Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

15 maj 2014

P. violareum (pelargon)


















Jag har försökt mig på att odla pelargonen P. violareum två år i rad. Den blommade aldrig och jag lyckades inte ta hand om den och ge den de rätta förutsättningar för att överleva, men skam den som ger sig. Vid påskmarknaden på Lilla Böslid i våras, köpte jag en ny planta av Anna-Maria, från Flädergården/Pelargonhuset. Rådet jag fick var att låta den torka upp mellan vattningarna, men inte torka ut. I början av veckan fick jag, till min stora glädje, se den första blomknoppen slå ut och fler knoppar är på gång. Man kan glädjas av det lilla!
P. violareum är troligtvis en primärhybrid och är en av få pelargoner, som sägs tåla en del frost. Jag skulle trots det aldrig försöka övervintra den utomhus.
Upplagd av Pysselmia kl. 23:24

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)