2012

NYÅR
Ett nytt år.
Nya blanka sidor i almanackan.
Dagar med nya möjligheter.
Dagar som kommer att fyllas med glädje,
men även med stunder av sorg.
Var med mig på min vandring genom livet.
Dela min glädje och var ett stöd
de dagar då allt känns motigt och svårt.
                                                Mia Sandqvist

Såhär på årets första dag undrar jag vad resten av 2012 ska att bära med sig. Jag har ett nyårslöfte, som jag inte delar med någon, men som jag vet kommer att kräva en hel del av mig själv för att gå i uppfyllelse. Godis äter jag ett par bitar varje dag, men jag dricker inte sprit, röker eller snusar inte, så någon last tillåter jag mig att ha, trots att tandläkaren säker tycker att nolltolerans är att föredra. Jag behöver i alla fall inte sluta mitt pralinintag med tanke på vikten (41,5 kg till mina 152 cm), så det där med bantning är inget löfte för mig. Självklart hoppas jag att min hälsa ska bli så bra som möjligt, liksom för mina älskade katter, nära och kära. Kanske hittar jag nya bekanta längs årets väg, som förgyller mina dagar och skulle jag råka korsa vägen för en extra trevlig manlig person skulle jag kanske bli....lite kär. En skraplott med tre klöver är väl en dröm, som gärna får slå in, men allt kan inte köpas för pengar, än om en tjock plånbok underlättar i många lägen.
Det sägs att man ska leva i nuet och se framåt, men det är lite svårt att låta bli att se tillbaka på året som gick. Ett år, som när jag knyter ihop säcken, innehöll en hel del händelser värda att minnas. Allt var inte positivt, men trots allt finns en hel del att glädjas åt. Årets höjdpunkt är inte svår att välja. Självklart var det den 1 juni, dagen då min systerdotter tog stundenten, men framför för att det var dagen då min älskade Tindra hittade hem igen, efter att ha varit bortsprungen i närmare 7 veckor. Hon var väldigt mager, svag, intorkad och hade förvuxna klor. När jag kom innanför dörren hoppade hon rakt upp i mitt knä och lyckan var total. Nu är hon sitt vanliga jag, än om jag ibland tror att det satt psykiska spår.

Efter nästan 7 veckor kom Tindra hem igen.
Då vägde hon bara 2,1 kg, var väldigt svag
och hade förvuxna klor.

 

Min bekantskapskrets har utökats under året, tack vare att jag vann medlemskap i Svensk trädgårdsförening, tillsammans med mitt pris för Sveriges finaste balkong 2010. Jag gick även med i Svenska pelargonsällskapet våren 2011 och många trevliga träffar och utflykter har det blivit med dem och glada damer och en och annan herre har jag lärt känna genom föreningen. Balkongen och alla mina 200 pelargoner förevigades i somras av trädgårdsfotografen Annika Christensen och nu ser jag fram emot kommande intervju och reportage i en välkänd veckotidning.

Många loppisar och små utflykter till syster och syskonbarn i Malmö, besök i Göteborg och en tripp till Helsingör hann jag också med och en hel del shopping blev det. Min första laptop kom i min ägo och resulterade i att jag började blogga och det tänker jag fortsätta med 2012. En träff med min klass från grundskolan, efter 25 år, blev ett oväntat och trevligt återseende och jag fick sagt det jag länge velat säga dem.
Summa summarum är jag nöjd med 2011, än om hälsan och orken ibland satte stopp för vad jag önskade och ville göra. Nu ska jag ta nya tag och göra det bästa av året, som ligger framför mig och försöka se varje dag som en ny möjlighet.
Jag hoppas Du vill fortsätta följa min blogg även under 2012.
Hälsningar

Maria och mina älskade katter Ängla och Tindra