Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.
4 sep. 2015
Förvånande kontakter via internet
Tänk vad en liten pelargonstickling, som byter ägare via Tradera, kan
skapa för kontakter. Jag kände igen namnet på mannen som köpte en
stickling av mig häromdagen. Han bodde inte i Halmstad, och det kändes
osannolikt att det var samma person, vars döttrar jag sjöng med i
musikskolan på 80-talet och gick i söndagsskolan tillsammans med när jag var liten och vars fru sjöng i kyrkokören samtidigt som min mamma.
Jag fick ett mail med tack för fin stickling och med frågan om jag var
den Maria, som familjen lärt känna i Söndrum en gång i tiden. Vilket
märkligt sammanträffande! Det visade sig att han också var aktiv i
Svenska Pelargonsällskapet, men på en annan plats i landet än jag. Ibland har jag undrat över var döttrarna tog vägen när familjen försvann från stan och nu
har en och annan fråga fått sitt svar via mail. Detta sammanträffande var inte det
enda som hände mig i veckan. Jag fick ett sms häromdagen, från en kille som jag fick kontakt
med på nätet för över 10 år sedan, men aldrig träffade live. Han undrade
också om jag var Mia i Söndrum. Om så var fallet ville han lämna en hälsning från en
man, som jag hade dialys tillsammans med för över 20 år sedan. Jag
tänker på min gamla dialyskompis ibland och undrar hur han mår, speciellt när jag är i
Ullared där både hans fru och syster jobbat. Med långa mellanrum har jag har träffat på dem på Ge-Kås, men nu är det många år sedan sist. Det var glädjande
att få veta att han åter var transplanterad, mådde bra och arbetade
heltid. Ibland känns vårt avlånga land trots allt väldigt litet och internet har skapat oanade möjligheter att få kontakt med nya och gamla bekanta världen över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar