Sambo med två katter

För snart nio år sedan blev jag kattägare. Det var i alla fall vad jag trodde då min första katt Tindra kom in i mitt liv. Med tiden insåg jag att man inte kan äga sin katt. En katt är en en egen individ med personliga egenskaper, tycke och smak och definitivt inte någon som man kan bestämma över helt och hållet. När min andra katt Ängla flyttade in hos mig började jag inse hur otroligt olika två katter kan vara. De ser inte bara olika ut, de har helt olika personligheter, tycker om att sysselsätta sig med olika saker och gillar olika sorters  mat och godis. Dessutom är Ängla en riktig pratkvarn om man jämför med Tindra, som är en tystlåten liten dam. De är även väldigt olika när det gäller att hålla igång, vilket brukar skilja sig mellan olika katter och raser. Tindra är född på landet och är en riktig bondkatt, eller huskatt om man ska benämna henne rätt. Hon är smal och smärt och älskar att vara utomhus, jaga möss och fåglar och röra på sig så mycket hon vill och kan. Tindra är utomhus till sent på kvällarna och föredrar ofta att sova till långt fram på dagen, även om mina snälla grannar knackar på och frågar om hon vill gå ut, när jag inte är hemma så att hon kan be mig att öppna dörren. Änglas mamma är av rasen ragdoll och pappan är perser. Då hon inte är renrasig och har stamtavla räknas även hon till gruppen huskatter, men hon har flera egenskaper från sin mamma och pappa. Ängla har kortare ben och har en kraftigare kroppsbyggnad om man jämför med Tindra. Hon är verkligen katten som njuter av livet och gillar att ta det lugnt, även om hon också kan få upp farten ordentligt och verkligen spurta, vilket man inte tror om henne när man ser henne ligga i gräset och mest ser ut att slappa och gotta sig. Man kan verkligen luras av en katt, som ligger utslagen och ser ut att sova. Plötsligt, på bråkdelen av en sekund, reagerar den med att lyfta sin ena framtass, med de vassa klorna ute, för att försvara sig eller så tar den till flykten om de känner sig hotade. De är sällan som jag blir riven av av mina katters vässade klor, men Ängla kan ibland bli på dåligt humör och för att visa det är hon snabb med tassen och siktar med den farligt nära mitt ansikte. Med åren har jag lärt mig att läsa av hennes kroppsspråk och varningssignaler, men ibland missar jag dem. Det händer oftast då jag vill gosa med henne längre än vad hon vill. Annars är det oftast Tindras klor som jag får känna av, då vi myser efter att hon har kommit in på kvällen. Då sitter jag på stolen innanför ytterdörren och hon tar plats i mitt knä och sträcker ut sig längs mitt ena lår. Medan jag gosar med henne spinner hon, trampar med framtassarna och sätter klorna i mitt ben. Detta "trampande" är ett beteende som vuxna katter har kvar från att de var kattungar, då de genom att "trampa" på mammans bröstkorg stimulerade mjölkproduktionen. Det gäller att se till att kattens klor är klippta annars kan en mysig stund med sin katt bli ganska smärtsam. Tindra gillar verkligen våra små stunder när vi får egentid tillsammans, utan att Ängla nyfiket lägger sig i sig i vad vi gör. Slutar jag att klia henne under hakan puttar hon med sitt huvud mot min hand, för att tala om för mig att hon vill att jag ska fortsätta kelas med henne.
Med tiden började jag att kalla Tindra och Ängla för mina sambos och familjemedlemmar och själv försöker jag vara någon typ av mamma, som ska styra upp vardagen hemma hos oss, men jag har gett upp försöken att helt bestämma över katterna. De måste få ha en viss frihet, även om de självklart inte får husera fritt i lägenheten och göra precis som de vill. Jag har lärt mig en del av deras vanor och viljor och de har faktiskt rättat in sig till viss del efter hur mina dagar ser ut. Ofta hör jag personer med katt, som klagar över att katten väsnas på nätterna, vilket ofta slutar med att de får gå upp ur sängen och släppa ut katten vid gryningen eller fylla på matskålen för att deras fyrfota sambo ska bli nöjd och lugn ner sig. Jag ignorerade mina katters jamande och krafsande på dörren på nätterna när de var små och jag försökte så gott jag kunde att inte reagera, även om deras tilltag kunde bli riktigt irriterande. Idag sover de när jag sover och de försöker inte väcka mig även om jag vissa dagar tar sovmorgon. Matskålen är alltid fylld med torrfoder, så blir de hungriga på natten går de ut i köket och låter snällt mig sova vidare. När klockan ringer på morgonen och jag sätter mig upp i sängen för att vakna till liv, är det tillåtet att be om en mysstund med matte. Ängla, som oftast sover hela natten bredvid mig, har för vana att ta plats i mitt knä så fort jag sätter mig upp i sängen. Jag lutar min haka mot hennes lilla nos och smeker henne över ryggen och kliar henne på halsen när hon lägger sig ner, samma procedur så gott som varje morgon. Skulle jag nicka till och somna, i sittande ställning, brukar Ängla sträcka ut frambenet och lägga tassen mot min bröstkorg så att jag vaknar igen. Innan jag reser mig upp ur sängen säger jag till Ängla att jag måste göra frukost och då tittar hon på mig med stora ögon innan hon flyttar på sig. Tindra byter sovplats då och då. Under en längre tid har hon legat i soffan på nätterna, efter att hon tidigare sov i sin katthuvudformade iglo. När jag sätter mig i soffan på morgonen brukar Tindra komma upp i mitt knä så att vi kan mysa en stund och jag kan tala om för henne att mamma älskar sin lilla tös. Ligger hon i iglon lägger jag mig ner på golvet alldeles intill. Visslar jag då brukar hon sträcka sig ut för att gnida sitt huvud mot mitt ansikte och ibland lägger hon sin kind mot min. Det värmer och piggar upp även en grå och trött morgon. De senaste veckorna har Tindra flyttat in i sovrummet på nätterna och även på dagarna. Det händer att hon sover i sängen, men då vill hon helst ligga där ensam med mig. Nu har hon istället valt min stol, som jag sitter på vid datorn. Två tjocka och mjuka dynor gör att det säkert är mjukt och skönt att ligga på den annars så hårda trästolen och dessutom har jag flyttat på den något så att stolen står precis intill sängens huvudända. På så vi kan hon ligga riktigt nära mig utan att Ängla kommer alltför nära, då hon ligger på andra sidan om mig. En bra lösning kan man tycka, då jag kan lägga mitt huvud på stolsdynan och ha morgonmys med Tindra så länge jag ligger kvar i sängen. Så långt är allt bra, men när jag fixat klart min frukost och ska inta den vid datorn ligger Tindra på stolen och ser nästan alltid ut att sova väldigt gott. Det är väl bara att knuffa ner henne från stolen, skulle nog många tycka, men jag har inte hjärta att väcka henne från sin skönhetssömn, så söt som hon är där hon ligger. Istället har jag satt in en köksstol i sovrummet, som jag kan sitta på när datorstolen är upptagen av min fyrbenta sambo. Visst, den går att sitta på men den är hård och alldeles för låg för att jag ska sitta bekvämt, men det får gå. Härom morgonen, när jag kom in i sovrummet med frukostbrickan, var även köksstolen upptagen. Då sov Ängla på den, nöjd över att få ligga nära sin allra bästa kompis, som sov på den andra stolen. Då ställde jag mig frågan vem det egentligen är som bestämmer hemma hos oss. Ja, inte är det jag som alltid har sista ordet i vår familj, eller är det så att jag kanske är för snäll ibland och låter katterna styra. Jo, så är det nog, men vad gör man inte för dem man delar livet med och älskar mest av allt. De som lever utan sällskap av ett djur har nog svårt att förstå hur starka banden kan bli mellan bland annat en katt och dess husse eller matte. Kärleken som man får från sitt husdjur är verkligen villkorslös och underbar.