Jag har alltid tyckt om och varit intresserad av djur, stora som små. Som barn tyckte jag till och med om spindlar, men av någon okänd anledning fick jag med åren fobi för dessa åttabenta djur, oavsett storlek och utseende. De har vid ett flertal tillfällen fått mig att må illa och skrika rakt ut när de plötsligt dykt upp i min närhet. Löjligt beteende tycker jag själv, men mina känslor är inte riktigt överens med mitt logiska tänkande. Min kärlek till djur och natur är trots allt så stark att en och annan spindel inte hindrar mig från att vistas i naturen. Nu är det snarare mina problem att gå, med värkande ben och fötter, som hindrar mig från att ge mig ut i skog och mark i den utsträckning som jag skulle önska. I flera år har jag haft planer på att under min sommarsemester ta mig ut i skogen och tillbringa natten där, i hopp om att få se vilda djur när de förflyttar sig i gryningen. Än så länge har det tyvärr bara blivit en tanke och dröm, men jag gläds över att bo som jag gör med naturen utanför husknuten, trots att det inte är långt från centrum.
Förutom mängder av småfåglar, som såhär års underhåller med sina serenader, har det hänt att vi fått se både hackspett, fasan, räv, igelkott och rådjur strax utanför ytterdörren. Mina stora favoriter är ändå ekorrarna, som dagligen besöker träden utanför vårt hus, där vi matar dem. Något år kunde vi räkna till sex små sötnosar, men den senaste tiden har de som flest varit tre ekorrar. Varje sommar hoppas jag på att få se nytillkomna ekorrbarn hoppa mellan trädgrenarna, men än så länge har den önskan inte besannats, kanske händer det för första gången till sommaren. Ekorrarna är smarta små djur. De lärde sig snabbt hur de skulle få tag på nötterna i lådan med lock, som en av mina grannar snickrat ihop och satt upp i ett av träden. De sitter på lådan och lyckas ändå öppna locket och få tag på en nöt. Förutom nötter äter de gärna av fågelmaten och en och annan brödbit. Hela vintern har de även kalasas på äpplen, som vi lagt ut till dem och jag har flera gånger förundrats över hur stora äppelbitar de lyckas ta med sig i munnen och sedan klättra upp bland träden och hoppas i väg mellan grenarna.
Ekorren väger mellan 200 och 450 gram oavsett om det är en hona eller hane. De är oftast aktiva på morgonen och sent på kvällen. Dagtid vilar den oftast i sitt bo, dels för att undvika värmen men också för att få skydd mot hotande fåglar. Ekorren är ett ensamlevande djur, men vintertid händer de att de håller till i samma bo för att hålla värmen tillsammans. Det är nog mest Piff och Puff i Walt Disneys tecknade film, som bor i en gran. Vanligtvis bygger ekorrarna bo med kvistar och ris, men de händer även att de övertar tomma fågelbon eller att de hittar håligheter i en trädstam där de kan slå sig till ro. En ekorre kan få flera kullar under våren och sommaren. Den är könsmogen när den är ungefär 1 år gammal. Honan är dräktig i 32-40 dagar och får vanligtvis 1-7 ungar per kull. Ungarna är blinda när de föds och öppnar ögonen först efter 2 veckor. Efter 5-6 veckor lämnar de boet, men fortsätter att dia ytterligare några veckor innan de börjar äta fast föda. Ekorren blir normalt 3 år gammal, men det händer ibland att de blir dubbelt så gamla i naturen. När de inte äter mat från vår lilla restaurang, står bland annat ollon, nötter, tallbark, svampar, bär och bladlöss på menyn. De äter även barrträdsfrön och -blommor och kommer de åt tar de gärna ett och annat fågelägg.
Nu återstår väntan och hoppet att få se några små ekorrar komma på besök utanför vårt hus framöver. I så fall lovar jag att försöka fånga dem på bild och dela med mig här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar