Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

14 aug. 2015

En eftermiddag i pelargonernas tecken

En prunkande pelargonsamling.


















Under juli månad brukar det vara uppehåll på aktiviteterna i Svenska Pelargonsällskapets Hallandsgrupp. Då har de flesta så fullt upp med annat som ska hinnas med och en del ger sig ut på resande fot. Jag hade planerat att ta hand om mina pelargoner när jag inte hade något inplanerat på helgerna, men så mycket pysslande med blommorna blev det inte under juli månad. Självklart har de fått vatten och näring men den där riktiga inspirationen och lusten att ta hand om dem och föreviga de nya, vackra pelargonerna på bild har inte riktigt funnits där. Det tråkiga vädret och bristen på värme har gjort att jag inte längtat efter att sitta på balkongen. Att behöva ta på sig en tjock tröja eller jacka mitt i sommaren för att inte frysa där ute har gjorde att min odlingslust tyvärr bedarrade en aning.

Nyfikna pelargonister studerar sticklingar.


















När juli övergick till augusti slog vädret plötsligt om lagom till att jag skulle besöka Wenche, en av pelargonsällskapets medlemmar. Solen sken från en blå himmel när jag klev ur bilen utanför Wenches hus i Varberg, efter att jag och ett gäng pelargonfantaster samåkt i ett par bilar från Veinge, Halmstad och Falkenberg. Det var ingen av oss som ringde på dörrklockan vid entrén för att bekräfta vår ankomst, vilket brukar vara det mest självklara när man kommer hem till vänner och bekanta. Istället gick vi rakt in i trädgården till husets baksida. Där träffade vi på Wenche och några väl bekanta ansikten sedan tidigare. Vi hann knappt hälsa på varandra innan växthuset drog till sig vår nyfikenhet.

Inne i växthuset trängdes pelargonerna på hyllorna.


















Lara Oracle


















Innanför glasrutorna och även utanför det lilla huset stod mängder av pelargoner på hyllorna, en del stora och välväxta och andra lite mindre plantor, som var nykomlingar i samlingen. Wenche är känd för att ha många speciella pelargoner, en del som jag varken sett eller hört talas om förut. Annorlunda vilda arter trängdes med hybrider och flera andra mer eller mindre ovanliga pelargoner, en del med säreget växtsätt med knotiga grenar. Det var verkligen en spännande samling som Wenche hade att visa upp. Det märktes tydligt att någon med erfarenhet och gröna fingrar pysslade om dessa vackra exemplar.

Engelska och änglapelargoner i vitt och olika nyanser av rosa och lila


















Dainty Maid


















Trots att det nu verkligen är platsbrist i hyllorna hemma på min balkong och jag inte borde införskaffa fler nya pelargoner kunde jag inte hejda mitt habegär. Wenche plockade fram ett par plantor av de pelargoner som jag allra helst ville ha. Det var svårt att se sig mätt på en del av pelargonerna, speciellt de som jag inte ens sett på bild förut. Flera medlemmar hade tagit med sig sticklingar hemifrån till vår träff och som vanligt fanns det ett stort intresse för dessa små plantor. Hur ser blommorna ut? Vilken färg har de? Blir den stor? Var kommer pelargonen ifrån? Det brukar bli många frågor innan sticklingarna har bytt ägare, för man vill ju inte köpa grisen i säcken.

Pelargoner under bar himmel.


















Cherry Baby


















Innan alla andra tittat sig mätta på alla pelargonerna hade något annat fångat mitt intresse. Innanför inhägnaden i trädgården fick jag nämligen syn på Ikita, Wenches Wachtelhund. Jag var snabbt innanför grinden och fick hälsa lite snnabbt snabbt innan Ikita valde att lämna mig och gå in i huset. Nu kom de andra in på verandan och strax dök taxen Chess upp och ville kolla vad som var på gång. Det är väl inte för inte som Chess kallas för vaktmästaren av sin matte. De två hundarna var inte de enda djuren i familjen. Till min stora förtjusning ingick även två jättesöta katter i den fyrbenta skaran. Det var knappt jag kunde slita mig från djuren när det var dags för fika. Jag hörde någon säga något i stil med "Maria brukar vara där djuren är" och det är jag inte sen att hålla med om.

Det smakade gott med fika













 




Det var skönt att slå sig ner i skuggan en stund.

















 
Katterna Greta och Trulsan gillade att jag kelade med dem, men när jag tog fram kameran ville de absolut inte agera fotomodeller och göra så som jag ville, alltså sitta still och titta på mig och säga mjau. Vid fikabordet avlöste det ena samtalet det andra, de flesta rörande våra älskade pelargoner, medan vi intog kaffe, te och en god hembakad kaka. Det blev en trevlig eftermiddag, som det så ofta blir när vi träffas, och de flesta av oss fick med sig en och annan ny pelargon hem till samlingen. Tänk att vi aldrig lyckas få tillräckligt många plantor där hemma utan hela tiden vill ha fler.

Greta


















Trulsan


















Jag är glad över att jag skickade iväg ett meddelande via Facebook till Wenche för några månader sedan, med förfrågan om vi kunde få göra ett besök längre fram i sommar. På så vis fick vi möjlighet att komma hem till henne och se alla de fina pelargonerna. Att få träffa alla positiva pelargonister gjorde även att jag fick tillbaka odlingslusten. Jag satte genast igång med att plantera mina nya sticklingar i lerkrukor när jag kom hem och började fixa på balkongen. Denna veckan har jag haft semester och jag har pysslat om mina pelargoner och städat bland hyllorna nästan varje dag. Nästa vecka väntar en fotoperation och sjukskrivning, men jag hoppas kunna sitta på en pall på balkongen och göra en noggrann genomgång av alla plantorna. Vissna blad och blommor ska rensas bort och jordklumpen ska kollas, liksom insidan av krukan i jakt efter eventuella angrepp av rotlöss. Sedan ska alla pelargonerna diarieföras för att jag ska ha bättre koll på vilka sorter jag har. Vid det här laget har jag för länge sedan tappat kontrollen över vilka pelargoner som jag har i samlingen och vilka som tyvärr fått hamna i soporna.

Chess


















Då Ikita inte ville göra oss sällskap utomhus kunde jag inte ta någon bild.
Detta fotot har Wenche lånat ut till mig, med lov om att lägga ut det

på min blogg.  




















Redan imorgon den 15:e augusti är det dags för nästa träff i Halland, då vi besöker Rolf i Halmstad. Har du aldrig varit med på någon träff med Svenska Pelargonsällskapet, men är nyfiken på att komma med nu till helgen eller en annan gång framöver. tveka inte att kontakta mig eller någon annan medlem. Glöm inte att alla har vi en gång varit nybörjare.

Greta verkade trött efter vårt besök.


1 kommentar:

  1. Det såg ju jättetrevligt ut. Precis som den träffen jag fick följa med på. Mina sticklingar från den artar sig bra allihop, utom Blekingeflickan som plötsligt fick en hjärtinfarkt eller nåt.

    SvaraRadera