Känner Tindra av att jag mår dåligt?

När min katt Tindra flyttade in hos mig för tio år sedan var hon en liten kattunge på knappa tolv veckor. Jag minns när hon klev ur transportväskan och tog sina första osäkra steg hemma på köksgolvet. Det var en rädd liten krabat, som för första gången i sitt liv var utan sin mamma och sina fyra syskon. Första natten klättrade hon själv upp i min säng och la sig tätt intill mig. När jag ändrade läge eller la mig på sidan flyttade hon efter. Med tiden blev hon mer självsäker och lämnade sängen på nätterna för att sova ensam på olika ställen i lägenheten. Tindra fortsatte att ligga hos mig, men bara när hon själv ville. Tidigt märkte jag att hon är en kattjej med mycket egen vilja. Jag kan locka och fjäska för henne, men i slutändan är det hon som bestämmer och det är väl det katter är kända för, de gör oftast som de själva vill. När Tindra var liten ville hon gärna sova under mitt sängtäcke och tältade då under mina böjda ben. Hon kom också och la sig på min bröstkorg när jag låg i soffan och vilade, vilket var både mysigt och rofyllt. När Tindra var ungefär ett år blev även katten Ängla en del av vår familj. Tindra visade tydligt att hon inte alls uppskattade den vita, lilla pälsbollen, som nyfiket sprang runt i lägenheten och var på tok för närgången. Ängla inkräktade dessutom på hennes plats i sängen och det var inte alls populärt. Med tiden slutade Tindra att fräsa åt Ängla och hennes utfall mot mig, då hon försökte bitas och rivas, blev färre. För var dag som gick kom katterna bättre överens, men tyvärr resulterade det i att Tindra inte ligger i min säng särskilt ofta. Ibland ligger båda katterna i sängen, men det är för det mesta under dagtid, när jag är upptagen med annat. Med åren har Tindra till och med accepterat att Ängla vill ligga riktigt nära henne och sova, men att bli tvättad går hon inte med på, så istället har Ängla sina ritualer då hon tvättar mig i ansiktet och ibland även mina fingrar. Det går nästan inte en natt utan att Ängla sover i sängen hos mig. Hon har i stort sett helt tagit över platsen intill mig även om hon tar sina små promenader på nätterna och slumrar till på andra platser i lägenheten. På morgonen är hon oftast tillbaka och när hon märker att jag börjar vakna kryper hon intill mig och trycker sin nos mot min kind och vill mysa en stund. Den första tiden efter att Ängla flyttade in hos oss hade jag väldigt dåligt samvete. Självklart ville jag att den nya lilla katten skulle känna sig välkommen och få det så bra som möjligt, men samtidigt försökte jag göra allt för att Tindra skulle få mycket uppmärksamhet och inte känna sig undanskuffad. Jag har hela tiden gjort så gott jag kunnat för att få egentid med Tindra, så att vi två får möjlighet att kelas och ha det mysigt utan att Ängla kommer och stör. Tindra är utomhus mycket mer än Ängla och får på så vis mer stimulans och troligtvis är det därför som hon inte kräver lika mycket av min uppmärksamhet. När jag hämtar in Tindra efter att hon varit ute på upptäcksfärd, brukar jag sätta mig på den nedfällbara, lilla stolen strax innanför ytterdörren. Min älskling hoppar för det mesta upp i mitt knä och visar tydligt att hon vill bli klappad, kliad under hakan eller bara ta plats längs mitt ena lår, med sina fram- och bakben hängande fritt i luften. Så kan vi sitta en lång stund och ha det mysigt tillsammans och vill Tindra att jag ska fortsätta att klia henne så puttar hon med huvudet mot min hand. Liknande stunder har vi även inne i vardagsrummet framför tvn. Ibland sätter hon sina vassa klor genom mina jeans och det kan även bli ganska varmt i knät efter en stund, men jag har sällan mage att putta ner min kära livskamrat på golvet. Det existerar aldrig någon konkurrens mellan katterna, om att ligga i mitt knä, då Ängla är långt ifrån en knäkatt. På så vis blir det i alla fall lite mer rättvis fördelning mellan katterna, när det gäller egentid och mys med matte. 
Förra veckan drabbades jag av något förkylningsvirus. Jag orkade inte att gå till jobbet och hemma gjorde jag bara det mest nödvändiga. Att ha katterna hos mig är guld värt och än mer de dagar då jag mår sämre än andra. En morgon för flera år sedan låg Tindra på stolen, som står nästan intill sängens huvudända, när jag vaknade. Den dagen mådde jag inte alls bra och inte dagarna därpå. De följande dagarna låg hon också på stolen och sov på nätterna. Ängla kunde ligga på sin plats i sängen och Tindra sov ändå riktigt nära mig på stolen. Jag började såklart undra om Tindra hade ett sjätte sinne och kände av när jag var mer sjuk än vanligt. Då Ängla sover hos mig så gott som varenda natt och älskar att gosa med mig så ofta hon får, är det svårt att märka av om hon tyr sig mer till mig när jag mår extra dåligt. Kanske var det bara en slump att Tindra ville ligga nära mig just den gången. Var det så att jag väldigt gärna ville tro att Tindra verkligen hade ett sjätte sinne. Med åren har hennes omtänksamhet, kalla det vad ni vill, visat sig så många gånger när jag varit sjuk att jag inte kan tro på att det bara är en slump. Förra veckan när jag var hemma kom Tindra upp i sängen till mig flera mornar, precis när jag vaknat. Hon kröp till och med upp och la sig på min bröstkorg, vilket inte hänt på flera år. Ett par kvällar ville hon ligga under täcket hos mig. Tyvärr blev det inga långa mysstunder, för Ängla kom upp i sängen och hoppade på Tindra, när hon upptäckte att hon låg hos mig. Lek eller avundsjuka kan man ju undra. Jag är i alla fall övertygad om att min högt älskade Tindra på något sätt kan läsa av mitt tillstånd och vill vara när mig de stunder när jag mår dåligt.