I förrgår, lördag, ringde klockan redan vid sjutiden. Upp och hoppa och plocka ihop alla plantor, som skulle med till årets första växtmarknad med Hallands trädgårdsförening. Jag gick igenom vilka pelargonsticklingar, som jag tagit med mig, för att vara säker på att jag visste blommornas färg m.m. De textade skyltarna till tomat- och spetspaprikaplantorna packades ner, liksom pelargonförklädet, kassalådan, frukt och dricka. Sedan var det bara att bära ut allt till hissen.
Efter att jag ätit frukost och gosat med katterna körde jag fram bilen och började packa in alla lådor och kassar. Puh vad jobbigt! Fram- och baksätet blev fullt och sista lådan fick stå i bagaget. När jag körde iväg började regnet falla från en jämngrå himmel. Det såg mörkt ut för en försäljningen utomhus på Lilla Böslid. Ingen annan hade kommit när jag körde fram min bil till Hushållningssällskapets lokaler. Genom att vara först på plats hoppades jag få ett bord vid ingången, så att jag slapp bära lådorna så långt och först och främst få ett bord med bra placering.
När vi fick lov att börja packa upp insåg jag snart att jag inte skulle få plats med alla mina plantor på ett bord, men orkade inte flytta om allt och ha två bord. Sedan började oron komma krypande. Hur i hela världen skulle jag lyckas få sålt alla mina tomatplantor?
Det var flera medlemmar som hade med sig tomatplantor för försäljning och de var större och kraftigare än mina, men jag hade i och för sig annorlunda sorter. En "chokladtomatplanta" hittar du sällan ute i handeln och inte heller blekröd flamingo eller gul vinbärstomat. Tankarna snurrade i huvudet när jag gick runt och inspekterade alla andra medlemmars bord, med plantor i massor. Vad ska de andra ta betalt för sina plantor? Om jag sätter för högt pris får jag kanske inte sålt en enda, men jag vill ju samtidigt ha lite betalt för allt jobb och tid jag lagt ner på sådd, omplanteringar och vattning. Jag kom till slut överens med mig själv om priset och bestämde att ge mängdrabatt till dem som köpte fyra tomatplantor eller fler.
Jag hittade en söt liten viol hos Mia, som hade bordet vid sidan om mig. Sedan spetsade jag in mig på några fina pelargoner, som jag gärna ville köpa. Nu var det bara att invänta klockslaget då vi medlemmar fick börja handla av varandra. Jag passade på att vila mina fötter en stund och äta en frukt. När klockan till slut blev kvart över tolv var det fritt fram att hämta mina plantor, som jag tittat ut, och betala. Purpurviol och pelargonerna Px Caffrum x Diana, Mr Wren, Bornholm, P. denticulata, P. tricuspidatum, Black Country Bugle och Elinros.
När klockan slog ett öppnades dörrarna för allmänheten och köpglada människor strömmade in och började direkt plocka bland mina plantor och ställa frågor om vilka tomatsorter jag hade, om smak, storlek, om de skulle tjuvas, vad pelargonerna hade för blommor o.s.v. Jag hann inte hjälpa den första kunden innan nästa försökte få min uppmärksamthet och så fortsatte det hela första timman. Oj, vad jag sålde! Jag fick börja plocka upp av de sista plantorna, som jag ställt under bordet. Till slut var det mest små veka tomatplantor kvar, som jag reade ut för att slippa ta med dem hem igen.
Sista halvtimman satt jag mest och vilade mina ömma fötter och en något hes hals, efter allt pratande med hög stämma. Det var förvånansvärt enkelt att packa ihop och bära ut lådorna till bilen igen. Bordet fick jag hjälp med att bära bort och sedan var det bara att sopa av golvet där jag stått. Innan jag satte mig i bilen kunde jag inte låta bli att köpa ett par pelargoner till av Vivi, Trädgårdsföreningens ordförande. Hon förärade mig även en Black Country Bugle, som är en lite udda och omtyckt pelargon. Nyfiken över hur många kronor min försäljning hade inbringat, räknade jag alla sedlar och mynt innan jag gasade iväg hemåt. Jag var mer än nöjd och intäkterna lär räcka till många fler pelargoner och annat kul till balkongen.
I veckan som kommer måste jag gå igenom resterande pelargonsticklingar, som jag ska sälja på Wapnö trädgårdsmässa nästa helg. Kom gärna förbi Pelargonsällskapets monter, där jag står. Hoppas att vi ses där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar