För nästan exakt ett år sedan försvann Tindra och var borta i nästan sju veckor. Då dök hon plötsligt upp hemma utanför dörren, mager och med förvuxna klor. Därför var det inte utan att jag fick lite onda aningar när hon inte kom in igårkväll. Båda mina katter är så gott som alltid inomhus på nätterna. Hela förmiddagen gick idag och större delen av eftermiddagen, men ingen Tindra. Då gav jag och Ängla oss ut med permobilen och ropade och visslade. På vägen hem fick jag se en katt, sittande på en stor sten, inne bland träd och buskar. Jo, men visst var det Tindra. När jag kallade på henne jamade hon ynkligt och kom till slut fram till mig. Efter mycket lockande kom hon sakta gående, la sig ner en stund, fortsatte gå och till slut var vi hemma alla tre. Nu sover hon gott i sin fåtölj, efter flera besök till magskålen. Ängla, som var väldigt orolig igårkväll när Tindra inte kom hem, sover även hon som en prinsessa. Slutet gott allting gott även denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar