det är ett passande namn då snödropparna är de som först tittar upp i rabatterna, ibland innan snön smält bort.. Det var först på 1800-talet som man började kalla denna söta, vita vårblomma för just snödroppe. Innan dess gick den under namn som Gårdsviol, Snölilja, Snöblomma och Snöklocka.
Om vädret tillåter ska jag ge mig ut med permobilen en runda, för att leta efter blommande vintergäck och andra tecken på att våren är på antågande.
Välkommen härliga vår!

Årets första penséer är planterade

Sommar, vinter, höst och vår, varje årstider här uppe i norden bjuder på sin speciella tjusning och tur är väl det. Vad tråkigt det vore om vi inte skulle få uppleva längtan efter naturens olika skeden. Gråa, regniga dagar nu i februari kan verkligen kännas riktigt trista och tråkiga, men utan dem tror jag inte att vi skulle glädjas lika mycket åt när dagarna sakta blir längre och ljuset kommer åter. För varje vecka som går märker man att solen är uppe några minuter längre på eftermiddagarna. Det är en härlig tid som väntar, speciellt för oss som gillar att odla, påta i trädgården och plantera på balkongen. Varje år är längtan densamma och några planterade vårlökar har stillat lite av min strävan efter att få påta i jorden, även om lökarna har stått inomhus. Härom dagen köpte jag årets första minipenséer, i färger likt små styvmorsvioler. De kommer att inviga årets odlingssäsong på min inglasade balkong. Jag planterade penséer lika tidigt förra året, utan att behöva plocka in dem, på grund av frost, en enda natt. Nu hoppas jag att det inte blir några riktiga köldknäppar framöver, så att jag slipper ta in den hängande korgen, som jag planterat penséerna i, tillsammans med en brokbladig murgröna. Penséer tål någon enstaka minusgrad. Efter en kall natt kan plantorna se väldigt hängiga ut, men när temperaturen stiger under dagen brukar penséerna repa sig igen. Pensén är en av svenskarnas stora favoritblomma när det ska planteras i urnor, balkonglådor och i rabatter och den är starkt förknippad med våren, även om det på senare år även sålts så kallade höstpenséer. Den är ursprungligen en hybrid mellan olika arter ur violsläktet och då främst styvmorsviol och olika storblommiga violarter. Pensén förekommer med små och stora blommor i en mängd olika färgkombinationer. Kronbladen är oftast släta, men på senare år har det även kommit plantor, som har blommor med krusiga bladkanter.
När jag köpte mina penséer förra veckan såg jag ytterligare en tidig vårblomma, nämligen Tusenskönan, Bellis perennis. Som namnet säger är den en perenn växt, som främst blommar på våren i vitt, ljust rosa eller mörkt cerise. Den lilla planteringen i en tekopp gjorde jag för något år sedan. Tyvärr håller den inte så länge inomhus, men njut av Tusenskönan någon vecka och plantera sedan ut den, så får du glädje av den länge. Varför inte köpa en kopp, kanske på loppis, en planta och vips har du en söt gåbortpresent. Kanske vill du tacka grannen för att de vattnat dina blommor, uppmuntra en arbetskamrat eller varför inte belöna dig själv.

                       

Sticklingdags

Det är lika spännande varje år när de första sticklingarna dyker upp till försäljning. Som pelargonentusiast är det självklart att pelargonsticklingarna är de som intresserar mig mest, även om det brukar finnas en del andra sticklingar som petunior och fuchsior. Även om jag numera sällan köper sticklingar av de mer vanliga pelargonsorterna, som trädgårdsbutikerna i stan har i sortimentet, är det alltid kul att se vad de har att erbjuda. Trots att jag främst samlar på mer ovanliga sorter och framför allt miniatyrpelargoner, kan det hända att jag köper någon enstaka stickling om jag hittar någon ny sort, som faller mig i smaken. Ska sanningen fram så tycker jag att det är så roligt och spännande med årets första sticklingar att jag helt enkelt inte kan motstå frestelsen att köpa en och annan. Som pelargonfantast är jag noga med att hålla isär sticklingarna, så att jag vet vilken sort som är vilken och att rätt namnskylt följer med rätt stickling hem. Varje pelargon i min samling har en namnetikett nedstucken i krukan. Annars hade det varit omöjligt för mig att hålla reda på alla pelargonernas olika namn. Någon enstaka planta har tyvärr förlorat sin namnskylt, men de får leva kvar ändå. Ibland får jag hjälp av kunniga pelargonvänner, som kan tala om vad pelargonen heter. Namnetiketter, penna och gummiband är alltid bra att ha med i väskan när man handlar sticklingar, om man vill hålla isär sticklingar som saknar små skyltar. Jag väljer ut de kraftigaste sticklingarna, med friska blad. Väl hemma planterar jag dem i små krukor med en lite dyrare planteringsjord. Om man vill kan man blanda jorden med perlite, som är ett naturligt, vulkaniskt jordförbättringsmaterial. Det gör jorden mer luftig och bibehåller fukten. En del hobbyodlare föredrar att sätta sina sticklingar i torv från torvblock, vilket jag själv aldrig provat. Att välja krukor av plast eller lera är lite av en smaksak. Jag föredrar lerkrukor, även om de är dyrare, men på loppisar kan man hitta krukor till bra pris. Viktigt är att diska dem noga innan man använder dem. Förutom att jag tycker lerkrukor är mer estetiskt tilltalande, torkar jorden upp snabbare i dem än i plastkrukor och sommartid får man vattna oftare. Det är ändå den största anledningen till att jag använder just lerkrukor. Pelargoner i allmänhet är känsliga för att stå i alltför blöt jord, då risken är stor att plantans rötter ruttnar och pelargonen dör. De små sticklingarna är än mer känsliga och det är viktigt att jorden bara hålls lätt fuktig och inte blöt. I små lerkrukor torkar jorden upp snabbare om man råkat vattna för mycket och jag är ibland för generös med vattenkannan. En pelargon dör lättare av för mycket vatten än för lite, oavsett storlek på plantan, och så är det faktisk för många växter. Såhär tidigt på våren behöver sticklingarna extra ljus, då solen är uppe för få timmar under dygnet. Det finns olika sorters växtbelysning i handeln, som inte drar nämnvärt med ström. Det fungerar även bra med vanliga lysrör med vitt ljus, men de får inte alstra för mycket värme. Själv har jag växtlysrör, 90 cm breda, som hänger i köks- och sovrumsfönstret, några decimeter ovanför pelargonsticklingarna, som jag köpte i höstas. När de små plantorna vuxit till sig, och rötterna börjar trängas i krukan, är det dags att plantera om dem i en kruka, som är storleken större. Framåt våren, när risken för nattfrost är över, kan man sätta ut plantorna på balkongen eller uterummet. Vill man vara på den säkra sidan, om temperaturen skulle sjunka någon natt, är en frostvakt en bra investering. Nästan lika viktigt är att skydda pelargonerna från starkt solljus under den första tiden utomhus, då bladen annars lätt blir brända. Jag tar egna sticklingar från mina pelargoner, som jag vinterförvarar från år till år, men i brist på plats i lägenheten och möjligheten att ge dem tillräckligt med tillskottsbelysning, väntar jag tills att jag kan utnyttja min inglasade balkong innan jag klipper ner pelargonerna och tar sticklingar. Då är det även tid att ge alla övervintrade pelargoner ny jord och väcka dem till liv. Pelargonjord är inte nödvändigt, men satsa på en bra, ej för billig, plantjord. Några veckor efter omplanteringen är det dags att börja ge pelargonerna en svag dos näring. Jag ger dem näring varje vecka, men inte lika stark, som den dos som rekommenderas på förpackningen. Även om jag har mycket jobb framför mig med mängder av pelargoner som ska omplanteras om, är det en fantastisk tid som väntar. Många nya sticklingar kommer troligtvis hitta hem till mig under den kommande säsongen och jag lär förhoppningsvis glädja andra pelargonodlare, med en del av sticklingarna, som jag kommer att driva upp.  

Sommarsnöklockan - En tidig uppstickare

Att  tjuvstarta inomhus med olika lökväxter ger en härlig försmak av våren. De sista åren har sortimentet ökat av uppdrivna vårlökar planterade i kruka såhär års. En liten plantering på bordet blir ett härligt blickfång, som nästan inte kräver någon skötsel alls. Lökväxterna behöver minimalt med vatten, så lättare kan det knappast bli för att få njuta av årets första vårblommor. Utöver de mer vanliga sorterna som Krokus, Scilla, Iris, Tulpaner och Pärlhyacinter finns nu bl.a. Kungsängsliljor med sina vackra, lila klockor med ett annorlunda rutmönster. En annan lökväxt, som jag inte sett tidigare såhär års, är Sommarsnöklockan, Leucojum aestivum, som tillhör familjen amaryllisväxter. Det finns många olika sorters snöklockor, men bara 3 arter går att odla i Sverige, varav Sommarsnöklockan är en av dem. Även om namnet tyder på något annat blommar den utomhus i april-maj. Plantan blir c:a 40 cm hög och får flera vita blommor, likt Snödroppens, på varje stjälk. Varje klocka blir 2-5 cm och på varje kronblad finns en liten gröngul prick. Snöklockans mörkgröna, glansiga blad är långsmala, c:a 1 cm breda och kan ses sticka upp i rabatten redan under vintern. Arten har sitt ursprung i södra Europa och Mindre Asien.
Vårlökarnas blommor håller längre inomhus om man placerar krukan på en sval plats. Släng inte lökarna när blommorna vissnat. När frosten är förbi kan man plantera ut dem i trädgården och få glädje av vårblommor i rabatten även kommande år.

Visa kärlek till din fyrfota vän

Min familj består, utöver mig själv, av mina två älskade katter Ängla och Tindra. De har en stor plats i mitt hjärta och jag njuter av att få ge dem av min kärlek. Jag gör allt för att de ska må bra och trivas med att leva sitt liv hemma hos mig. Det innefattar allt från att ge dem rätt mat, omvårdnad och veterinärbesök till lek, en ren toalåda och självklart massor med mys och gos. Ängla och Tindra ger mig mycket kärlek tillbaka på alla möjliga sätt. Jag blir lika glad varje morgon jag vaknar och möts av deras blickar när jag slår upp mina ögon. Om två veckor, den 14:e februari, är det "Alla hjärtans dag", en kärlekens dag och för mig är det självklart att sätta katterna i centrum denna dag. Jag ska servera dem räkor, som är deras favoritmat, och en och annan godisbit lär de också bli. Om vädret tillåter blir det en stund utomhus tillsammans. Tindra vill sällan leka, men hon är väldigt förtjust i kattmynta. Det enda hon bryr sig om bland alla leksakerna är äpplet och bananen, som är gjorda i tyg och fyllda med extra stark kattmynta. De kommer från det amerikanska företaget DuckyWorld Products, Yeowww, som är kända för sina färgglada och tåliga leksaker, som är stoppade med den finaste ekologisk kattmyntan. Det är inte bara Tindra och Ängla som gillar dessa leksaker. Katten Ballou, som bor i närheten av oss, brukar ibland smita in i vårt hyreshus och ta trapporna upp till 4:e våningen och vår lägenhet. Det första han gör när han kommer innanför dörren är att leta upp äpplet och sedan leker han med det, slickar, biter och rullar runt på golvet, innan han går till matskålen och äter för att sedan gå tillbaka och lägga sig på golvet igen och roa sig med äpplet. Härom dagen beställde jag leksaker på nätet från Kattkompaniet.nu. (Tack för lånet av bilden) Ett rött hjärta med kattmynta från Yeowww hamnade först i inköpskorgen. Vad kan passa bättre att ge mina älskade katter på Alla hjärtans dag.

Tindra och Ängla är mina lyckopiller i livet
att katterna ska ha det bästa är självklart givet
De gör att mina mörkaste dagar nu är få
utan dem skulle mitt liv inte kunna fortgå
Jag ger dem mycket kärlek och mat som är den rätta
så de mår bra och blir riktigt nöjda och mätta
Tid för jakt och lek med mus och råtta
och en ren låda som är deras innepotta
Viktigt är även att båda trivs hemma hos mig
var och en är en speciell och unik liten tjej
För mina älskade katter gör jag självklart allt
för att ge tillbaka av all kärlek tusenfalt
Nu håller jag hårt alla fingrar och tår
att vi många härliga år tillsammans får