Jag brukar oftast sätta mig bak i bilen när vi är ute på våra resor. Då slipper jag att blanda mig i uppgiften att läsa kartan och hålla koll på skyltar och vägar. Inte alltför sällan uppstår det vissa svårigheter med att tolka färdvägen och denna lilla tur till Skåne var inget undantag. Någonstans råkade vi svänga fel, då det var skyltar som dirigerade om vägsträckan. Vi som åkte i första bilen hade inte alls något emot att vi till slut hamnade på en slingrig grusväg mitt ute på landet. Vädret var underbart och naturen likaså, med den skira grönskan och mängder med vitsippor längs vägen. När vi till slut tog hjälp av den mer tekniska kartläsaren i mobilen anlände vi precis klockan 12.00 avtalad tid till Flädergården. Vi var nöjda och glada över att vara framme, trots att det hördes ett och annat muttrande från damerna, som klev ur bilen efter oss.
Lantbruket ligger vackert beläget intill en liten sjö, som man har utsikt över från kaffestugans veranda. Längre fram på säsongen är stora lådor fyllda med mängder av blommande pelargoner, i olika sorter och färger.
Vi hade siktet inställt på det stora växthuset och vi hade ingen tid att förlora utan skyndade på för att komma in och hälsa på Anna-Karin.
Jag har besökt Pelargonhuset vid ett tidigare tillfälle för ett par år sedan, men ändå blev jag lika exalterad när jag klev in genom dörren. Första delen av huset var fyllt med en hel del engelska- och doftpelargoner, från golv till tak. Där skyndade jag fort förbi för att sedan komma till den stora avdelningen med Anna-Marias egen pelargonsamling och mängder av plantor och sticklingar, som var till salu.
Vi fick den stora äran att botanisera bland mängder av sticklingar, i en del av rummet som egentligen var avstängt för allmänheten. Att tillhöra pelargonsällskapet har ofta sina fördelar när man är ute på resor och besöker odlare. Jag är inte alls bra på att komma ihåg namn på pelargoner, men en del har jag lärt mig sedan 2010, då jag köpte mina första plantor. Bland havet av sticklingar kände jag mig som en nybörjare på nytt.
Där fanns mängder med sticklingar som bar konstiga namn som jag aldrig hört talas om och som jag än mindre visste vad man kunde förvänta sig för blommor på. Då är det tur att man har tillgång till sällskapets bildgalleri på internet, där man hittar foton och information om mängder av pelargoner. Det visade sig att flera av sticklingarna jag letade efter var så pass ovanliga att de inte ens fanns med i bildgalleriet. En efter en satte jag ner plantorna i min korg. Då jag mest samlar på miniatyr- och dvärgpelargoner försökte jag förvissa mig om att jag valt ut sorter, som tillhörde dessa grupper. Ibland rådfrågade jag Anna-Maria om utseende och sort, men några av pelargonerna jag valde ut kommer att bli en överraskning framöver, när de blommar för första gången. Det är lite av tjusningen med nya sorter till sin samling.
Det var inte undra på att vi hade svårt att välja bland alla fina pelargoner. Trots att vi alla åtta som var med har en hel del ovanliga sorter hemma kan vi långt ifrån mäta oss med den mångfald som fanns hos Pelargonhuset. Där finns cirka 700 olika pelargonsorter, mer eller mindre ovanliga, som tillhör olika grupper inom pelargonsläktet. Det var en fröjd att se Anna-Marias egen samling, med blommor och blad i olika färger, utseenden och storlekar. Från dessa moderplantor härstammar de sticklingar, som jag köpte med mig hem.
När min korg var fylld med sticklingar insåg jag att det var dags att dra mig mot utgången. Självklart var jag jättenöjd med alla fina plantor som jag hade hittat, men det var så många fler som jag så gärna ville ha och det är svårt att titta sig mätt på vackra pelargoner, då det finns en så otrolig mångfald.
Ute vid kassan pågick en diskussion om doftande pelargoner. Denna grupp får oftast ganska oansenliga blommor, men bladen luktar gott. Flera sorter går att använda när man lagar mat och bakar, då gärna de som har blad med doft av citrus. Recept på Mjuk pelargonkaka med glasyr hittar du här och Brysselkex med smak av pelargon här.
Medan de andra samlades vid kassan och klarade av sina inköp passade jag
på att ta några sista bilder inne i växthuset. Intill kassan stod gigantiska plantor med bland annat vildpelargoner. Jodå, det är pelargoner som växer i krukorna till vänster.
Som vanligt blev jag sist med att betala och packa ner mina pelargoner i ett par kassar, innan vi gick ut och stuvade in alla blommor i bilarna. Ute sken solen mot en klarblå himmel och jag konstaterade att vi haft väldig tur med vädret på årets utflykter såhär långt
Sedan gick vi över till Flädergårdens kaffestuga, där man förutom kaffeservering har en egen gårdsbutik. Där säljer man 17 olika och unika produkter från sitt hemkokeri, som senap, te, sylt och saft tillverkade av fläderblommor och bär från egen odling, där bär och blommor plockas för hand.
Besöker man Flädergården är det nästan ett måste att smaka deras flädervåfflor, som serveras med vispgrädde och fläderbärssylt. Vi gjorde inget undantag utan beställde in kaffe, te och våfflor till hela gruppen och slog oss ner på verandan där det självklart stod pelargoner på varje bord.
I år slog Pelargonhuset upp portarna vid påsk i början av april, så än är det långt kvar på säsongen. Vid flera tillfällen framöver har man speciella temadagar på programmet och några helger är det Äggakakesöndag, då det serveras äggakaka med stekt fläsk och rårörda lingon. OBS! Boka bord.
På Flädergården & Pelargonhusets hemsida kan du läsa om hela årets program här.
Mätta och nöjda var det dags att åka hem, men vi var några som inte riktigt fått nog av Pelargonhuset, utan tog en sista titt och det hamnade ännu en och annan pelargon i bagaget på bilarna innan vi stängde bakluckorna. 12 nya skönheter ska nu hitta plats på min balkong och för tredje säsongen ska jag försöka få pelargonen P. violareum att trivas och övervintra hemma hos mig. Skam den som ger sig, men jag tycker den är väldigt vacker med sina taggiga, grågröna blad och purpurfärgade och svagt rosa kronblad.
Slutligen vill jag såklart rikta ett stort tack till Anita, som planerade resan och höll i trådarna, och till Anna-Maria för att ett mycket trevligt besök, som säkert inte var det sista. Jag vill även tacka gårdens golden retriever för en gosig stund.
I skrivande stund regnar det utanför fönstret och är långt ifrån någon skön värme, vilket på sätt och vis är bra då jag drabbats av en infektion i tån, äter penicillin och inte orkar vara ute på balkongen och ta hand om mina pelargoner så mycket som jag skulle vilja. Annars får det gärna bli vackert väder framöver, som sätter fart på pelargonerna på min balkong. Jag får se till att kurera mig fort, för snart är det dags för nya upptåg i trädgårdens tecken. Odla och njut!
Oj, vilket ställe. Ser helt klart ut att vara värt en omväg :-)
SvaraRadera