Dagarna går, blir veckor och år. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, det har jag tyvärr fått erfara många gånger, både som barn och vuxen. I maj i år var det 26 år sedan min älskade mamma togs ifrån oss, när hon var mitt i livet. Just då kändes det som att jag behövde henne mest av allt, men sin mamma behöver man alla dagar, även som vuxen. Idag är jag nästan lika gammal som mamma var när hon dog och först nu förstår jag hur stark hon var, under alla de år som hon fanns vid min sida, när jag mådde som sämst, vid alla sjukhusbesök, men främst alla dagar då hon var min mamma och gjorde så att mitt liv skulle bli så bra som möjligt utan att tänka på sig själv. Då såg jag det som en självklarhet att hon fanns där hos mig och höll mig i handen, tröstade, men framförallt skrattade och gjorde roliga saker tillsammans. De är det glada minnena jag vill minnas, hennes lugnande famn och att hon alltid kände av hur jag mådde, som bara en mamma kan. Du fattas mig, även om många dagar har gått sedan jag satt på din sängkant och la mina armar om din hals.
En ängel flög förbi,
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende
på vår jord,
Som en sol som värmer oss
Och som himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets
skeende - med en tro:
Kärleken är
Text: Ingela 'Pling' Forsman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar