Avkoppling i naturen

Kristi himmelsfärds dag innebär en ledig dag från jobbet och eftersom det är en torsdag, även ledigt från dialysen. Tanken var att jag skulle sova ut, men det var helt omöjligt. Istället gick jag upp och kelade lite extra länge med katterna, innan jag gav mig ut en runda med bilen. När jag vill koppla av och rensa tankarna återkommer jag ofta till Grötvik, som ligger bara ett par minuters färd hemifrån. Där låg havet lugnt idag och vid horisonten syntes kusten vid Båstad.

Där var en hel del folk i rörelse, som cyklade, promenerade och satt på klipporna, vid vattenbrynet. Det var till och med ett par vågade personer, som badade, trots att jag förmodar att vattnet fortfarande var ganska kallt. Vinden fläktade lite lätt i håret, solen sken och livet kändes underbart skönt för stunden, trots att jag var ordentligt trött.

Inne i centrala Halmstad ligger Norre katts park, där jag gillar att bara vara och studera gräsänderna kring dammen. I flera år har jag följt dem och deras ungar, men än syntes inga små dunbollar till.

Jag förmodar att andhonorna låg och ruvade på ägg, för det var bara en andhona på plats, med sin hane. De höll sig troget intill varandra, nedanför Café Rotundan. Några besökare matade fåglarna med bröd och plötsligt blev det slagsmål om smulorna och förutom änderna, dök fiskmåsar och småfåglar upp, i hopp om att få sig en smakbit.

Några änder passade på att ta sig en svalkande simtur i dammen, men de flesta låg i skuggan av ett av de stora träden och putsade sina fjädrar eller bara kopplade av.

Fåglarna, som lever i Sverige, är sällan så färggranna, som de som lever på varmare breddgrader, men vilken vacker fjäderdräkt gräsändernas hanar har, speciellt där de låg och torkade sin fjäderdräkt i solen.

Det var en skön, avkopplande stund  i parken, att bara titta på fåglarna och inte känna någon stress över att jag hade något inplanerat under dagen. Medan jag stod stilla kom ett par änder fram mot mig, la sig till rätta i gräset, bara ett par dm från mina fötter.

Jag slog mig ner på en bänk och vilade fötterna och plötsligt fick jag sällskap av herr och fru gräsand, som en lång stund stod på ett ben.

Sedan la de sig ner tillsammans och slöt ögonen och verkade inte bry sig om att jag satt alldeles intill dem. Nästa vecka gör jag ett nytt besök vid dammen i hopp om att få se årets små nykomlingar simma runt i vattnet.