Vintervitt

Precis när julen var slut föll den första snön över Halmstad. Jag blev smått chockad när jag vaknade, satte mig upp i sängen och tittade ut genom sovrumsfönstret. Utanför var taken täckta av ett vitt täcke och små flingor dalade sakta ner från himlen. Min första tanke var: PELARGONERNA! Hur kallt är det egentligen? Tanken "Snöar det så borde det i alla fall inte vara jättekallt", for genom mitt huvud. Jag for upp ur sängen och var snabbt ute på balkongen för att kolla in termometern. Den visade ett par plusgrader och hjärtat åkte kana ner från halsgropen till ett mer normalt läge och jag stängde balkongdörren igen. Lite senare påkallade katterna min uppmärksamhet och jag fick ta på mig kläderna och följa med och öppna ytterdörren på bottenvåningen. Tindra gick gärna ut trots snön och blev ute i flera timmar, men Ängla ställde sig ett par centimeters avstånd från det otäcka vita på marken och efter ha satt nosen i vädret och sniffat en stund bestämde hon sig för att hon hade det bättre inomhus i vår varma lägenhet.

Framåt eftermiddagen skrapade jag av bilen och gav mig iväg en liten sväng för att fylla på kylskåpet, men först körde jag till Grötvik för att ta en titt på havet. Solen sken, vattnet låg öppet och det var bara små krusningar på ytan. Mäktigt och rofyllt som alltid, nästan oavsett väder och vind. Folk var ute och promenerade, men det var få bilar som körde längs kustremsan. Jag håller tummarna för att kylan blir kortvarig och snön försvinner inom kort, så jag slipper att flytta in alla pelargonerna från balkongen. Dessutom minskar risken att jag ska gå och halka och stå på näsan eller glida av vägen med lille Ebbe (min bil). Ikväll har levande ljus brunnit på balkongen för att höja temperaturen någon grad. Inatt är värmefläkten inställd på att gå igång om det blir kallare.