Den lilla blåstjärnan

Jag återkommer ofta till texten, som bland annat står på det specialtillverkade läderarmbandet kring min högra handled "Se det stora i det lilla", som är lite av ett motto i mitt liv. Det gäller att ta till vara och värdesätta de små händelserna i vardagen och inte missa det där lilla, som egentligen är något riktigt stort och värdefullt, glädjeämnen som är lätta att missa och rusa förbi. Speciellt i dagens samhälle där det helst ska hända något speciellt varje minut och många eftersträvar att toppa höga krav. Just våren är full av små upplevelser, som gör att jag får små glädjerus. Igår när jag var på väg hem och satt bakom ratten i bilen tyckte jag mig se något i ögonvrån som såg ut som en fjäril. Var det kanske så att jag så gärna ville se årets första fjäril att jag inbillade mig att den fladdrade förbi i periferin. Vid en hastig blick åt sidan, förbi cykelbanan, såg jag den citrongula fjärilen. Varje vår känner jag samma glädje över första fjärilen, vitsippan, humlan, ja listan kan göras lång. För någon vecka sedan fick jag se att några krokus blommade i en härligt intensiv gul färg, utanför dialysentrén på sjukhuset. Där har vuxit krokus i många år, bara några få, men jag brukar titta efter dem varje vår. Oftast blommar de tidigt där, då de står nära tegelväggen, där solen ligger på när den väl är framme. Trots att jag tittat efter krokusbladen var och varannan gång, som jag gått in till dialysen, har jag inte sett dem. Inte förrän nu när blommorna slagit ut. Troligtvis har jag haft för bråttom och rusat ut ur taxin och in genom entrén och på så vis missat det där lilla, som egentligen är något stort och fantastiskt. Jag har även väntat på att de små, blå scillan skulle dyka upp i rabatten intill husväggen. Lagom till påsk hade de kommit upp ur jorden och blommorna hade börjat visa sin blå färg. Idag såg jag att fler blommor tittat upp och flera små stjärnor hade nu slagit ut. Scillan har en förmåga att sprida sig och breda ut sig ordentligt. Tillsammans kan dessa små blommor bilda stora blå hav i trädgården. Under äppelträden i min pappas trädgårdsland brer scillan snart ut sig till en blå matta, liksom under rabatten där hängbjörkarna står. Där hemma har scillan inte kommit så långt ännu och där syns bara små knoppar här och var. Ibland brukar jag gräva upp en liten tuva med scilla ur landet och plantera i en lerkruka. På så sätt får jag möjlighet att njuta av en av vårens budbärare hemma på soffbordet. När de väl blommat ut kan man gräva ner dem utomhus igen. Jag tänker sätta ner de små lökarna utanför vårt hyreshus och hoppas på att de trivs där och återkommer till nästa vår och då i ökat antal. Våren går ibland fortare än vad man vill, så passa på att njuta av allt vackert som den bjuder på i naturen. Det bästa är att naturen inte tar betalt, att titta och njuta är helt gratis.