Livet - glädje och sorg

Att vara kroniskt njursjuk och tillbringa 4 hela eftermiddagar i veckan på dialysen, känns ibland som ett helvete, även om dialysen nu fungerar förhållandevis bra. Men konstigt nog så har min sjukdom även fört med sig positiva saker. Jag har lärt känna många trevliga människor landet över, genom njurföreningen, men även på dialysen. På en dialysavdelning får man ofta en närmare relation till både patienter och personal, än på en vanlig vårdavdelning. Många är patienterna, som kommit och gått, under alla mina år på dialysen i Halmstad. Några har transplanterats och lämnat sin dialyssäng för ett nytt friskare liv, någon har flyttat, en del har gått bort till följd av sin höga ålder och andra på grund av sjukdom. Några personer har för alltid fått en plats i mitt hjärta. Idag fick jag veta att en dialyskompis gått bort, en man som jag alltid kommer minnas och sakna i sängen intill. Allt fotbollsprat, glada skratt och skämt, än om hälsan ibland sviktade. Jag pratade kort med honom i söndags och skulle gått in på hans enkelsal när jag gick hem, men så blev det inte, vilket jag ångrar oerhört idag. Vi ses nästa vecka och då mår han säkert bättre, tänkte jag. Skjut inte på det du tänkt göra. Ibland kommer möjligheten inte tillbaka. På söndag kommer sängen vid fönstret på sal 6 att vara tom. Du saknas oss Hasse, men vi kommer alltid att minnas dig. Sov gott!