Sång vid matbordet

Såhär i mitten av maj månad tycker jag personligen att naturen är som allra vackrast. Man kan nästan se att blad och blommor utvecklats från den ena dagen till den andra. De soliga dagarna är självklart de som man helst vill ha, men regnet som kommit de sista dagarna har verkligen satt fart på växtligheten. Tyvärr har jag knappt varit utanför dörren i veckan som gått, då jag drabbats av en infektion, men jag har följt vårens framfart utanför bilrutan på väg till och från dialysen. För några veckor sedan placerade bostadsbolaget ut träbänkarna utanför våra hus, efter att de stått i förrådet hela vintern. Jag njuter av att sätta mig utanför huset, insupa vårluften och lyssna på fågelsången. Då vi har lite av en fågelrestaurang utanför huset kan vi beundra mängder av fåglar även vintertid, men det är vid denna årstiden som de är som vackrast att se på, med all sin energi när de flyger runt och letar byggmaterial till sina bon och lockar till sig en partner. När de ätit sig mätta vid matbordet framför de den ena serenaden vackrare än den andra. Jag blir glad över att höra deras kvitter på morgonen när jag öppnar ytterdörren och ska bege mig till arbetet. Sedan sjunger de hela dagen och en del fåglar tystnar först långt in på kvällskvisten när mörkret fallit. Man får ha tålamod för att komma fåglarna riktigt nära och fånga dem på bild och en del foton blir inte alls som jag tänkt mig, men bilden på den lilla blåmesen ovan fick mig att skratta när jag fört över den till datorn. Nog ser det nästan ut som den stuckit in huvudet bland maten. Nu hittar fåglarna mat i naturen, men vi slutar inte tvärt att fylla på frön i våra fågelmatare och vatten behöver de tillgång till året runt. En och annan brödskalk hamnar i ett av de små husen och i eftermiddag såg jag genom fönstret hur en skata lyckades komma innanför nätet och ta en rejäl bit av en bulle. Hur denna stora fågel lyckades få tag på brödbiten förstår jag inte, då huset är omgärdat av nät, men skator är smarta djur, de har de bevisat förut. Jag har hängt ut talgbollar i nät och är man som skata för stor för att sätta sig på talgbollen och äta får man lov att hitta andra lösningar för att komma åt en godbit. Skatan satt på marken, flög upp, drog och bet i nätet. Hoppade ner på marken och upprepade samma procedur ett flertal gånger och till slut gick nätet sönder och talgbollen ramlade till marken. Med lite extra jobb hade skatan lyckats komma åt sin efterlängtade måltid.