Nu blommar den söta lilla styvmorsviolen Viola tricolor i dikeskanter och i grässlänter. Jag har väntat på att de skulle blomma lika rikligt utanför dialysentrèn i år, som föregående säsong då blommorna täckte ett par kvadratmeter, men så har det tyvärr inte blivit. Denna ett- till fleråriga ört växer i hela vårt avlånga land, men är mest vanlig i södra och mellersta delarna av Sverige och då oftast på platser med näringsfattig jord. När den växer på mer näringsrik mark får blommorna starkare färger och plantorna kan bli ett par decimeter höga. Pensén som är en av våra mest omtyckta vårblommor härstammar från denna lilla, färgstarka viol. Styvmorsviolen är Ångermanlands landskapsblomma och där kallas den ibland för natt och dag. Namnet tricolor kommer från latinets ord för tre tres och färg color. Trefärgad syftar på blommorna. Det svenska namnet styvmorsviol förknippas också med blomman. Det nedre kronbladet symboliserar styvmodern och de två kronbladen vid sidan om är hennes döttrar. Styvmorsviolen blandas ibland ihop med åkerviolen, som till skillnad från styvmorsviolen har ljust gula blommor. På sensommaren och hösten gror violens frön och blommar sedan året därpå från tidig vår till sen höst. Blomman har använts i medicinsk syfte som bland annat febernedsättande då den innehåller salicylsyra, och urindrivande. Jag har vid ett par tillfällen plockat styvmorsvioler och lagt dem i press i en bok, för att sedan använda dem till att bland annat dekorera födelsedagskort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar