Att vara medlem i Svenska Pelargonsällskapet har många fördelar. Jag har lärt mig väldigt mycket om pelargoner och träffat och lärt känna många trevliga människor. Dessutom får jag föreningens tidning Bulletinen fyra gånger om året och har tillgång till en jättebra bildbank med foton och information om mängder av pelargoner, på sällskapets hemsida. Utöver det har jag vid flera tillfällen fått möjlighet åka på spännande utfärder till pelargonodlare, som driver upp plantor i både stor och liten skala. De flesta utflyktsmålen hade jag aldrig hittat till om jag inte åkt med föreningens Hallandsgrupp. Ibland har vi till och med fått möjligheten att besöka odlare, som normalt inte har öppet för allmänheten.
När jag vaknade upp tidigt på lördagsmorgonen den 18 april sken solen från en klarblå himmel. Jag hade planerat att åka med sällskapets Hallandsgrupp till Skåne och besöka Gluggstorps Handelsträdgård. Dagarna innan hade jag inte alls mått särskilt bra och varit jättetrött. Därför var jag osäker på om jag verkligen skulle orka följa med på resan. En kort stund kändes det lockande att lägga mig ner i sängen igen och dra täcket över huvudet och sova vidare, men innerst inne ville jag så gärna åka med. Efter att jag överlagt ett par minuter med mig själv bestämde jag mig för att jag skulle följa med. Jag vet hur roligt jag brukar ha och även om jag blir trött så brukar våra träffar och utfärder ge mig mycket positiv energi.
Ett par bilar med medlemmar från Varberg och Falkenberg mötte upp mig på andra sidan stan och sedan åkte vi vidare söderut för att ta följe med ännu en bil med damer. Denna gånger hade vi tyvärr inte lyckats få med oss en enda manlig medlem. Sedan satte vår lilla karavan, bestående av tre personbilar, fart mot Tågarp och Gluggstorps Handelsträdgård. Jag satt i baksätet och lät de andra läsa kartan och ägnade mig istället åt att blicka ut genom bilrutan och njuta av den härliga grönskan och vårvädret. Resan gick fort och snart var vi framme i Tågarp, men där fick kartläsarna problem. Vi såg växthusen men vilken väg skulle vi ta för att komma dit. Ett par gårdar fick besök av vår lilla karavan och efter några stopp och rundturer kom vi äntligen fram till familjen Andersson.
Patrik och hans familj bor intill och driver Gluggstorps Handelsträdgård, sedan några år tillbaka. Han mötte upp oss när vi kom in och innan vi knappt hunnit hälsa var vi som uppslukade av pelargonerna alldeles innanför dörren. På ett par bord fanns ett flertal olika sorters pelargoner, varav en del blommade i allt från vitt, rött, ljust rosa till cerise. Vi fick fri tillgång till alla växthusen, så det var bara att ge sig hän och njuta av åsynen av alla fina plantor. I ett av de stora växthusen odlades nästan bara rosablommande Mårbackapelargoner. Vilken syn! Så långt jag kunde se var det pelargoner, pelargoner och ännu fler pelargoner. Tyvärr hade man plockat av nästan alla blommorna dagen innan, då blomstänglarna tar kraft från plantan. Jag brukar plocka av de första knopparna på mina sticklingar, men ibland skär det i hjärtat att göra det, då jag så gärna vill se blommorna slå ut.
I ett lite mindre växthus fanns moderplantorna, som vi självklart inte fick lägga vantarna på, men där fanns även mängder av pelargonen Millfield Rose, en hänghybrid med rosenknoppslika, rosa blommor, som jag bestämt mig för att köpa redan innan jag åkte hemifrån. Jag frågade Patrik om han hade några exemplar av Millfield Rose och han skrattade och undrade hur många jag ville ha. Räcker det med 2000 plantor? Han pekade mot växthusets vänstra sida. Jag ville inte verka okunnig och fråga igen, men inte kunde plantorna med de jättelika bladen vara Millfield Rose. Jodå, så var det och jag behövde inte leta för att hitta ett fint exemplar.
Det var en härlig känsla att bara gå runt och titta på alla fina pelargonplantor i växthus efter växthus och flera av oss hade nog svårt att låta bli att inte plocka till sig alltför många plantor. Vi skulle ju få plats med alla pelargonerna i våra bilar, när vi skulle åka vidare.
I växthusen odlar de ungefär 130 olika sorters pelargoner, genom att ta sticklingar från egna moderplantor. När de någon gång köper en färdig planta tar man sticklingar och slänger moderplantan. På så vis minimerar de risken att få in rotlöss i växthusen. Det är nästan omöjligt att odla utan att drabbas av vita flygare. Istället för starka bekämpningsmedel använder man naturlig bekämpning på Gluggstorps Handelsträdgård. De hänger ut kort med ägg, som utvecklas till Mjöllusparasitsteklar, och som i sin tur äter upp vita flygare. Jag har redan drabbats av dessa små djur på en del av mina pelargoner och ska beställa en leverans med steklar. Vita flygare ser ut som vita streck och sitter under pelargonernas blad. De drabbar även många andra växter, främst tomater, gurka, melon m.m.
