Kalla tassar i snön

Det är inte många minuter som Ängla varit utomhus de senaste månaderna. Man kan ju tycka att hon som just nu har en riktigt tjock vinterpäls inte skulle frysa, men hon står mest i dörrhålet och man ser hennes lilla, rosa nos som rör sig upp och ner och ganska snabbt bestämmer hon sig för dra sig tillbaka och stanna inomhus i värmen. Tindra, som är korthårig, är däremot ute bra mycket mer, men även hon har varit ute ovanligt lite denna vintern. Jag trodde först att hon var trött och slö av att hon drabbats av mask och att det var därför hon valde att ligga inne, men efter avmaskningen och en piggare katt har hon ändå valt att vara inomhus mer än tidigare vintrar. Kan det kanske vara för att matte varit hemma mer än normalt, då jag hade lång julledighet och dessutom varit hemma och varit sjuk vid ett flertal tillfällen? Jag väljer ju självklart att tro på att de vill vara inne hos den snälla människan, som bjuder på god mat, lite godis ibland och leker och gosar så att det ibland till och med blir för bra. Tyvärr lär de ju aldrig kunna tala om för mig, så att jag förstår, varför de väljer att ligga inne i den mjuka, varma sängen, istället för att jaga möss ute i en blåsig, blöt och kall skog. Idag har det varit en underbar vinterdag med klar himmel och sol och sådana dagar har vi tyvärr inte varit bortskämda med i Halmstad den senaste tiden. Jag passade på att öppna balkongdörren och vädra och det kändes härligt friskt inomhus. Dessvärre avslöjade solen mycket mer damm och katthår på golv och bänkar än vad jag ville se. Termometern på min inglasade balkong visade +20° och hade jag sluppit dialysen på eftermiddagen hade en fika "utomhus" suttit perfekt. Istället gick jag ut på förmiddagen och försökte samtidigt få med mig båda katterna. Efter en viss tvekan följde faktiskt Ängla med mig och Tindra ut. Att sätta tassarna i det tunna, kalla snötäcket verkade först lite otäckt och Ängla skakade på varje tass, så fort den nådde snön, men efter en stund gick hon över gångbanan och in bland träden. Jag passade på att fylla på fågelhuset med mat, hängde upp nya talgbollar och la ut bröd. Plötsligt kom ekorren nerför ett av träden och självklart hade jag med nötter. Den verkade tycka att jag var lite väl närgången och försvann tjattrande uppför stammen igen. Tyvärr hade jag inte tid att vara ute någon längre stund. Jag visslade på Ängla, men hon hade hittat ett par grässtrå, som hon satt och tuggade på och verkade inte alls intresserad av att följa med mig in. Tindra hade försvunnit iväg bort bland träden, så jag fick ta hissen upp till fjärde våningen själv, men det tog inte många minuter innan Ängla kom in i lägenheten och påtalade sin ankomst genom att jama högt och inte långt därefter var hela familjen samlad igen. När jag åkte till dialysen låg mina två älsklingar och sov på sängen, där solen sken in genom fönstret.