Varje pelargon har sitt eget namn

Innan jag började intressera mig för pelargoner hade jag ingen aning om att det fanns en så otrolig mångfald med olika sorter. Förutom skillnaden på blommornas färg, storlek och utseende fick jag även vetskap om plantornas stora olikheter gällande både växtsätt, storlek och form. Då var pelargonen för mig mest en lite småtråkig blomma med gröna blad och enfärgade blommor, som framför allt odlades i urnor och balkonglådor. Dessutom tyckte jag att själva plantan luktade ganska illa. För ett tiotal år sedan hade jag aldrig trott på att jag skulle bli så betagen av just pelargoner. Av de gott och väl 300 dokumenterade vildväxande arterna finns flertalet i Sydafrika. Några växer i Australien, någon enstaka i Turkiet och på ön S:ta Helena. Alla övriga pelargoner är framkorsade och härstammar från allra första början från de vilda arterna, vars växtsätt och blommor skiljer sig väsentligt från de pelargoner som vi vanligtvis ser i handeln idag. De vanligaste pelargonerna, som vi köper och planterar på balkonger och uteplatser sommartid, marknadsförs oftast som zonalpelargoner utan några specifika namn. För oss som odlar de mer annorlunda sorterna, som ibland kallas samlarpelargoner, är det viktigt att ha rätt namn på varje planta för att ha koll på vilka sorter som man har i sin samling. En del vilda arter kan ibland ha så konstiga namn att de till och med kan vara svåra att uttala.  Eller vad tycks om namn som P. antidysentericum och P. christophoranum? Det är dessutom omöjligt att ha koll på namnen på alla små sticklingar som är nysatta och inte blommar, om man inte sticker ner en etikett med ett tydligt textat namn. En del gör namnetiketter själva genom att klippa sönder gamla persienner i bitar eller skriver ut namnen på ett pappersark, klipper isär, laminerar och fäster den lilla skylten på en blomsterpinne. Huvudsaken är att skyltarna med namn tål både vatten och solljus. Jag föredrar att köpa färdiga namnetiketter i vit plast, som jag sedan skriver namnet på med blyertspenna. På så vis hoppas jag ha koll på alla mina pelargoner, speciellt när jag ska sälja eller byta bort några små plantor. Pelargonerna har ofta  namn efter den person som tagit fram plantan. Då området där jag bor heter Bäckagård valde jag namn som Bäckagårds Ängla och Bäckagårds Mia till nya pelargonsorter som jag själv odlat fram mest för skoj skull. Pelargoner har ibland namn som Elsas konditori eller Selma från Misterhult. Plantan har då ofta funnits i någons ägo och sedan getts bort eller så har ägaren delat med sig av en stickling och så har den nya ägaren gett pelargonen ett namn efter givaren.
En del av mina absoluta favoritpelargoner och andra plantor som har annorlunda blad eller blommor kan jag namnen på, medan jag måste titta på namnetiketterna för att komma ihåg namnen på många av de andra över 200 pelargonerna som jag har. Förra hösten när temperaturen sjönk ute på min inglasade balkong och det blev dags att flytta in alla plantorna försvann en namnetiketterna från en av krukorna. Samma hände vid omplanteringen i våras. En av pelargonerna kände jag igen när den började blomma och på så vis kunde jag sätta en ny skylt med rätt namn i krukan och så var det problemet löst. Däremot hade jag ingen aning om namnet på den lilla miniatyren, trots att de mjukt röda blommorna med vit mitt slog ut. Det senaste åren har jag verkligen fallit för de småväxta miniatyrerna och de flesta av dem har jag köpt från butiken Tant Blom, som tyvärr upphört med kommersiell försäljning av sticklingar. Jag kontaktade Peter Eriksson, som tillsammans med Annika Blom Eriksson drivit butiken, i hopp om att det var därifrån jag köpt min planta. Jag tog ett foto på blad och blommor och redigerade bilden i Photoshop för att försöka få rätt nyans på de röda kronbladen. Att fånga rätt färgnyans på just röda blommor kan ofta vara klurigt när man fotograferar. Då det finns en hel del pelargoner som är väldigt lika varandra ville jag få till en så bra bild av plantan som möjligt. Tant Blom hade en stor samling av pelargoner, närmare 700 olika sorter, så jag var långt ifrån säker på om Peter skulle känna igen min lilla planta, om den nu ens var en stickling från deras dåvarande butik i Lia. Jag sände iväg ett meddelande till Peter med bild och förfrågan och redan efter några timmar fick jag ett svar. Låter namnet Kirton bekant, en av Ray Bidwells pelargoner? Självklart var det lilla Kirton. Jag kände väl igen namnet och kunde nästan se skylten framför mig textad med tjocka svarta versaler. Med närmare eftertanke hade jag inte sett skylten bland pelargonerna i år.
Just nu håller jag som bäst på med att gå igenom alla pelargoner och lyfter upp plantan med jordklumpen för att kolla så att inga rotlöss syns till. Samtidigt plockar jag bort vissna blad och blommor och vattnar med gödning i vanlig ordning. Sedan är det dags att göra en lista på vilka pelargoner jag har. Det kan kanske hjälpa mig framöver om olyckan skulle vara framme igen och namnetiketterna hamnar på avvägar.