Förra helgen var det dags för ännu en träff med Svenska Pelargonsällskapets grupp i Halland. Denna gång var det dags att besöka vårt kontaktombud Anna, som bor någon mil utanför Halmstad. Hennes hus med trädgård ligger vackert med utsikt över öppna fält. Jag var först dit och passade på att ta mig en runda med kameran. Från husets terrass såg man hennes växthus, som kom på plats för gott och väl ett år sedan.
När man tittade in i växthuset möttes man av mängder av pelargoner, som blommade i skiftande färger. De var utplacerade på likadana hyllor, med gott om luft och mellanrum, så att varje planta kom till sin rätt. När man köper växthus ska man inte välja ett alltför litet. Anna hade valt ett där inte bara pelargonerna fick plats.
I en hörna stod en planteringsbänk med krukor, gödning, bekämpningsmedel mot skadedjur och lite annat smått, som är bra att ha till hands i ett växthus.
Man ska inte bara jobba och slita med sin odling. Det ska finnas tid och plats även för att sitta ner, koppla av och njuta. När jag klev in i växthuset hade en av Annas katter lagt beslag på korgstolen, men lagom till att jag fick fram kameran hoppade den ner från stolen och sprang ut och iväg över fälten.
Väl ute igen hade fler medlemmar intagit trädgården och jag hälsade på både nya och gamla bekanta ansikten. Det var många som hade med sig sticklingar att sälja och byta med. Det är alltid uppskattat, för det är oftast från andra medlemmar, som man lyckas få tag på de mer originella sorterna, som man kanske letat efter länge.
Bordet där Anna hade ställt ut sina sticklingar blev fullt när jag kom med min brödback fullpackad med sticklingar, från min samling.
För att få plats med alla andras sticklingar, tog vi hjälp av den stora studsmattan i trädgården. Där kom man lätt åt att titta på plantorna och fråga och diskutera sorter med varandra. Jag hade hoppats på att få sålt en del av mina pelargonsticklingar, för att komma hem med färre än jag åkte iväg med, men det gick sämre än väntat. Jag gick plus med en stickling, eftersom ett par vänner delade med sig av sina sticklingar och då säger jag ju inte nej.
Det var inte någon som var modig nog att kliva upp på studsmattan och hoppa. Alla verkade mer intresserade av att stoppa ner näsorna i kassar och lådor, för att leta efter någon ny pelargon till sin samling.
Trots att solen kom och gick var det en stekhet eftermiddag, som tärde på krafterna. Inne på verandan blev vi serverade kaffe och hembakade tårtor med färska bär. Under tiden som vi avnjöt den goda fikat hann vi med att diskutera pelargoner, dela skötselråd och allt annat, som vi brukar avhandla när vi träffas.
Mitt i fikat kom Anna ut och ropade att det var en mus inne i huset. Åh, den måste jag se, var min första tanke och rusade in i hallen. Där, under byrån är den! Jag la mig ner på golvet och lyckades få in min smala arm och kände mig försiktigt för med handen. Plötsligt kände jag något med fingertopparna, som inte alls var lent och mjukt, som en livs levande, liten mus. Det visade sig vara en leksaksmus. Jakten på musen gick vidare och plötsligt såg jag en liten, liten svans sticka fram bakom den tunga, gamla byrån. Vi drog försiktigt ut byrån ett par centimeter och då kom plötsligt den lilla musen springande på golvet. Flera av damerna gav upp ett skrik och jag försökte krypa efter den, på alla fyra på golvet. Jag lyckades fånga den under min handflata ett flertal gånger, men den var kvickare än jag och så var den lös igen. Till slut lyckades jag fånga den i en tom glassburk och den lilla näbbmusen klarade sig undan katternas klor och fick leva vidare ute i skogen. Slutet gott allting gott för den lilla sötnosen.
När vi fikat klart tittade vi runt på alla fina pelargoner, som stod inne på verandan. Det var krukor i fönsterkarmarna, på golvet, på hyllor och en och annan hängde i taket. Det gäller att utnyttja utrymmet, när man är pelargonfrälst och ofta samlar på sig på tok för många sorter, trots att man tror sig kunna minska ner på antalet till nästa säsong.
Det var roligt att vi var så många, som träffades denna lördag. Vi var ett femtontal personer, en del medlemmar och en och annan, som kanske blir ny medlem framöver. Är du intresserad av pelargoner, om än i liten skala, vill jag verkligen rekommendera dig att komma på någon av våra träffar och "prova på". Pelargonsällskapet är öppet för nybörjare, så väl som för de som odlat pelargoner i många år. Den 9 augusti har vi nästa träff i Halland och då besöker vi en av våra manliga medlemmar i Varberg. Hör gärna av dig till mig om du är intresserad av att komma med, så kan jag förmedla kontakten till Anna och Anita, som är ombud i Halland. På föreningens hemsida här kan du läsa om kommande aktiviteter och de som varit runt om i landet. Där finns också ett stort bildgalleri med mängder av pelargoner, med information om varje sort. För att se bildgalleriet krävs att du är medlem och har inloggningsuppgifter.
Stort tack till Anna för att vi fick komma hem till dig och tack till alla ni andra för en trevlig och givande eftermiddag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar