Det kunde vara värre

Börjar vakna till liv, sov till kl 11, efter andra dagen i rad med värk i kroppen. Dessa j-a cancerpiller. För att försöka piggna till kletade jag in håret med färg för att dölja de grå håren som blir allt fler. Att det beror på åldern tror jag inte alls. Bekymmer sägs ge gråa hår och då är det inte undra på att jag behöver färga håret. Min dialysfistel har troligtvis börjat krångla och den som är min livlina ger om något bekymmer, men man ska inte ta ut något i förskott. Grå hår går att dölja och förhoppningsvis behöver jag inte göra någon ballongdilatation av blodkärlet än på ett tag. Solen skiner och jag hoppas att jag orkar ta hand om några pelargoner framåt eftermiddagen, när jag vilat ytterligare en stund. Jag hoppas orka med en arbetsdag imorgon, för sedan väntar två veckor semester innan det är dags att bli av med ännu en tå, den fjärde i ordningen. En tå mer eller mindre, vad spelar det för roll, det kunde vara mycket värre.