ÄNGLA - TINDRA - HAPPINESS

Jag har alltid gillat smycken, både billiga och lite dyrare, men de flesta jag har är av det billigare slaget. När jag var liten hade jag bara ett silverhalsband och i det hängde en rund berlock med mitt förnamn Maria ingraverat. Jag fick bara bära halsbandet när jag skulle vara extra fin, som när vi var bjudna på kalas. När jag var 6 år tog jag, mamma och min storasyster hål i öronen tillsammans. Då gjordes först ett hål i örsnibben och sedan träddes en läkring därigenom, som man skulle snurra på dagligen. Inte undra på att det blev lite infekterat. Det var en stor dag för mig att få ta hål i öronen och plötsligt kände jag mig stor. På den tiden fick man gå till guldsmedsaffären om man skulle köpa smycken och utbudet var långt ifrån så stort som idag. Till en början fick jag bara ha örhängen i äkta silver, något annat tolererade inte min mamma. Efter att jag tagit bort läkringarna ur örsnibbarna fick jag sätta i mina allra första örhängen, som jag själv valt ut. Det var små silverblommor med blå stenar i mitten. När jag var i tonåren började det säljas allt mer bijouterrier och jag minns väl den första butiken i stan som bara sålde smycken och accessoarer. Den öppnade i Halmstads första galleria "Brogatan 13", på 80-talet. Efterhand som utbudet ökade och smyckena blev billigare ökade även mitt habegär, i första hand efter fler örhängen i olika storlekar, utseende och färger. Vem minns inte de gigantiska ringarna, som många tjejer hade i sina öron när jag var tonåring. I slutet på 80-talet gjorde jag flera nya hål i örsnibbarna, min storasyster gjorde det och då ville jag ju göra likadant. Jag nöjde mig inte med ett extra hål i ena örat utan tog flera nya hål i båda öronen, något som jag troligtvis aldrig fått för mig att göra idag, men nu är jag ju också 25 år äldre. När det blev populärt att göra egna smycken var jag snabb att hoppa på trenden och jag ägnade många timmar, mest på dialysen, åt att trä meterlånga halsband som virades kring halsen. Jag gjorde ett och annat till mig själv, men de flesta sålde jag. Tiderna förändras och idag tycker jag mer om att köpa ett fräckt armband eller en snygg ring, under förutsättningen att jag hittar någon som passar mig. Mina handleder är väldigt smala liksom fingrarna och många gånger har jag besviket lämnat butiken tomhänt, då det saknats en tillräckligt liten storlek för att passa min hand eller finger.
Senaste tiden har det blivit alltmer populärt med så kallade budskapsarmband med bokstavspärlor. Först ut tror jag tror jag att "Ung cancer" var med sina armband "FUCK CANCER". Nu har många andra hakat på trenden med alla möjliga texter. Jag hade turen att vinna två armband i en tävling på Facebook, som Bebeh Design anordnade. Efter att jag funderat ett tag på vilken text och vilken färg på pärlorna jag önskade kändes valet självklart. En del har smycken med sina barns namn och andra väljer till och med att tatuera barnens namn på sin kropp. Jag valde självklart mina katters namn, då jag saknar barn. Till armbandet med Änglas namn valde jag pärlor efter hennes vita päls och även om Tindra är mörkt grå fick det bli svarta pärlor. Båda armbanden hålls samman av en metallring med texten HAPPINESS och lycka är verkligen vad mina katter sprider i mitt liv. Att bära deras namn kring handleden påminner mig om de positiva känslor jag får när jag umgås med mina fyrbenta livskamrater. Vill du också ha ett armband, som är specialgjort just för dig, ta kontakt med Bebeh Design på Facebook här eller skicka ett mail till bebehdesign@hotmail.com.