För två helger sedan var det åter dags för en träff med några av mina pelargonvänner i Halland. Denna gång skulle vi ses hemma hos Rolf, som bor i Snöstorp utanför Halmstad. För en gångs skull slapp jag be om skjuts då jag själv kunde ta bilen till andra sidan stan. Det var en tryckande värme denna lördag och en av sommarens varmaste dagar. Trots att himlen var mulen visade termometern på hela +37°C. Det var lätt att hitta rätt gata, efter Rolfs vägbeskrivning, men däremot såg jag inte några nummer på en del av fastigheterna. Jag stannade till vid det hus som kändes som det mest sannolika. Där såg det dessutom ut att bo någon med ett stort trädgårdsintresse.
När jag smugit förbi ett par bilar på uppfarten förstod jag att jag hittat rätt, då där stod mängder med pelargoner på marken. När jag kom till husets baksida möttes jag av Karin och Anita, som redan hunnit med att påbörja en rundvandring i trädgården tillsammans med Rolf. Jag såg direkt att han hade intresset för många fler växter än bara pelargoner. På flera ställen i trädgården stod stora krukor med mäktiga exemplar av fuchsior, som blommade för fullt. Rolf berättade att han själv korsat fram en del av sorterna, medan andra var köpta och hade funnits i hans ägo i flera år. Det var inte svårt att räkna ut med tanke på storleken på de uppstammade, välväxta plantorna.
På ett flertal ställen var små äppelträd planterade mitt i gräsmattan, liksom i trädgårdslandet. Det var träd som Rolf ympat själv med grenar som han bland annat tagit från träd som han hittat utmed vägkanter och i gamla trädgårdar. Tyvärr fanns inga äpplen som vi kunde smaka på. Istället fick vi stoppa i oss några olika sorters tomater som växte i drivhuset. Där fanns plantor upp till taket med gula och röda tomater i olika former och storlekar. Strax intill växte långa, gröna gurkor, som var klara att plockas av.
Även inne i växthuset trängdes pelargonerna i krukor på marken. En del av plantorna hade sitt ursprung från olika platser i Europa, som Rolf besökt under sina semesterresor. Några av pelargonerna hade namnetiketter, men var endast märkta med olika nummer och årtal. Dessa sorter hade Rolf korsat fram själv, genom att hjälpa naturen på traven med en liten pensel.
Han friskade upp mitt minne genom att berätta att han för några år sedan handlat sticklingar av mig på Lilla Böslids växtmarknad, något som jag nästan helt glömt bort. Jag hade i alla fall bidragit med några vilda arter, som Rolf använt sig av vid sina försök att ta fram nya vackra pelargoner. I ena hörnet på den inglasade verandan växte en stor rosenknoppspelargon med vackra, mycket dubbla, rosa blommor. Den var ett av flera resultat av Rolfs egna pelargonkorsningar.
Trädgården rymde även två dammar. I den större med vattenfall simmade stora och små, vita och orange fiskar runt. På husets framsida växte olika prydnadsgräs, troll- och ormhassel och en hel del andra spännande växter. Mitt i gräsmattan på husets baksida stod en björk, som av den kraftiga stammen att döma hade stått där i många år. När jag stod under trädkronan kändes det som om jag befann mig i en koja omgiven av gröna, lövade väggar och jag var inte sen att prova gungan som hängde ner från en av de kraftiga grenarna. Vilken härlig upplevelse! Jag vet inte hur många år sedan det var som jag satt och gungade med benen dinglande i luften.
Någon åska eller regn
dök inte upp under eftermiddagen. Istället skingrade sig molnen och
solen visade sig när vi tog plats på verandan för att bli serverade en
efterlängtad fika. Rolfs fru ställde bland annat fram hembakad äppelkaka
med både glass och vaniljsås att avnjutas till kaffe och te. Jag
lämnade fikabordet för att ta mig en titt i uterummet intill garaget.
Där fanns ännu fler pelargoner. Tyvärr hade de troligtvis drabbats av
något virus som gjort att många blad gulnat och trillat av, därför
vågade jag tyvärr inte tigga till mig en orotad stickling av en pelargon
som föll mig i smaken, med risk för att få med mig någon sjukdom hem
till mina egna plantor. Innan vi tackade för oss delade Karin i vanlig
ordning med sig av några intressanta små sticklingar till var och en.
Det var en trevlig träff på hemmaplan och det var bara att beklaga att
inte fler tog tillfället att besöka Rolfs fina trädgård denna
augustilördag. Ni missade tyvärr en härlig upplevelse, men
förhoppningsvis kommer fler möjligheter att besöka Rolf och Marianne framöver. Tack för att vi fick komma på besök!
Tack för trevlig rapport!
SvaraRadera