Dialyshälsning

Om det är någon som undrar vad jag gör fyra eftermiddagar i veckan, ungefär 5 timmar varje gång, så har ni svaret på bilden ovan. Jag är på "reningsverket" (dialysen), för att få mitt blod renat från slaggprodukter och bli av med den vätska, som samlas i min kropp. Eftersom mina njurar inte fungerar alls, kissar jag inte en enda droppe själv och blodet renas inte från uringifter. Mina njurar slutade fungera när jag var i tioårsåldern. Det innebär att om jag inte får min dialys så dör jag. Jag måste tänka på vad jag äter och hur mycket vätska jag får i mig i mat och dryck varje dag. För mycket kalium, som finns i stora mängder i bl.a. choklad, nötter, nypotatis och en del frukt och grönsaker, får jag vara försiktig med, liksom alla mjölkprodukter, som innehåller stora mängder med fosfat. 5 dl vätska är ungefär den mängd, som jag får inta varje dag. Det är inte lätt eftersom frukt och grönsaker innehåller mycket vatten. Att tömma en iskall läsk en varm sommardag är inte att tänka på. Vanligt vatten är ju också vätska, men en isbit kan vara god att suga på. Får man i sig för mycket vätska känner jag mig svullen i ögon, händer och fötter. Blir jag riktigt övervätskad får jag vätska i lungorna och jag får svårt att andas. Efter alla år i dialys har jag oftast stenhård koll på mitt vätskeintag, men det är jobbigt när jag är bjuden på fest eller vid jul, då mycket mat är salt och man blir jättetörstig. Jag kan inte ta ledigt från dialysen bara för att jag har semester, när det är jul eller jag vill åka iväg en vecka på semester. Då gäller det att hitta ett annat sjukhus med dialys, där man har en ledig plats. Det är inte det lättaste, i alla fall inte sommartid i Sverige. Det är helt enkelt så att finns det inte någon plats ledig får man antingen stanna hemma eller åka någon annanstans. Utomlands brukar det vara enklare, men självklart kan man inte åka till vilken plats som helst i världen. Jag har blivit en fegis med åren och tycker att det känns jobbigt att åka iväg till ett annat sjukhus, trots att jag sticker mina dialysnålar själv och har stor koll på min behandling. Att leva med dialys inskränker mycket på vardagen. Man blir väldigt bunden. En del ser sin dialys som ett halvtidsjobb. Trots att jag är extra trött än normalt friska människor, försöker jag leva ett så normalt liv som möjligt. Jag arbetar halvtid som grafisk designer och jag bor själv med mina två katter. Sedan finns det en del saker jag inte orkar med och som oftast pappa hjälper mig med. Jag har även drabbats av en del komplikationer under åren. Jag har problem med mina fötter och ben och har svårt att gå längre sträckor, vilket resulterar i värk, och två fingrar i vänsterhanden går inte att sträcka ut, efter att man råkade skada en nerv i armen vid en operation. En del dagar kan kännas riktigt mörka och stundtals hamnar jag i svackor, då livet med dialys känns riktigt tungt. Jag försöker trots allt göra det bästa av situationen. Det blir inte bättre av att bara sitta hemma och tycka synd om sig själv. Mitt måtto är "Se det stora i det lilla". Jag försöker glädjas åt de små positiva stunderna i livet. Det borde alla göra.