Sticklingdags

Det är lika spännande varje år när de första sticklingarna dyker upp till försäljning. Som pelargonentusiast är det självklart att pelargonsticklingarna är de som intresserar mig mest, även om det brukar finnas en del andra sticklingar som petunior och fuchsior. Även om jag numera sällan köper sticklingar av de mer vanliga pelargonsorterna, som trädgårdsbutikerna i stan har i sortimentet, är det alltid kul att se vad de har att erbjuda. Trots att jag främst samlar på mer ovanliga sorter och framför allt miniatyrpelargoner, kan det hända att jag köper någon enstaka stickling om jag hittar någon ny sort, som faller mig i smaken. Ska sanningen fram så tycker jag att det är så roligt och spännande med årets första sticklingar att jag helt enkelt inte kan motstå frestelsen att köpa en och annan. Som pelargonfantast är jag noga med att hålla isär sticklingarna, så att jag vet vilken sort som är vilken och att rätt namnskylt följer med rätt stickling hem. Varje pelargon i min samling har en namnetikett nedstucken i krukan. Annars hade det varit omöjligt för mig att hålla reda på alla pelargonernas olika namn. Någon enstaka planta har tyvärr förlorat sin namnskylt, men de får leva kvar ändå. Ibland får jag hjälp av kunniga pelargonvänner, som kan tala om vad pelargonen heter. Namnetiketter, penna och gummiband är alltid bra att ha med i väskan när man handlar sticklingar, om man vill hålla isär sticklingar som saknar små skyltar. Jag väljer ut de kraftigaste sticklingarna, med friska blad. Väl hemma planterar jag dem i små krukor med en lite dyrare planteringsjord. Om man vill kan man blanda jorden med perlite, som är ett naturligt, vulkaniskt jordförbättringsmaterial. Det gör jorden mer luftig och bibehåller fukten. En del hobbyodlare föredrar att sätta sina sticklingar i torv från torvblock, vilket jag själv aldrig provat. Att välja krukor av plast eller lera är lite av en smaksak. Jag föredrar lerkrukor, även om de är dyrare, men på loppisar kan man hitta krukor till bra pris. Viktigt är att diska dem noga innan man använder dem. Förutom att jag tycker lerkrukor är mer estetiskt tilltalande, torkar jorden upp snabbare i dem än i plastkrukor och sommartid får man vattna oftare. Det är ändå den största anledningen till att jag använder just lerkrukor. Pelargoner i allmänhet är känsliga för att stå i alltför blöt jord, då risken är stor att plantans rötter ruttnar och pelargonen dör. De små sticklingarna är än mer känsliga och det är viktigt att jorden bara hålls lätt fuktig och inte blöt. I små lerkrukor torkar jorden upp snabbare om man råkat vattna för mycket och jag är ibland för generös med vattenkannan. En pelargon dör lättare av för mycket vatten än för lite, oavsett storlek på plantan, och så är det faktisk för många växter. Såhär tidigt på våren behöver sticklingarna extra ljus, då solen är uppe för få timmar under dygnet. Det finns olika sorters växtbelysning i handeln, som inte drar nämnvärt med ström. Det fungerar även bra med vanliga lysrör med vitt ljus, men de får inte alstra för mycket värme. Själv har jag växtlysrör, 90 cm breda, som hänger i köks- och sovrumsfönstret, några decimeter ovanför pelargonsticklingarna, som jag köpte i höstas. När de små plantorna vuxit till sig, och rötterna börjar trängas i krukan, är det dags att plantera om dem i en kruka, som är storleken större. Framåt våren, när risken för nattfrost är över, kan man sätta ut plantorna på balkongen eller uterummet. Vill man vara på den säkra sidan, om temperaturen skulle sjunka någon natt, är en frostvakt en bra investering. Nästan lika viktigt är att skydda pelargonerna från starkt solljus under den första tiden utomhus, då bladen annars lätt blir brända. Jag tar egna sticklingar från mina pelargoner, som jag vinterförvarar från år till år, men i brist på plats i lägenheten och möjligheten att ge dem tillräckligt med tillskottsbelysning, väntar jag tills att jag kan utnyttja min inglasade balkong innan jag klipper ner pelargonerna och tar sticklingar. Då är det även tid att ge alla övervintrade pelargoner ny jord och väcka dem till liv. Pelargonjord är inte nödvändigt, men satsa på en bra, ej för billig, plantjord. Några veckor efter omplanteringen är det dags att börja ge pelargonerna en svag dos näring. Jag ger dem näring varje vecka, men inte lika stark, som den dos som rekommenderas på förpackningen. Även om jag har mycket jobb framför mig med mängder av pelargoner som ska omplanteras om, är det en fantastisk tid som väntar. Många nya sticklingar kommer troligtvis hitta hem till mig under den kommande säsongen och jag lär förhoppningsvis glädja andra pelargonodlare, med en del av sticklingarna, som jag kommer att driva upp.