Alla helgons dag och Alla själars dag

Ljusgloben i Söndrums kyrka

Under den kyliga och mörka hösten infaller helgen då man inom den kristna kyrkan firar Alla helgons dag och Alla själars dag. Alla helgons dag infaller på lördagen mellan den 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en helgdag. Denna dag firas till martyrers och helgons ära. Den efterföljande söndagen är det Alla själars dag, en högtid då vi minns våra nära och kära, som inte längre finns i livet. I många kyrkor, runt om i landet, har man som tradition att läsa upp namnen på de församlingsmedlemmar som dött under året och man tänder ett ljus för var och en av de bortgångna.
Det är många som besöker sina anhörigas gravar just denna helg och gör fint och sätter blommor. Under de senare åren har det blivit allt vanligare att man även tänder ljus på gravarna.
Min mamma gick bort redan 1988 efter en längre tids sjukdom. Det var alldeles för tidigt och hon var då bara 47 år. Mamma tyckte inte om att man tände ljus på gravarna. Det var en tradition, som tillhörde den katolska kyrkan på den tiden, och det var ganska ovanligt med ljuständning på de kyrkogårdar, som tillhörde den svenska, kristna kyrkan. Nu lyser ljus på nästan varenda grav och idag brinner ett ljus även för min mamma, efter att jag för något år sedan bestämde mig för att köpa en lykta och ljus inför Allhelgonahelgen. Om min mamma hade levt idag tror jag att hon hade uppskattat traditionen med att tända ljus på gravarna. Det brukar vara otroligt vackert att se alla ljusen lysa upp, när mörkret sänker sig över Söndrums kyrkogård och det blir en väldigt speciell stämning, även med alla som besöker sina näras gravar.


















Det är inte särskilt ofta, som jag besöker min mammas grav. För mig finns hon inte just där. Hon känns mer närvarande var helst jag befinner mig i min vardag och hon finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar, oavsett tid på dygnet. Sorgen över att hon inte finns kvar i livet kommer aldrig att försvinna, men den är inte längre lika tung att bära som den en gång var. I torsdags kom min syster upp från Malmö och hälsade på och då besökte vi mammas grav tillsammans och tände ljus och jag satte dit en vit cyklamen och min syster hade med sig ett dekorerat mosshjärta. Idag besökte jag åter kyrkogården och gick även in i kyrkan där jag tände ett ljus i ljusgloben.

Nedanstående text är hämtad från Svenska kyrkans hemsida.
Ljusbärare för hopp i världen
Under allhelgonahelgen tänds tusentals ljus i ljusbärare i kyrkorna. De är ibland formade som glober och symboliserar hopp för världen. Idén med ljusbärare kom till vid ett möte i Uppsala 1968, där Martin Luther King skulle ha deltagit.

Ljusbärarna nu vanliga i hela Sverige
Ljusbärare där enskilda personer kan tända ljus ansågs tidigare vara en katolsk tradition som inte riktigt passade i Svenska kyrkan. Ljusbäraren blev dock en succé och företeelsen spred sig över landet.
Bara i landets 13 domkyrkor tänds idag ca 600 000 ljus per år. Och då har Svenska kyrkan ytterligare över 3000 kyrkor över hela landet.

Har du inte möjlighet att ta dig till kyrkogården, men ändå vill tända ett ljus, besök Svenska Kyrkans hemsida här och tänd ett digitalt ljus.

Söndrums kyrka Alla helgons dag 2017

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Psalm 797 text av Erik Blomberg i Svenska Psalmboken

En ängel flög förbi,

Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende på vår jord,
Som en sol som värmer oss
Och som himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets
skeende - med en tro:
Kärleken är

Text: Ingela 'Pling' Forsman