En efter en tog vi plats kring fikabordet och vilade fötterna. Jag passade på att ta en sväng ut i friska luften och hälsa på familjens hundar och leka lite med dem. Det uppskattades och jag blev slickad i hela ansiktet från öra till öra. När alla samlats bjöds vi på fika med två olika sorter kakor smaksatta med pelargonblad, som Therése bakat. Du hittar bilder och recept på Brysselkex med smak av pelargon här och "Mjuk pelargonkaka med glasyr" här. Under tiden vi fikade berättade Therése om företaget och hur det hela tog sin början när de tog över Gluggstorps Handelsträdgård och började odla pelargoner för några år sedan. De odlar upp över 100 000 pelargoner varje säsong och utöver det även sparris och kronärtskocka. Hela familjen är på ett eller annat sätt involverad i verksamheten och platsen där vi satt och fikade, mitt bland pelargonerna, används även flitigt av familjen till vardags när man äter lunch, fikar eller bjuder hem vänner.
Tyvärr tar det som är trevlig förr eller senare slut. Vi tackade för besöket och betalade alla våra fina pelargonplantor och fick även möjlighet att köpa Patriks egenkomponerade gödning, som är i pulverform och lätt att använda. Jag har redan testat den och pulvret löser sig snabbt i vatten. Nu hoppas jag att gödningen gör susen så att jag kan se fram emot lika stora och fina plantor, som vi fick se hos Gluggstorps Handelsträdgård.
Resan tog inte slut när vi lämnade Tågarp. Istället körde vi vidare till Söderåsen på Hallands ås där Lena, en av medlemmarna bor tillsammans med sin man, katt och hund i ett underbart hus, med skog- och ängsmark runtomkring. Jag föll pladask för den vackra byggnaden och utifrån sett trodde jag att boningshuset, liksom stallbyggnaden var riktigt gamla. Stallbyggnaden i sten hade flera hundra år på nacken, men huset var byggt så sent som i början av 2000-talet. När man kom in genom ytterdörren möttes man av ett hem, som var byggt i gammal stil. En järnspis var inmurad i köket, i taket fanns gamla träbjälkar och på golvet ett vacker såpat trägolv. Jag var verkligen fascinerad över hur man lyckats skapa en riktigt gammaldags känsla i ett nybyggt hus. Varje liten vrå var noga genomtänkt för att harmoniera och andas svunnen tid.
Jag som katt- och djurvän kunde inte låta bli att hälsa på husets katt Alice. Hon verkade till en början lite skygg, men hon var absolut inte svårflirtad utan kom snabbt upp i mitt knä, när jag satte mig utomhus på en bänk i solen. Alice var jättekelig och la sig i mitt knä och ville bli kliad. Plötsligt fick hon nog och satte tänderna i min hand, ett inte helt ovanligt beteende för en katt, som vill tala om att den fått nog av närhet.
Istället promenerade hon iväg och la sig för att sköta om hygienen och sträckte sedan ut sig i solen.
De var fler än katten som passade på att njuta av det härliga vädret utomhus, under tiden som vi väntade på att dagens andra fika skulle bli klar. Lena hade bakat båda morrotsbullar, surdegsbröd och en god kaka i långpanna. Under fikat diskuterades det pelargoner, som alltid när vi träffas och Lena plockade fram en del pelargonsticklingar, som hon hade till salu. Jag kunde såklart inte låta bli att välja ut ett par miniatyrer, som jag gärna ville ha med mig hem.
Medan de andra fortsatte diskussionerna smög jag tyst ifrån bordet och ropade på Myra, familjens hund som är av rasen Akita, en asiatisk spets från Japan. Hon hade en härlig och lugn personlighet och ögon som jag knappt kunde slita mig ifrån. I vanlig ordning när det gäller djur hade jag svårt att få nog av att klappa och gosa.
De började bli dags för hemfärd och de flesta hade redan satt sig i bilarna, när jag sist av alla gick ut genom dörren efter att jag tvingats ta farväl av Myra. Det var en smal, brant väg nerför Hallands ås, som vi tyvärr tvingades köra både upp och ner en extra gång då jag lyckades glömma min mobiltelefon hemma hos Lena, men sedan bar det av hemåt och vid 17-tiden blev jag avsläppt i Halmstad och lastade in ett tiotal pelargoner i min bil. Det var en underbar dag både väder- och innehållsmässigt och jag ångrade verkligen inte att jag följde med. Nu ser jag fram emot nästa resa med mina pelargonälskande vänner. På lördag den 2 maj åker vi till Vinslöv för ett besök på Flädergården och Pelargonhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar