I lördags morse hämtade pappa och Berit upp mig och min systerdotter Rebecka med bilen, för vidare färd till Sveriges stora shoppingmecka nummer ett, Ge-Kås i Ullared. Dit vallfärdar tusentals och åter tusentals människor varje år, i hopp om att göra de stora klippen och jag är inget undantag. För oss kvinnor är ju shopping ett av de stora glädjeämnena i livet, även om det säkert finns de som hatar att veckohandla på ICA. Jag tycker faktiskt att det kan vara rättså trevligt det också. Gå runt med vagnen och fundera över vad jag ska laga för god mat av veckans extrapriser och komma på maträtter som helst också ska passa att ta med i lunchlådan till jobbet. Sedan gäller det att hålla koll på övriga matshoppande personer mellan kyldiskarna. Ibland får man gräva djupt ner i frysdisken för att slippa heja på eller prata med någon gammal lärare eller mindre trevlig granne. Så är det minsann inte på Ge-Kås. Där är jag fullt fokuserad på att hitta det jag letar efter och köra zigzag mellan vagnar och hyllor utan att köra på hälsenorna på någon gammal tant, som tvärnitar mitt framför näsan på mig. När man tycker att man börjat få upp farten på vagnen dyker det upp ett nytt hinder. En till synes uttråkad, stillastående gubbe med en vagn, som han krampaktigt håller i. Att de flesta karlar inte fallit för shoppinghysterin är ju känt, men vad gör då dessa karlar inne på Ge-Kås. Jag retar mig på dem varje gång jag är i Ullared och undrar om de är med som taxichaufför, har ansvar för plånboken eller rent av bara är med som moraliskt stöd. Oftast står de flesta männen på avdelningen för damunderkläder. Är det så besynnerligt att kärlekslivet slocknat helt när de kommit upp i åren och att den enda gången de får dregla över ett par damtrosor är på Ge-Kås. Om det nu inte är så illa så snälla gubbar stanna hemma. Varuhuset har redan ett dagis, där du kan lämna din hund när du handlar, och snart slår shoppingmeckat upp dörrarna till sin nya sportbar. Då hoppas jag att den kommer att fungera som gubbdagis och ge männen en underhållande stund, under tiden som vi kvinnor kan shoppa loss ifred.
När jag klev in genom entrén blev jag direkt varse om att den senaste ombyggnationen inte bara innebar att barnkläderna flyttat upp till våning tre. Källarplanet hade utökats med fler djurartiklar och mat till våra älskade husdjur och varor som tidigare funnits där hade flyttats upp till gatuplan. Som vanligt köpte jag kattgodis och en leksak till Ängla och Tindra, allt för att göra dem glada. På gatuplanet hade andra varugrupper flyttat runt och min tidigare så väl inövade shoppingrutt i varuhuset var bara att glömma. Nu gällde det att först och främst hitta mina planerade inköp som smink, hårfärg, plastpåsar, hushållsfolie, tvätt- och städartiklar och sedan hitta väskavdelningen. Jag är lite av en väsktok och har tidigare även varit väldigt svag för skor. Efter att jag fick problem med mina fötter och till följd av det även fick svårt att hitta skor, som jag kan gå i, har jag istället snöat in på väskor. Eftersom det går att hitta snygga väskor till ett billigt pris på Ge-Kås, kommer jag nästan alltid hem med någon ny att förvara alla tänkbara prylar, som jag kan tänkas behöva under en dag. Därför får den inte vara för liten, men heller inte se ut som en resväska upptill min lilla kropp. Lördagens besök blev inget undantag och jag hittade snabbt en skinnväska i brunt, väl passande till höstens mode. Inte för att jag är ett modelejon, nej långt därifrån, men det går ju alltid att skylla på modet när pappa undrar om jag verkligen behöver ännu en väska.
Sedan gällde att snabba på takten och rundan bland klädställen, eftersom jag inte visste hur långt pappa och Berit hunnit med sinda inköp. I värsta fall var de redan klara efter de 2 timmar som gått och hade gått ur genom kassaorna och lämnat varuhuset. Efter att jag provat en kofta och var nöjd med den, bestämde jag och Rebecka oss för en premiärfika på våning 3. Förut har vi köpt någon enkel snabbfika i automaterna i det blå eller röda fiket, men efter ombyggnaden finns de inte kvar. Vi tog rulltrappan upp till vagnparkeringen på våning 2 och lämnade vagnen på en ledig parkeringsplats och sedan åkte vi hiss upp till fiket. Kön gick ganska snabbt och vi fick en behövlig energikick och jag fick vila mina trötta och värkande fötter. När vi checkat av läget med pappa bestämdes det att vi skulle vara färdigshoppade inom en timma. Det kunde han ju få tro. Vi var i alla fall på väg mot utgången, men vi skulle hinna avverka kök- och inredningsavdelningen, titta på julsakerna, som snart står framme året om, och sist men inte minst kolla in maten och godiset och kanske heja på Ola-Conny på brödavdelningen. Efter lite funderingar över alla bakterier, som kanske frodas bland varuhusets nya lösgodishyllor, plockade jag till mig en påse och valde bland mina favoriter, medan tvteamet för Ullareds egen tvsåpa filmade i bakgrunden. Det återstår att se om jag lyckades komma med i bild, efter mina försök att sträcka på halsen och närma mig kameran. Risken är nog att jag blir bortklippt, för vid det laget började jag bli ordentligt trött. Jag plockat ner diverse godis och matvaror i vagnen och det var dags att leta efter en ledig kassa. Denna gången behövde jag inte vara rädd för att pengarna inte skulle räcka till summan längst ner på det långa kvittot. Det räckte med tre stora plastkassar för att få plats med mina inköp och kassarna blev ändå inte mer än halvfulla, men vi hade ju faktiskt bara varit 3 timmar inne i varuhuset denna lördag. Medan pappa och Berit intog dagens andra Ullaredsmål mat, fick jag och Rebecka tid över för skobutiken och Handelshuset. Rebecka köpte märkesstövlar och tjänade säkert en slant på dem, jämnfört med vad hon fått betala hemma i Malmö och jag sparade flera tior på shampot, som jag annars köper hos frissan.
Slutligen lyckades vi få tag på chauffören och Berit och lastade in alla kassarna i bilen. Jag och Rebecka somnade fort i baksätet och vaknade först när vi svängde av från E6:an, på väg in mot Halmstad. Till dig som aldrig varit i Ullared vill jag säga att du verkligen missat en av Sveriges största begivenheter. Det gäller att inte låta sig luras, för allt som säljs där är inte billigare än där hemma, men det är ju så himla kul att shoppa loss och göra de stora fynden. Låt dig heller inte övertalas av köpjävulen och tänk till en extra gång om du verkligen behöver den där skjortan eller blomkrukan, än om den är väldigt billig.
Såhär ett par dagar efter att jag kommit hem och plockat ur mina stora gula kassar, har jag även fått städat ur mitt skafferi och godisförråd för att få plats med det nyinköpta. Så även om det kostar på att shoppa loss, för det både glädje och ordning och reda med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar