Omplantering av pelargoner ger liv och glädje

För sex år sedan hade jag aldrig varit ägare av en enda pelargonplanta, trots att jag haft mängder med växter inomhus och odlat det mesta man kan ha på en balkong. De pelargoner, som jag hade sett då, tyckte jag såg ganska tråkiga ut och bladen luktade rätt illa. Då hade jag ingen aning om att det fanns mängder av andra sorters pelargoner, med väldigt skiftande utseende och växtsätt och en del som till och med luktade riktigt gott av allt från mint till citrus och skumbanan. Vid ett besök på Wapnö trädgårdsmässa sommaren 2010 kom jag för första gången i kontakt med Svenska Pelargonsällskapet. En kvinna representerade föreningen på mässan och sticklingarna i deras monter väckte mitt intresse. Jag minns att jag valde ut några olika sorter, som i mina ögon inte alls såg ut som pelargoner, dessutom fick jag en liten broschyr med en kort information om hur man bäst sköter om pelargoner. Trots att jag läste det lilla häftet misslyckades jag totalt med mina nya, små plantor. Att pelargonernas rötter är känsliga för övervattning visste jag inte då och mina sticklingar ruttnade ganska fort. Även om sticklingarna blev kortlivade hade de väckt ett intresse hos mig. Döda pelargonsticklingar till trots, lyckades jag vinna en riksomfattande balkongtävling den sommaren. Förutom vinsten på hela 10000 kronor, fick jag ett års medlemskap i Riksförbundet Svensk Trädgård. Efter att jag besökt ett par av föreningens aktiviteter bestämde jag mig för att även gå med i Svenska Pelargonsällskapet, i hopp om att lära mig mer om dessa blommor, som fångat mitt intresse. Jag blev helt betagen av pelargoner, när jag för första gången träffade medlemmarna i föreningens hallandsgrupp. De visade upp en mängd olika sorter och berättade nästan lyriskt om sina pelargoner. Där och då föddes mitt stora intresse för dessa fantastiska växter, som finns i en otrolig mängd skiftande varianter. Jag samlade ganska fort på mig många olika, mer eller mindre ovanliga pelargonsorter, och sådde fröer från vilda arter. Med åren har pelargonerna i stort sett tagit över min balkong, även om jag fortfarande har några små träd och har odlat allt från tomater och sallad till meterhöga klematisplantor.
Mina cirka 200 pelargoner ger mig mycket glädje, liksom att träffa andra pelargonister genom föreningen. Efter årets första träff, för några veckor sedan, väcktes lusten inom mig att ta tag i omplanteringen av alla mina plantor. När vintern närmar sig och jag burit in alla pelargonerna från balkongen är jag ganska trött på alla dessa plantor. En del pelargoner klarar inte vinterförvaringen  och dör medan andra får vissna blad och ser allmänt tråkiga ut. När våren närmar sig och det börjar bli dags att plantera om alla mina plantor och jag vet vilket arbete som väntar undrar jag ibland hur jag tänkte när jag samlade på mig så väldigt många sorter. Förutom att det är jobbigt för mig att stå en längre stund, vilket gör att jag får värk i både ben och fötter, har jag på senare tid fått mer problem med mina händer. Det underlättar knappast när jag ska tömma krukorna, diska dem och ge blommorna ny näringsrik jord. Ändå trivs jag att stå vid diskbänken med jordsäcken i diskhon, handskar på och byta jord och pyssla om mina plantor. En del pelargoner, som inte klarat vintern åker i soporna, vissna blad plockas bort och några plantor behöver nya, lite större krukor. Jag är noga med att titta efter eventuella angrepp av rotlöss eller annan ohyra innan jag sätter om plantorna. När pelargonerna ska stå kvar i samma kruka skrapar jag bara ren den från jord. Övriga krukor och alla fat diskar jag noga och ställer dem sedan i ugnen på 100 grader, för att ta död på eventuell ohyra och bakterier. Då jag bor i lägenhet och håller till på diskbänken när jag planterar om och diskar krukorna i köksvasken är jag noga med att så lite jord som möjligt ska hamna i avloppet, med risk för att det blir stopp. Innan jag diskar lerkrukor och fat låter jag dem torka. Då är det lättare att med hjälp av kniv och borste få bort det mesta av jorden. Att använda en bra jord är viktigt när man odlar. Det lönar sig att köpa en dyrare sort, men att använda speciell pelargonjord är absolut inte nödvändigt eller bättre. Jag sätter om mina plantorna i ny jord och väntar sedan några veckor innan jag klipper ner dem. När jag toppar plantorna tar jag tillvara sticklingar. Ibland har jag inte ork att sätta varje stickling i varsin egen liten kruka utan sticker ner vid sidan om moderplantan. Jag brukar använda så- eller planteringsjord att sätta dem i, men man kan även använda torv, briketter, perlit eller sätta dem i ett glas vatten. Det finns även några preparat på marknaden, som underlättar för sticklingarna att rota sig, men det är inget som jag använt mig av. Viktigt är att hålla jorden lätt fuktig, inte blöt, och ställa krukorna ljust. Jag har snart kommit halvvägs med omplanteringen av alla mina pelargoner, men det är fortfarande en hel del jobb kvar. Att se nya små blad titta fram på de omplanterade pelargonplantorna sporrar mig att fortsätta med nästa planta och nästa. Jag vet att ny jord hjälper till att väcka liv i de vintertrötta pelargonerna och så småningom får jag lov att njuta av mängder med vackra blommor på balkongen. En blomsterprakt som förgyller min vardag till långt in på höstkanten. Om jag lyckas hejda mig och kan låta bli att köpa alltför många nya sticklingar framöver vill jag låta vara osagt. Glädjen jag känner när jag kommer hem med nya pelargoner gör det svårt att minska ner på antalet sorter i  min samling och hela tiden hittar jag nya spännande sorter som jag gärna vill ha.